24 april

Vi har fyllt vår regnkvot, hallå! Alla våra semestrar resten av livet kommer att vara soliga. Finväder. ”I wanna know, have you ever seen the rain?”

Snabbt ihop I morse, krashat ägg i kylskåpet och utspilld välling i tältet. Kan bara bli bättre. Händerna stelfrusna av regn och kyla. Startar bilen direkt på tvåan och hostar och hoppar igång. Kör på tvåan in till Sabina.

Vi möter upp Sabina som kör före oss till verkstaden. Vi får nu bara in ettan och maxar 27 km/h enligt en vägmätare vi kör förbi. Lite hög tomgång, som Svullo skulle sagt… Vi kör efter henne till verkstaden. Direkt efter oss kommer en bil in med samma problem. Sabina tolkar åt alla håll och kanter och vi knuffar bilar hit och dit, vi och andra kunder. Till slut får vi in 3,5 ton Gula Skitfaran över gropen. Jag förstår ett ord på slovenska, ”problem”, det återkommer hela tiden när meken pratar med Sabina. Slutsats: Åk till Österrike, där pratar ni tyska och riskerar inte att bli lurade. De har pålitliga VW verkstäder, kan få hem reservdelar och dessutom jobbar de nästa vecka, det gör vi helst inte här i Slovenien, för det är helgdagar och de flesta har jobbat in arbetsdagarna och tar ledigt redan idag…

Tiden går, vi hinner laga lunch på macken, går lite på sidan om och kokar gröt. Vi skippade ju frukosten och Kicki har kaffehuvudvärk. En gammal dam kommer förbi och pratar. Hon berättar att de bor i byarna ”bakom Guds rygg”. Han hade glömt bort byarna och när han hittade igen dem så gjorde han dem vackrare än något annat. Sabina förklarar att när turkarna kom och invaderade så kom de aldrig ända fram till de här byarna, så de fick vara oförstörda.

Vi får en gåva av Sabina, bröd bakat på mjöl från hennes farbror, hemgjord aprikosmarmelad, en slags korv som är typisk för området och lite svål att bre på brödet, allt inhemska specialiteter. Det är svårt att tacka nog mycket för hjälpen med tolkningen och hur hon ställt upp för oss. Tiden kommer nog då vi får hoppa in och stötta någon annan i behov.

Meken fixade så att vi kan köra en liten bit, men vi ska undvika att växla. Mia Törnbloms bok ”en härlig bok” säger den 24 april att ”Ibland måste vi samla mod nog för att våga göra det vi är rädda för. Vad kan du göra för att utveckla ditt mod idag?” Precis vad vi behöver för att fixa den här dagen.

Vi måste plötsligt stanna vid en betalstation för tunneln över till Österrike. Då blir det stopp. Bilen stannar. Efter mycket strul är vi redo att försöka sparka igång Gula Skitfaran och får hjälp att stoppa övrig trafik för att kunna starta och komma upp på vägen. Vi hoppar och hostar och så får vi i ettan och så är vi på motorvägen med endast ettan fungerande. Vi ska igenom en 8 km lång tunnel. Enfilig. Vi kör 20 km/h, 4100 varv på motorn och övrig trafik i lång kö bakom. Inte bara lätt klaustrofobiskt. Väldigt mycket klaustrofobiskt. Vi drar djupa andetag av avgaserna och jag sjunger sånger med barnen. De fattar att något är på tok, men inte hur illa det faktiskt är. Det fanns dock ett ljus i tunneln och vi öppnar fönstren och låter luften blåsa in i bilen. Kör ut på vägrenen och sänker hastigheten och motorvarvet något. Svullo skulle gillat att åka med oss. Sedan sätter vi igång att ringa verkstäder. Det här är bra träning. Vi gillar ju defendrar och de verkar gå sönder hela tiden.

Vi anländer Auto Schicho och får en kostnadsuppskattning. Dyrt blir det. Skitbil. Bilcenter i Jämtland sålde en skitbil. Vi köpte dem. Skillnaden mellan oss är att vi inte visste att det var en skitbil. Men den är fin med blommorna på, och den kommer att bli en toppenbil nu när den renoveras lite. Det är någon j-a returcylinder till kopplingsh-t och så måste man lyfta ur hela växellådef-nskapet och någon annan pruttcylinder och jag minns inte allt. Tja, ni kan väl göra en kostnadsuppskattning på AC’n också, för den fick vi lagad innan vi åkte men den funkar inte alls, så där gjorde VAG i Gävle ett skitjobb. De påstår att de testat att den fungerade, men det tror vi inte alls på. Men i dessa dåliga tider behöver de lite jobb, så vi får väl sponsra.

Hur gör vi nu då? Efter noggrant övervägande slutar det faktiskt med att vi campar på bilfirmans parkering, mitt bland alla andra VW bilar som ska lagas. Det var dags för middag, barnen var trötta och lite uppskärrade, livet behövde vara som vanligt, dvs sova i tältet på bilen och äta mat. Att börja leta hotell nu funkar inte. Dessutom, hur skulle vi ta oss dit med nödvändiga prylar? Kicki står bakom bilen och steker pannkakor och fattiga riddare och smygklunkar lite vin för att lugna nerverna. Å regnet faller. Vem hade trott något annat en sån här dag? Badkläderna har vi knutit ihop i en påse som vi ska öppna i slutet av sommaren när vi kommit hem och kan torka dem. Men inget ont som inte har något gott med sig. De har releaseparty för Seat Exeo på kvällen och när vi sitter där vid vårt lilla campingbord och äter pannkakor kommer en man och bjuder in oss. Gärna, vi kan nog komma och äta resterna när barnen lagt sig, svarar vi. Han skrattar och säger, att det klarar vi aldrig. De har beställt mat för 300 och just nu har 40 stycken kommit. Dåliga tider i världsekonomin.

Vi går in och parttar loss lite. Barnen får läsk och Kicki en öl. Kicki slår sig i slang med några vid ett bord (gick ju mingelkurs i höstas). Det visade sig vara ett bra bord. Vips så har vi program för helgen och ett löfte om att låna en bil hela helgen. Kicki har börjat hitta sin kärnkompetens. Det var visst chefen för hela bilfirman hon snackade med.