1 maj

För den som tycker att jag skriver för mycket kan jag bara säga att jag inte alls publicerar allt jag skriver. Så det så.

Det är soligt på morgonen, vi ser solen komma och gör oss redo. Så fort vi räknat ut var den kommer att lysa som mest kör vi bilen med tältet på taket och stegarna hängande till den platsen. Sedan river vi ut ALLT. Här ska torkas. Familjen Lumplund breder ut hela sitt bohag på tork: madrasser som är helt blöta, liggunderlagen som vi har under, täcken, kuddar, lakan, kläder… Solen lyser och vi springer runt och vänder på allting så att det ska torka på alla håll och kanter. Solen går i moln innan allt är torrt, men det är stor skillnad på ett blött täcke och ett täcke som bara är fuktigt.
Vi åker till Mozirski Gaj, www.mozirskigaj.com En blompark med tulpaner i alla möjliga färger. Vida är helt överlycklig. Blommor överallt i hur många färger som helst. ”Ta kort på den här också, så jag kan minnas hur fint det är!” säger hon hela tiden. Vi har kommit ner från bergen så det är ca 10 grader varmare. Alla vantar ligger på tork framme vid vindrutan och de hinner torka under de två timmar vi är inne på parken. Det är första maj idag, så många är lediga och på utflykt.

Det finns roliga majstänger här i Slovenien. De är jättehöga och längst uppe har de en stor gran. Just det. Längst uppe på en jättehög majstång sitter en gran som är större än en julgran man har inne i ett vanligt hus. Behöver fråga någon om den traditionen, det ser så roligt ut.

Slovenien är så vackert. Överallt berg och böljande kullar och fält som vi åker förbi. De har en logo här: I FEEL SLOVENIA.

Vi ser regnet närma sig, så vi hoppar in i bilen och kör österut. Bakom oss kommer regnfronten, vi pressar Gula Faran över ett litet bergspass och ner till en camping på andra sidan. Tittar oroligt bakåt hela tiden och känner vindarna som kommer när vi slår läger. Men regnet tar sig aldrig över berget. Vi klarade det!!! Vi äter middag utanför regnskyddet och det mesta är torrt! Innan vi går och lägger oss ser vi månen. ”Det är Hilmas måne.” säger Vida och saknar sin kompis lite grann. Vi går upp i tältet och skriver ett brev innan hon somnar.