Det var fiiiiina havregryn vi handlade igår, nu blir det finfrukost i några veckor igen. Pärs och mina favoriter hittills är de italienska havregrynen. Fast Vida vägrar äta dem, hon tyckte inte alls om dem. Att det skulle vara sådan skillnad på havregryn hade jag ingen aning om. Men det var ju också kul att lära sig!
Pär får en visning av Landcruisern på morgonen. Han står länge och dregglar. Den kostar bara väldigt många såna där väldigt stora pengar med väldigt många nollor efter. Fast då är den å andra sidan underhållsfri, till skillnad från en Defender.
Rumänien är det värsta landet hittills att köra i. Det är inte bara kaos, utan helt galna bilister med gasen i botten, livsfarliga omkörningar på höger sida i vänsterkurvor., fräck körning, obefintlig respekt för vägregler, trasiga vägar, lastbilar som kör om personbilar och tar för givet att mötande trafik ska hålla ut på sin vägkant. Riktigt scary. Vi hade tänkt köra lite längre upp i Rumänien, men svänger vänster tidigare och kör in i Ungern. Det känns lite bättre.
Ungern, nytt land, nytt språk, ny valuta och ny körstil. Nu är vi i land nummer 17 på denna resa. Direkt efter gränsen upplever vi ett totalt paradigmskifte i trafiken. Man kör lugnt. Man kör på rätt sida vägen. Man väntar på sin tur. Man stannar vid övergångsställen. Hur kan en liten landsgräns göra så stor skillnad? 100 ungerska pengar är 4 kronor, så allting känns jättedyrt tills vi räknar om. 4300 för campingen!! 180 kr… Det blir camping, för vi är i desperat behov av en tvättmaskin. Men det känns ok, vi är ensamma på hela vår avdelning av campingen. ”Vida, dags att duscha!” ”Men jag har ju duschat!” När då? Det var väldigt länge sedan… Men Vida har övergått till att tycka att en dusch i veckan räcker. Vi skippar duschen, vi har sett att det finns sån’t där helande bad här i stan, så vi åker dit i morgon. Sedan kör jag fyra tvättmaskiner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar