15 juni

Vi har varit ute mer än en fjärdedel av det här året nu. Det blir nästan en tredjedel av 2009 års dagar innan vi är hemma.

Pär har gått med rotborste i halsen några dagar (läs ont i halsen och förkyld), nu har det drabbat Kicki. Det är första förkylningen på tre månader, vi har klarat oss toppen. Kicki tycker dock inte att allergi och förkylning är någon bra kombination. När vi dessutom slår läger på kvällen är det gräsklippare och trimrar på gång överallt och Kickis ansikte håller på att brinna upp av allergireaktion. Så j-a trist. Pär var i alla fall jättevarm om fötterna i natt tack vare ulltossorna han köpte på turistmarknaden igår. Alla turistfällor är inte fel.

Vi sitter på campingen på morgonen och ser pensionärerna spatsera förbi i morgonrock och plasttofflor, med handduk på axeln och necessär i handen på väg till och från duschen. Under frukosten fick vi ytterligare en visning av nutidens playstaytion för pensionärer. Fjärrkontroll till husvagnen. I Beaune i Frankrike såg jag den första gången. Jag stod och pratade med en dam som just anlänt och ser så plötsligt hennes husvagn väldigt lättvindligt hamna på plats. Minnen av barndomen, när pappa backar och knuffar och svettas för att få husvagnen på plats dök upp. Jag sade till damen att hon måste ha en ”hell of a husband”. Så var det naturligtvis inte. Han hade ölmage som alla andra tyskar. Och en fjärrkontroll i handen. Nu ser vi dem igen, pensionärerna stå där, bara karlar, inte låter man frugan få tag i fjärrkontrollen inte, och kör husvagnen i lugn takt ut från campingen. Där står bilen och väntar och husvagnen trixar ända fram och hoppar på dragkroken. Bakom står en stolt pensionär och låser fast den, lägger sedan fjärrkontrollen på plats, vinkar hejdå till alla åskådare, hoppar in i bilen och åker iväg.

Vi åker till Saltgruvan i Wieliczka, ett av de första ställen UNESCO tog upp som World Natural and Cultural Heritage 1978. Här har man brutit salt sedan medeltiden. Förresten kommer ordet ”salary” (engelska ordet för lön) från latinets ”sal” som betyder salt. Salt var ett bra betalningsmedel och mycket värdefullt. Man behövde det för att konservera mat. Det finns 3000 kamrar och totalt 300 km gångar mellan ett djup på 64 och 327 meter. Som lägst var vi på 135 meter tror jag. Över en miljon människor besöker dessa gruvor varje år, bara det fick Pär att få kalla rysningar av turistskräck, men det var faktiskt sevärt. Här finns bl a ett kapell med 40 meter i tak och massor av skulpturer och lampkronor och allt annat, ALLTING utmejslat i saltblock. Dessutom är det något speciellt med luften härnere, den är så ren och bra att det finns ett rehabiliteringscenter därnere under jord. Speciellt bra är det för allergier och ont i halsen. Kicki drog djupa andetag hela tiden. Det är någonting med saltet som jag inte lyckades höra när hon beskrev. Vida och Isar gick hela turen och var superduktiga. Lilja tog en tupplur. Å på slutet köpte vi så klart souvenirer. En lampa av salt. Turistfälla, visst, men den är häftig! Hela stället var helt enkelt fantastiskt. Kolla in www.kopalnia.pl

Tja, sedan blev det såklart för sent för att åka iväg och leta nattplats, vi tog campingen en km bort. Där trampade barnen tvätt och diskade, de tycker det är jättekul! Men i morgon åker vi vidare!