17 maj

Lika trevligt och kul som vi hade det igår, lika trötta är vi idag. Barnen har ju sovit länge. De vill upp tidigt. Sent omsider rultar vi ur tältet och ner. Som tur är hittar Vida och Isar en grön larv som de leker med länge. De bygger hus och lekplats åt den. Larver är roligare än gråsuggor. Larven kryper omkring i huset och på lekplatsen. Gråsuggor bara gömmer sig under stenarna och vägrar leka.

Vi tar oss ner till beachen och möter upp Sanna och Boban. Det är ljummet i vattnet och vi är i hur länge som helst. Vida simmar omkring och jag är säkert en halvtimma därute. Mig ska ingen kalla för badkruka! Här finns gröna stenar i sanden. Vi går upp till Bobans föräldrar och duschar och äter en härlig lunch, med bl a Pita, en typisk montenegriansk delikatess. Vida äter massor. Det är någon slags ostpaj, bakad med filodeg. Här ockuperar vi också tvättmaskinen ett tag. Sedan tar vi en långpromenad till Budva gamla stad. Den är hur gammal som helst. Pär slinker in och shoppar en skjorta. Vi äter glass och dricker kaffe och kall öl. Semester kallas det. Barnen är tappra, de har gått massor idag och är på bra humör. Isar och Vida har hittat två idoler i Sanna och Boban. Isars nya smeknamn är Myran. Boban och han har busat massor i sanden. När vi ska gå har Isar pusskalas på Sanna. Pusskalas är när man överöser någon med hur många pussar som helst.

Vi promenerar sakta upp mot bilen. Då börjar det regna. När vi kommer fram regnar det ganska mycket. Sedan börjar det totalt ösregna. Det vräker ner och ett helt otroligt åskväder drar över oss. Sanna och Boban kommer förbi med vår tvätt som hans mamma torkat och vikt ihop åt oss, och säger att vi måste flytta bilen, vi står under eken, den högsta punkten just här. Men vi kryper ner och sätter oss i bilen en stund, äter kall pasta och pratar om åskan. Vi sitter och räknar tiden mellan blixt och dunder tills det känns ofarligt, snart har den dragit vidare och vi går upp och sover. Det är äventyr för barnen.