24 maj

Det är stekhett ute och familjen Hägglund svettas. Vi tar oss söderöver mot Grekiska kusten och hamnar slutligen på en liten taverna där vi lyckas bli serverade precis sån mat som vi tror att man får i Grekland. Sammetslen tzaziki, pannbiffar med färska kryddor, estetisk och välsmakande greksallad, oljedränkt fårost…

Vi tar första bästa camping, kastar ut barnen i havet, nej inte riktigt så, barnen kastar sig ut i havet och vi efter. De ligger och sprattlar tills de är alldeles vitskrynkliga. Sedan blir det ändå ett kvällsdopp innan nattningen.

I Grekland ler förresten alla. Det gjorde de inte i Albanien.

Det där med mina förlorade sandaler förresten. Det var inte värdet, det var känslan av att bli bestulen. Tillit. Men jag får tänka som Gandhi, det går en saga om hur han tappade sin ena sandal när han hoppade på tåget och då skyndade sig att ta av den andra och kasta dit den också. Någon kan ju behöva dem.

Bilen går mycket bättre efter tankningen i Montenegro. Kroatisk diesel var skitdiesel. Motorvägen kantas av knallgula och knallrosa blommor, höskörden pågår för fullt, det är vackert här.

35 grader varmt är inte direkt familjen Hägglunds tekopp. Det brukar inte vara så här varmt den här tiden. Så vi hoppas det blir lite kallare.