Tillåt mig bara gnälla lite. Jag är dunderförkyld, har rosselhosta, ont i halsen, allergikli i ögon och ansikte, massor av bett överalllt. Så har det varit svinkallt i natt och jag legat och frusit. Lite synd om mig? Färdiggnällt.
Tre barn pratar oavbrutet i bilen, Kicki sitter och hostar och snorar. I det sorlet anser sig Pär höra ett rungande ”ja” när han föreslår att vi ändå ska ta den där svängen in i Ukraina som vi pratat om, nu när vi är så nära. Bara för att få lite smak på landet. Som sagt, han hör ”JAAAAAAAA!” och kör på. Gränskontrollen är hård. Papper. Fyll i så här. Nej så här. Fyll i här. Stämpel. Do you speak English? In Ukraina, ukraine. Ok, vi hajar. Igenom.
Vi stannar för lunch och ser några komma med korna längs vägen. Korna har benen ihopbundna så att de ej ska kunna smita. När jag tar fram kameran och ”frågar” om jag får fota hoppar killen av cykeln, kommer fram till oss, ler och frågar ”parle italiano?” Så vi pratar en stund med gemensamma ansträngningar. Han bor alldeles bredvid, men har bott fem år i Italien. Han är så glad och önskar oss trevlig resa. Vi börjar med en trevlig lunch i det fria.
Vi kör på den ukrainska stäppen, fast det är mest skog just nu. Vallmon lyser röd på fälten och många människor går och cyklar längs vägarna. Överallt vagnar dragna av två hästar. En familj i en blankpolerad röd lada har picknick. Gamla tanter med plogg, brudar i yngre tonåren som kunnat bo i Gävle, högrepar på axlarna…
Vi får nog carpal body syndrome av det här, vägarna är så dåliga och bilen skakar så mycket att vi blir alldeles omskakade allihopa. Vår bil är ej gjord för asfaltvägar med halvmeterdjupa hål. Fel bil. Rätt väg. Bredvid vår nattplats hittar vi en STOR geggapöl. Isars ögon lyser och han blir helt lycklig igen. Platsen kan inte bli bättre. Isar kan inte bli smutsigare.
Jag kapitulerar och tar en ”tvättlapps” dusch med våtservetter i tältet. En under varje arm, sedan luktar jag godis igen. Nästan i alla fall. Eller för att vara ärlig, inte alls. Men det känns lite bättre än att låta bli. Vill inte ge myggen mer att äta på. Tycker att de bör tänka på dieten, de har ätit nog.
tisdag 23 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar