26 mars

Tja, ett himla tjat om vädret. Vi behöver lite sol och värme. Är det inte så här söderöver man ska möta våren med sol och värme?

Vi hittar slutligen en tältplats söder om Trier. Egentligen hade vi velat besöka Trier som är en trevlig stad med lite intressanta gamla lämningar från romarna. Men att släpa runt barnen till ruiner i spöregn tyckte vi var oschysst. Så vi letar efter en plats att sova på. Jag lägger på min allra trevligaste min och frågar i ett hus om en plats att stå på. Nej, hon kan inte säga något i närheten, men om vi ställer oss två kilometer bort på vid gamla Burgerhaus / Alte Schule, så blir det nog bra. Det är svårt att få folk att förstå att vi faktiskt vill stå i skogsbrynet, alla vi frågar tror att vi letar efter något platt och fint, typ deras gräsmatta. ”I skogen, men där finns det ju vildsvin?” säger alla. Har ni sett några nyligen? Frågar jag. Nej, men de finns där. Hur som helst, vi åker till platsen hon tipsat om och för säkerhets skull frågar vi även i ett hus till precis bredvid parkeringen. Inga problem säger hon. Så vi slår läger. Vid åtta tiden hör jag en bil stanna utanför: ”Ich bin der Burgermeister, was ist den hier los?” Pär försöker med engelska, men jag hör att det inte alls går hem. Så jag sticker ut huvudet ur tältöppningen, tar fram min allra finaste tyska och förklarar att vi är svenskar ”Sas ist ja schon sehr Gut!” utropar han, och att vi har tre barn och letat tältplats och fått tipsat att vi kan stå här och frågat på flera ställen och (jag drar in ett snabbt andetag och fortsätter) vi har haft lite otur med vädret och vi har allt vi behöver och vi ska inte lämna någonting efter oss och vi ska absolut inte göra upp eld (hur vi nu skulle kunna detta i regnet) och (jag drar ett nytt snabbt andetag och fortsätter) dessutom har jag varit utbytesstudent i Saarbrücken för femton år sedan och i morgon ska vi fortsätta dit och jag ska visa min familj hur det är där… Han blir glad och nöjd, inser att vi bara är snälla människor och åker sedan vidare.