23 april

Regn, regn, regn, regn. Hela natten och hela morgonen och hela förmiddagen. Vi blir kvar på campingen, diskar, testar burkugnen på en paj och det fungerar bra. Sen tycker vi att vi fått nog med vatten uppifrån, packar ihop oss och åker till Vodni Park Bohinj, ett stort badhus. Där blöter vi ner oss ordentligen. Fast jag var redan vit och skrynklig om händerna efter morgonen. Roligast på vattenparken var en vattenrutschkana som var alldeles svart inuti, bara någon liten lampa här och där. Man flög åt alla håll och hade ingen koll. Lite klaustrofobiskt första åket, men sedan blev det kul! De hade även en klättervägg med starkt överhäng och när man tappade taget ramlade man ner i bassängen.

Ytterligare en morgon med regn tär lite på humöret, men vi gör vårt bästa. Det jobbigaste är att komma upp och ut ur tältet, när man väl står där med regnkläder på så går det ganska bra. Och Kicki behöver ju testa sin nya regnjacka. Hade det bara varit Pär och jag hade vi tagit lite soppa och sedan packat ihop och dragit. Så enkelt är det inte med barnen. Men de leker i sina galonställ hela förmiddagen och geggar runt i leran. Vårt ”vardagsrum” är lika litet i regn som stort i finväder…

Jag går och diskar och tvättar upp lite av unge herrns bajskalsonger. Tänker på gamla tidens tvätterskor och hur det slitit på deras händer. Antingen finns det iskallt vatten. Eller så är det skållhett. Det beror på vilken kran vi väljer, det går inte att mixa.

Morgonens lite roliga händelse var när det kom ett par med en fyrhjulsdriven bil och husvagn och skulle parkera en bit ifrån oss. Han backade fram och tillbaka och rev upp en total leråker av gräsmattan. Hon verkade sur och ställde sig en bit ifrån och rökte cigarett. Efter en stund kom han ut och ställde sig en bit ifrån henne och rökte sin cigarett. Med ryggen vända emot varandra stod de där. Det spöregnade. Då kom jag på att vi behöver göra oss av med våra gamla campingstolar, eftersom vi köpt nya, mycket enklare och mindre. Jag går bort och pratar med henne. Hon vinkar dit honom och de följer med och hämtar stolarna och blir jätteglada. De tackar flera gånger och sedan börjar de prata med varandra, fixar till husvagnen och åker sedan iväg. Allt gott. Avledning kallas det när man använder taktiken på småbarn. Det är väl förresten så man avvärjer krig? Apropå gårdagens diskussion med Vida.

Efter badet åker vi och handlar mat. Kicki går igenom en affär med ett nytt språk. Här förstår jag ingenting av texterna, så jag får kolla bilderna på allt. Men alla som jobbar där pratar lite engelska, så det löser sig. Det enda jag inte vet vad det är är en massa jättesmå konservburkar. En hel hylla med massor av olika pyttesmå konservburkar finns det, alltså är det någonting man äter här. Jag köper ett gäng. När jag kommer ut från affären står Pär och pratar med en svensk tjej som gift sig här. Vi pratar en lång stund, innan vi åker vidare tar jag hennes telefonnummer, kan ju vara bra att ha ifall vi behöver en tolk av någon anledning. Inte visste jag hur snabbt vi skulle behöva det…

Vi stannar kort vid turistbyrån och kollar deras Internetuppkoppling. Sedan åker vi till Bohinjsko Jezero, Bohinjsjön. Där tänker vi stanna för natten. Lite strul och vi står på en parkering. Ska flytta bilen. Det går inte. Kopplingen lagt av. Går inte att använda. Vi står här. Punkt slut. Vad göra? Först väldigt bråttom med mat och sedan nattning. Pär och jag äter en gammal indisk påse med butter chickenkryddning till någon gammal höna vi hade i kylen.. Den var kvar sedan Indien och hamnade i packningen tillsammans med alla andra gamla burkar som Kicki packat med. Innan vi åker från Slovenien ska jag väl köpa lite gamla kryddor och burkar som vi kan använda på nästa äventyr om några år. Därefter ringer vi Sabina, den svenska tjejen för att få lite hjälp med att hitta en mekaniker. Det är himla bra att skriva upp telefonnummer. Pär förklarar problemet för henne. Hon förklarar för sin man på slovenska. Han simultanpratar med meken i andra telefonen. I morgon fm så tidigt som möjligt ska vi vara där. Utan motgångar har vi ingen bra story att berätta när vi kommer hem.