31 maj

Det har varit kallt i natt, vi har frusit allihopa. Men täckena ligger någonstans på väg till Sverige. Vi behöll ett. Och får väl stanna och köpa någon extrafilt.

Hittade en påse riktigt torr och tråkig müsli när jag handlade sist. Det var det närmaste havregryn jag kommit senaste tiden, så den blev kokad till frukost i morse. Det gick faktiskt ok.

Tarmfloran varit lite jobbig ett tag. Det ger resan en lite mer spännande dimension. Men nu verkar den vara på väg att bli återställd.

Vi kommer till Rilaklostret. Det är ett UNESCO skyddat världsarv. En av Bulgariens största turistattraktioner en söndag i finväder… Men det var inte så farligt mycket folk. Klostret ligger vackert uppe bland bergen. Målningar överallt, guld och mera guld och utsmyckningar. Isar gillar kyrkor. Solens strålar kommer in genom takfönstren och går som dimmiga ljuspelare ner till golvet. Tillsammans med alla levande ljus blir det lite mystiskt. Vida och Isar får tända varsitt ljus och sätta i ljushållarna, som redan är fyllda med hundratals tunna, avlånga ljus. På kvällen när vi frågar om vad som varit bäst under dagen är det just denna ljuständning de minns. Några svartklädda och skäggiga munkar går omkring. Vida och jag stannar och köper några ikoner, och sedan går vi ut igen. Rilaklostret var viktigt för att behålla Bulgariens språk och kultur vid liv under Ottomanernas välde. Ottomanerna verkar ha varit lite överallt, men vi lyckas inte riktig få grepp om vilka de var. Tror det är turkarna. Vi noterar att vi ska kolla upp det när vi kommer hem.
Äldre människor verkar leva kvar i det gamla samhället och den gamla tiden. De går med sina åsnor och hackor, rensar för hand och slår med lie. Den yngre generationen fotar med mobilen, visar naveln och kör mc som hade de många liv. Att så många ”herdar” fortfarande är i liv hade vi ingen aning om.

Vi passerar riktiga ghetton med grå, lappade, trasiga höghus i mängder. De ser ut som lapptäcken med all färgad tvätt som hänger på balkongerna. En del gamla industrier passerar vi också. Svartröken puffar tjock ur skorstenarna. Så är vi ute i det böljande kulturlandskapet med sina gulliga byar igen. Asfaltvägen är full av stora hål. Så får vi tvärnita pga tarmfloreproblem igen. Då är vi glada att vi passerat ghettot.

Vi börjar leta nattplats och inser då att vi åkt på fel väg ett tag. Men nu är vi i ett lugnt område mitt ute på landsbygden och vägen slutar om några kilometer, så vi stannar för dagen. I morgon letar vi rätt väg. Syrsorna spelar i takt med barnens hungriga skrik och en bit bort ekar vallhundarnas skall. Vi sitter länge och kollar in en gök som parkerat på en gren en bit bort och kokoar för oss.