29 mars

Barnen fick en biologilektion i morse, av den oerhört tuppiga tuppen i hönsgården på Ecolonie. Vida tyckte han var lite dum mot hönan, när han bet henne i nacken och hoppade på henne. Det var bara att förklara hur det går till i djurens värld.

Tja, så regnar det lite igen då. Det är lite tufft faktiskt. Hela familjen hela tiden och regn hela tiden. Inte så mycket egen tid. Men efter regn kommer sol, så vi väntar med spänning.

Puss under en äkta mistel.

Så hittar vi vägen. The road. Egentligen hade vi behövt en landrover defender 130, men en blommig folkabuss går också bra. Vi tar oss 7 km från vårt förra nattläger och hittar den perfekta platsen. Här stannar vi för natten. Det blir en härlig eftermiddag. Solen skiner. Vida plockar en massa blommor och Isar leker i en bäck. Vi inviger vår burkugn och bakar en kaka. Skorpströ av krossade digestivekex, kakan smaksatt med en påse fruktsoppepulver från 1997 (ytterligare en av alla toppensaker jag packat ner…). Ytterligare en förväntan uppfylls idag, Vida har ju hoppats på att få plocka blommor och här finns massor. Det blir kokt potatis och sibyllakorv från Örsundsbro till middag. Det är enkelt att resa när solen skiner. Barnen älskar denna plats, ”såna här ställen ska vi hitta oftare!” säger Vida.

Det finns en stor tillfredsställelse i att diska i en bäck, det vet alla friluftsmuppar i min bekantskapskrets. Underbart iskalla händer.

Vi hör ugglan. Den är nära. Hoho och så en liten drill. Vi vet inte vilken typ av uggla, men Vida är helt förtrollad när vi lyssnar. Den är nära tältet och vi hör hur den senare förflyttar sig längre och längre bort. Häftigt. I övrigt hör vi bara bäcken som porlar.