6 april

När vi sitter och äter pannkaksfrukost (med ovispad grädde, den har vi skakat klart precis när sista pannkakan landar på tallriken) kommer så en man och hälsar på. Han förklarar att han suttit uppe och ätit frukost och tittat på oss och blev så nyfiken på vårt boende att han ville komma ner och titta. Vi visar glatt och berättar. Innan han åker frågar han om vi inte vill komma hem till honom och dricka kaffe innan vi åker. Självklart. Vi plockar ihop och Pär tar sig för och badar i bäcken (3 cm kallt). Barnen har lekt i leran hela morgonen, så vi sköljer av galonkläderna också innan vi åker den smala och vindlande vägen upp till byn. Paul Genty står och vinkar in oss på rätt infart och vi blir visade huset som är 400 år gammalt och som taget ur ett reportage i tidningen Lantliv. Det hänger på bergskanten och är bara så vackert! Inte helt praktiskt, men om man får bo på en alp får man väl räkna med lite trappor. Här växer blommor och solen ligger på hela dagen. Hustrun Patricia jobbar, men hinner komma hem till lunch alldeles innan vi åker. Båda är cyklister och vi har lite att prata om. Min franska börjar bli formidabel. Pärs också. Innan vi åker har vi fått med oss en burk hemgjord pate, gjord på vildsvin, chevreuie och chamois. De två andra djuren fick vi se hornen på, men jag vet inte vad de heter. Skulle någon fransktalande släkting (eller någon annan för den delen!) vilja vara så vänlig och skicka en kommentar med det svenska ordet på djuren? Det är ju alltid kul att veta vad man äter… Till det fick vi en flaska vin. Det är helt otroligt vad människor är generösa och positiva!