14 maj

Tidig avfärd till verkstaden. Vi tar upp barnen, på med kläder och välling i handen, in i bilen. Fäller ihop tältet och drar. Det ska vara klart kl 10. Vi tar en promenad till en lekplats, på vägen tillbaka stannar vi och köper lite mellis. Kl 10 är bilen inte klar. Men kl 11 ska bilen vara klar. Vi går iväg till en supermarket och handlar upp oss för några dagar. Kommer tillbaka kl 11, men då är bilen inte klar. Men kl 12 ska den vara klar. Pär pratar med en tysk som flyttat hit. Han säger att de tre första ord han lärde sig var orden för ”i morgon”, ”långsamt” och ”inga problem.” Så vi hänger kvar. Kl 12 är bilen inte klar. Men då går Isar och jag in och ställer oss därinne och kollar på bilen, då kommer en kille och fixar det sista som tar fem minuter, sedan är den klar. ”Ta en liten provtur och kolla att allt är ok, så kan ni betala sedan”. Pär och barnen drar iväg och jag stannar. PANG! Säger bilen när de kört en sväng. Så de kommer tillbaka. Samma fel inträffat igen. Meken kommer ut och ser alldeles förskräckt ut. Han mekar och ser att han glömt att trycka in någon säkerhetssprint. Det var alltså inte grejerna som pajat, utan slangen satt bara inte fast ordentligt. Det som kändes lite lustigt var att vi inte blev så upprörda. Vi bara stod där och väntade. Tänkte att, jaha. Vi får väl se. Därefter åkte han och Pär iväg för att se att det verkligen fungerade. Pär var lite svett när de kom tillbaka. Så mycket har inte Gula Faran varvats upp förut. Inte ens i tunneln mellan Slovenien och Österrike. Så fort har den inte körts heller förut. Men den skulle tydligen testas och nu fungerar det. Klockan är eftermiddag och barnen hungriga.