27 maj

Varför ska det bråkas om frukosten så ofta? Hur kan det vara så oerhört svårt för barnen att se världens tydligaste mönster: när de äter frukost blir det en bra dag – när de bråkar om frukosten kackar allting ihop för att de inte har någon energi till någonting. Nu står vi där med badkläder på och ska gå och bada, ändå äter de ingenting. Men vi kommer ner till de stora vågorna som slår in idag. Innan vi badat klart har Isar vält upp och ner i sin uppblåsbara sköldpadda och jag har kraschat mot stranden i en våg. Vi hade m.a.o. kul. Vi sitter länge på stranden och letar bland stenarna. Pär påpekar att vi precis skeppat hem en massa saker för att bli lättare, men det biter inte på oss stenälskare. Jag lovar dock att inte plocka mer än nödvändigt. Vad nu nödvändigt är för en stenälskare. Stranden är full med små rundslipade stenar, det känns som att sitta på en strand av pärlor.

Pär tar en eftermiddagstupplur i tältet. Lite senare går jag ner på stranden och tar min tupplur. Jag ligger i skuggan och hör vågorna dåna in. Det är lyxigt.

Batteriet till kylskåpet tar slut, därmed också alla lampor i bilen. I morgon måste vi alltså vidare för att köra och ladda upp extrabatteriet igen. Men det hade vi ändå planerat.

Vid middagen föreslår Pär att vi ska klippa Isar. JA! Säger han. Alltså tar vi chansen. Kicki hämtar kökssaxen och börjar ta de värsta tufsarna. Han är riktigt långhårig. Men efter två minuter vill inte Isar mer. Då springer han iväg och vägrar. Tjaha, så ser han alltså ut nu. Keps blir ett bra plagg på honom ett tag.

Och vi får se den grekiska sopbilen också. Tänk att det kan vara så spännande med en sopbil.