3 juni

Midnatt råder, tyst det är i tältet, tyst i tältet. Alla sova, kolsvart äro fältet, äro fält..
”MAMMA, JAG MÅSTE BAJSA NUUUUUUUUU!” 2 föräldrar flyger upp som katapulter, en kastar sig huvudstupa ut ur tältet, den andra håller barnet med rumpan utanför tältet (för att säkerställa att ingen olycka sker inne i tältet). Tarmfloran kapitulerat på ytterligare en familjemedlem. Ingen olycka skedde. Två omgångar senare kan vi somna gott igen.

Vi parkerat i skogen nedanför ett öde hotell. Turismen tog ju slut i samband med kriget och vi har sett flera helt ödelagda hotell idag. Två bilar stannar och frågar oss lite, och med tanke på vad det här landet varit med om är det inte konstigt att de vill veta lite. Vi tar de ord vi kan, och när de ser barnen och hör att vi är svenskar är det alltid ok. Så har det varit hela resan.

Vi kör av motorvägen. Det kostade 320 dinar att åka på den. Vi har kvar 320 dinar. Det är enkelt när man har flyt. An der schönen blauen Donau är inte blå längre utan brun och vi passerar den i riktning mot Rumänien. Men strax därefter hittar vi en så bra nattplats att vi stannar och gör tidig em. Barnen behöver bråka av sig utanför bilen och en bra nattplats är värd mycket.