12 maj

07:21 står vi på VW parkeringen. Vi väckte barnen och satte dem direkt i bilen med varsin välling, packade ihop tältet och drog. På VW parkeringen äter vi frukost och kl 08:01 kommer två killar ut och sätter igång och kollar vår bil. ”Quick diagnostic!” säger de och pekar på jätteslangen till turbon, den är helt av. Vi kan köra utan att förstöra bilen, och reservdelar tar två dagar att få hem, så det är bara att åka och hitta en nattplats och komma tillbaka torsdag morgon. Tur att sammanbrottet blev kort igår, det var kanske inte så allvarligt fel. Men eftersom vi behöver byta någonting som heter Seilzug på tyska (på väg att gå sönder) och bränslefilter och olja så bokar vi in det också.

Solen skiner, vi underhåller oss på parkeringen ganska länge innan vi har allting klart. Vida kollar vallmoblommor, Isar går balansgång och Lilja springer runt bilen. ”Happy days” står det på vår bil. oj vad glada vi är. Pär och barnen kollar under motorhuven. Lilja försöker själv klättra i bärstolen, hon vill på utflykt. Morgontrafiken rullar förbi som i vilket industriområde som helst. Bilarna rullar in till verkstaden i en strid ström och vi är glada att vi var här först. Vi storhandlar lite mat och åker sedan och letar en camping.

Vi har nått en lite annan nivå av hygien än vi har hemma. Idag måste jag lägga Isars byxor i tvättväskan. Han har haft dem i… jag vågar inte säga hur många dagar. De börjar bli riktigt stela. Men det är skillnad på smuts och smuts. Eller smuts och skit kanske jag ska säga. När han sov idag satt flugorna på hans saftfläck på byxorna… Varje dag tvättar vi av oss det viktigaste, men det är inte alla dagar det blir en dusch. Hemma, dusch varje dag och rena kläder. Det är väldigt skönt med rena kläder.

Det är skönt med dusch och tvättstuga hemma. Hur många dagar kan man ha samma kläder?

Pär och Vida badar. Den tjeckiska damen kommer ner och tittar på oss, hon ser att Vida plockar snäckor. Då sträcker hon ut handen till Vida och pratar med henne. På tjeckiska förståss. Vida följer med henne och de går iväg och plockar snäckor tillsammans. De är länge på stranden. När vi sedan går upp stannar hon kvar med Vida. Hon pratar lite, men sitter också länge och bara tittar på henne och ler. Senare försöker hon förklara för mig med några tyska ord. Son, dotter, barn, och så tar hon sig på hjärtat. Hon har barnbarn som hon saknar tolkar jag in när jag ser på henne. Vida kallar henne ”min snäckkompis”. ”När jag kommer att prata om den här platsen sen, så kommer jag att säga ”platsen där jag hade en snäckkompis”.

Pär snorklar lite och Lilja trycker vi ner i en balja med varmvatten där hon får sitta och plaska lite. Snorklingen är katastrof. Allting är täckt av alger, ett lager av sediment klär in hela botten. Totalt förorenat. Miljön har kraschat ihop.

På campingen bor förutom tjeckerna (som är här från maj till september) Bernhard från Österrike. Han har sparat i fyra år, förberett sig, nu sagt upp sig från jobbet och är på väg till Indien med sin motorcykel. Sent på kvällen kommer två 20-åriga schweiziska tjejer i en väldigt gammal folkabuss. De är också på lite rundresa.

Jag sätter mig och skriver, hittar ett vägguttag med en lampa och kan sitta under tak, men utan vägg mot vattnet. Dock är det massor av mygg och jag blir helt sönderbiten kring vristerna.