8 maj

Det blev en mycket hård natt utan madrasser. Lilja skulle absolut upp klockan sex igen, trots våra idoga försök att ignorera hennes glada morgonhumör. Det blev Kicki som gick upp idag. Vi åt frukost och såg två fiskare komma in till bryggan och börja ta fisk ur näten. Vi gick dit och satte oss att titta på dem. Efter en stund försöker jag lite försiktigt att fråga om det varit en bra fångst? Det visar sig att den ena pratar jättebra engelska. Han är egentligen seglare, åker runt med passagerarbåtar. Men när han har ledigt åker han hem och hjälper sin bror att fiska. Brorsan är fiskare och restaurangägare. De jobbar ihop i ett flöde som om de aldrig gjort annat. Det är fyra händer som ser ut att koordineras av en enda person. En sjöstjärna har fastnat och jag frågar om jag kan få med den till mina barn som ligger och sover. ”Du ser väldigt ung ut för att ha tre barn.” Alltså, vilken man! Det är inte alls en smörig kommentar han säger till vem som helst, eller hur? Jag springer och hämtar en hink, fyller den med vatten och tar sjöstjärnan, får lite små snäckor också. Tillbaks till bilen, gör i ordning en liten balja och fyller upp med vatten och fynden. Då vaknar Isar och Pär. Jag tar med Isar tillbaka och vi sitter på bryggan i solen och fortsätter titta. Efter en stund frågar jag om vi får köpa lite fisk. Om vi kommer tillbaka kl 9 så ska vi få köpa lite fisk, rensad och klar. Vi får med en mussla tillbaka att lägga i baljan. Den ska koka 5 minuter. Den klapprar runt i baljan en stor del av dagen. Vi byter vatten lite då och då. Vida hinner vakna och får också komma ut och sitta på bryggan en stund och titta.

Klockan nio går barnen och jag tillbaka. ”You are like Seiko.” säger han och syftar på klockmärket. Jag är punktlig. De är inte punktliga. En halvtimma senare börjar de rensa fisken. En annan båt kommer in. ”Those are not real fishermen. They are tourists. They fish and take home our fish. We don’t like them.” säger han. Så himla stor konkurrens kan det inte vara, de där andra fiskar med kastspö. Gubbarna jag pratar med har MÅNGA nät. Vi får en liten påse med ett gäng olika fiskar, betalar och går tillbaka.

Träffar en kvinna från Albanien på stranden, berättar att vi ska dit om ett tag. Hon säger åt mig att vi ska hälsa på hennes kusin och ger mig hennes namn och byn hon bor i. ”Jag ringer henne när jag kommer dit i övermorgon och säger att hon ska hålla utkik efter en vän till mig!” säger hon. Vi får väl se om vi tar oss förbi den byn.

Vi har tagit lite semester på den här platsen, det är lugnt och skönt, ingen turistinvasion ännu. Vi bara är runt bilen mest hela tiden. Det blir en lunch i skuggan med den färska fisken. Men jag betalade nog mer för upplevelsen än maten. Det är mest ben i fiskarna. Isar äter dock med god aptit och vi övriga får i oss olika smakprov av olika fiskar som vi inte har en aning om vad de är för sort.

Pär snorklar en stund och letar fler skatter till barnen. Vi fyller baljan med massor av snäckor. På kvällen kokar vi musslan och inser att det måste vara en pilgrimsmussla. Den delas i fem delar och alla får en smakbit.