30 maj

Vi grämer oss lite över att vi inte tog vår nye väns adress. Namnet har vi och han fick skriva det i Kickis dagbok, med kyrilliska bokstäver som vi sedan kan översätta och förstå lite bättre. Strax innan avfärd hör vi dock Ladan komma susande över ängarna med världens största leende vid ratten. Han hoppar ur bilen, pratar och skojar med barnen. Jag tar fram lexikonet och hittar ordet ”vän/kompis”. Han blir jätteglad och förklarar skillnaden/den grammatiska böjningen på en kompistjej och en kompiskille, genom att peka på barnen och oss och säga än det ena, än det andra. Alla är vi kompisar, åsså skrattar vi ännu mera. Han skriver ner sin adress i boken och tar fram sin mobiltelefon och ger oss sitt nummer också. Sedan säger han Adjö och åker ner mot sin vinodling.

Vi åker mot Melnik. Där ska Bulgariens godaste vin visst tillverkas. Vi tar förstås den väg han varnade oss för. En liten väg är alltid roligare än en stor, det finns oftast så mycket mer att se på småvägarna än på de stora. Vi har naturligtvis gjort rätt val. Vi ser massor av Lador. Vinfält på sluttningarna. Vi kör igenom Harsovo, en liten by där vi får uppleva en tidsresa som vore vi många decennier tillbaka i tiden. En åsna med vagn står och väntar på vägen, äldre män och kvinnor med hackor och så flera Lador. Byns yngre män står samlade kring en av dem med huvudena nere i motorhuven. Vägen är verkligen totalt trasig. Bara stora hål överallt. Får Bergevägen i tjällossning att kännas som en motorväg. Men vi har ju ingen brådska. Vi möter en man som rider på en åsna och fem tandlösa kvinnor som vinkar och skrattar. Inte så många blommor i byarna, men jag tänker återigen på mannen i boken som vägrade odla annat än det som man kunde göra Rakiya av…

Vi ankommer Melnik och åker upp till ett litet kloster. Här står en stor skylt om EU finansiering och så plötsligt är det platt och svart asfalt hela vägen upp till klostret. Vi kikar omkring lite och lagar sedan mat på parkeringen. Barnen tycker inte att kloster är så superkul. Fast det 10 meter långa matbordet var roligt att springa runt.

På torget står en man med hackan över axeln och pratar med sina kompisar. Här mekas det också Lada och alla hus är små fyrkanter med tak som sluttar åt fyra håll. På pallar utanför husen står gamla plastflaskor fyllda med gult eller rött innehåll. Rakiya och rödvin till salu. Hemgjort. Melnikvin ska visst vara befriat från baksmälla sägs det.

Vi gillar landsbygden, det är vackert, böljande och lätt att hitta sovplats.

Vi åker förbi en stor bilförsäljare med nya bilar. På gräsplätten bredvid går ett äldre par, hon i huckle och han i gammal yllemössa, och vallar sina kor. Utanför en affär ser vi en Porsche Cayenne och en dyrmersa. En bit bort kör en man hö på en skrinda dragen av en åsna.

Vi hittar en liten bergsväg med en stor plats innan för en hårnålskurva där vi ställer oss för natten. Det har spöregnat så vi har kört lite längre än vi tänkt. Regnet har upphört och lämnat en stor lergegga efter sig. Isar är i sjunde himlen. Han kan inte komma ut fort nog. River ut sina bilar och kastar sig ner i geggan. ”Gekka!” ”Mina bilar kör i gekkamojjan!” säger han och ler lyckligt. Bilarna kör så leran sprutar. Vi hoppas hitta vatten i närheten så vi kan sanera honom… Det gör vi inte. Sedan hittar han en jätterolig larv som han ABSOLUT ska ha på matbordet om han ska äta. Mamma protesterar lätt men ger upp. Larven protesterar stort genom att bajsa på duken precis där den ligger. En Lada som tankat fulbensin spikar förbi, motorn låter som hade den en puttersmälla.