3 maj

Ibland är det svårt att ta seden dit man kommer. Picknick förbjuden i Lipica-området såg vi igår. Hur gör familjen Hägglund då? Vi som aldrig åker någonstans utan minst en frysväska full med fika? Jo, vi förbereder en stor väska full med fika, för vi fick höra att en medhavd macka var det ingen som hindrade att man åt. Så vi steker äggmackor, packar yoghurt och allt möjligt vi kan hitta, vi ska ju vara där hela dagen har vi tänkt. Att gå på en överprisad restaurang är vi inte alls sugna på (vi spräckte ju resebudgeten med bilproblemen…).
Vi kör till Lipica. Här finns lippizanerhästarna. Det är så vackert. Oerhört vackra hagar. Hästarna springer fritt i högt gräs bland lindar, ek och lönn. Vida har pratat om det här besökt i månader, nu äntligen är höjdpunkten för henne på resan. Vi går in i hallen där de just nu tränar hästarna och får se ryttare och hästar som springer runt och tränar olika konster. Sedan går vi på en guidad tur runt området och stallarna. 1580 började de med hästavel här. Lippizanerhästar är ju mest kända från spanska hovridskolan i Wien. De har dock sedan första världskriget sin egen avel. Men här fortsätter traditionen. Kolla in www.lipica.org Vi tar en paus och äter vårt fika. Pär och jag äter i alla fall och det är ju viktigt att mamma och pappa är mätta, de blir så snälla då. Barnen är för uppe i varv för att äta. Det är inte lika bra. Vi går på ett kommersiellt nöje och köper en halvtimmas åktur med häst och vagn. Men det kommer att bli en av de mest minnesvärda sakerna på hela den här resan. Vår kusk tar oss ut på ängarna vi såg i början, vi åker under lind, lönn och ek mitt i hagarna, vi ser vilda pioner i ful blom. Vi ser lippizanerhästar som springer i gräset. Solen skiner. Jodå, ni läser rätt. Solen skiner. Det är varmt och skönt, barnen är lugna. Vida sitter framme med kusken och bara ler. Isar frågar när vi ska åka till lekplatsen. Lilja står i famnen och smackar med munnen. Det känns som om vi är de enda besökarna någonsin här. (notera att de lever på turism här…) Pär och jag helt överväldigade av hur häftigt det här var. Hur otroligt vackert det är. Hur skönt det skumpar när vi travar fram över ängen. Hur njutbart det är när hästarna skrittar lugnt på vägen. Ojojoj. Det känns som i en romantisk film, eller en fransk målning.

Avslutningsvis, efter att ha lekt lite på lekplatsen, går vi och ser en uppvisning med hästarna. De allra bästa hästarna blir showhästar och de visar oss hur de kan byta från höger- till vänstergalopp på varje steg, vartannat steg och vart tredje steg, de gör piruetter, står på bakbenen, gör funny walk samt stegrar sig och sparkar bakut samtidigt. Lilja står upp och klappar händerna, Isar äter jordnötter och tycker att hästarna ska dansa mera, Vida sitter förtrollad. Vilket ställe!

Fakta om hästarna från vår guidade tur: Lippizanerhästar föds svarta, bruna eller grå och blir vita framåt 10-12 års ålder. De har 380-400 hästar här på Lipica och får 30-40 föl varje år. 6 månader är fölen och diar med modern. Första månaden diar de bara, sedan får de äta gräs. När yngsta fölet är 6 månader separeras de från mödrarna, alla på samma dag. Alla hästar är inomhus nattetid, men på dagarna får de gå ute. Vid 3 ½ till 4 års ålder börjar de tränas. Innan dess springer de i flock tillsammans på ängarna och sover i flock tillsammans inne på nätterna. Alla hästar rids, men till showerna väljs endast hingstarna ut. De tränas 1-2 timmar per dag i 4-6 år för att bli showhäst. Om de ej blir showhäst så blir de ridskolehäst. Man kan åka hit och ta ridlektioner också. Här grundades lippizanerrasen som en blandning av det ena och det andra och man har fött upp hästar här sedan 1580. Idag har Wien en egen uppfödning. Efter första världskriget blev detta området italienskt och då började Wien föda upp sina egna. Efter andra världskriget blev det Jugoslavien och sedan 1991 är Slovenien ett eget land. Nu är Lipica ett kulturellt och historiskt monument. I början var det en ras som hette Karst-hästar, från regionen Karst här och andalusiska hästar men sedan mixades även andra raser in. Sedan slutet av 1800 talet är de en egen ras. 40-50 år av urval, sedan valdes 60 hingstar och 60 ston ut och de är nu grunden till dagens lippizanerhästar. Idag finns 6 sk bloodlines av hingstar och 16 av ston. 6500 lippizanerhästar totalt i världen. I Lipica har man idag 80 ston för avel. 2 % av hästarna blir aldrig vita utan behåller sin födelsefärg. 30 tränare jobbar heltid med hästarna. 311 ha mark stort är området. 90 personer totalt jobbar med hästarna och 100 personer jobbar med resten: hotellverksamhet, guidning, golfbanan och övrig turism.

Åker tillbaka till samma camping. www.dujceva.se

Många vi pratar med frågar oss hur vi kan vara lediga så länge. Då får vi alltid nöjet att berätta om den svenska föräldraförsäkringen. Inte nog med att den är lång. Den gäller mannen också! Det tycker många är fantastiskt! Va! Får männen också ta ut dagarna?