söndag 29 mars 2009
Ecolonie
Nu ar vi har http://www.ecolonie.org/ tror jag, Hennezey kanske det hette? och har hittat varldens segaste intenet, sa det blir en kort notis och de langa uppsatserna komme senare. Det hander massor hela tiden. Gott om sol ar det ont om. Gott om regn ar det gott om. Vi lovade varandra att inte vanda de tre forsta veckorna, nu har vi varit ute 2 1/2... Lite enklaer vader hade vi onskat oss. Lite sol sag vi igar. Svart att tvatta klader for ingenting torkar. Men vi hittade en naturmistel idag och pussades lite. och att sova i talt nar det regnar ar fortfarande mysigt, det ar bara allting runt omkring som blir lite tufft. Igar hittade vi varldens geggigaste parkeringsplats dar vi stannade och lagade lunch.
onsdag 25 mars 2009
Garnaffär
Förresten, till alla mina stickkompisar: I går var jag förbi på ytterligare en garnaffär, den var faktiskt öppen. Alla garner fanns bakom disken och när jag frågade om jag kunde få gå förbi och känna lite på dem svarade damen att det fick jag inte alls. Nähe, hur ska jag då kunna veta vad jag ska köpa? Du får fråga mig svarade hon. OK, vad har du som är i ull? Jag fick titta på ett nystan i en akrylblandning. Nja, jag gillar ren ull, jag gillar inte akryl. Men lilla vän, ingen stickar i såna garner nuförtiden, det blir för dyrt och alldeles för stickigt! Hmm, har Ni möjligtvis Zitron-garn? frågar jag, det tillverkas i Tyskland enligt ekologiskt tänk. Aldrig hört talas om. Ok, tack för mig. Som tur är har jag ju med mig några nystan hemifrån!
tisdag 24 mars 2009
Leaving Cologne tomorrow
First we planned to be here one night, then we realized it was too short so we decided to stay two nights. After that, we realized it was Sunday and we couldn't run any errands, so we had to stay a third night so we could go shopping on Monday. Then Monday night was such a great night with a visit from Tatjana, so we ended up not packing. That meant that we're staying another night. Rachel keeps on trying to persuade us that she likes us to be here. Either, she's just incredible great, or she's an outstanding actor, because it actually seems she means it. Having a family of five for a visit is not always easy. Theo seems to love the happening though, with big eyes, he absorbs all the life and chaos that the kids make.
Tatjana is from Slovakia so we got tons of great info from her last night. Now we just have to go there and check it all out on the way back.
Yesterday, we found a great place, Globetrotter. A four story shop with out-door equipment. I'm glad we had the kids with us, otherwise it would have gotten expensive. One of the sales women really got to work for her pay that day. Isar decided to throw all the balls out of the childrens ball room. When Pär and I finally got a hold of him (we couldn't jump in there ourselves...), Pär caught a leg and I caught an arm, he was screaming so that the whole shop heard us. I was going to try to sit down with him on a chair, but sat on the side of the chair and we both fell. Still holding him, I got up again and then found a piece of candy that I shoved into his mouth. I continued and he finally calmed down, he was apparently too hungry. We all got out of there at the end of the day. The sales woman, after having picked up all the balls Isar threw out (he's quick and fast), she ran back and forth helping Pär buy a pair of pants. And I bought myself a birthday present. My birthday is in a week and I know Pär will forget to buy me a present, and when he will finally think of it, it'll be too late and we'll be out in the bush, so, now it's packed down together with his clothes, and I'll give him a hint when it's about time.... :-)
We'll be leaving Cologne tomorrow, going in the direction of the Mosel valley. Will see when we're online again.
Tatjana is from Slovakia so we got tons of great info from her last night. Now we just have to go there and check it all out on the way back.
Yesterday, we found a great place, Globetrotter. A four story shop with out-door equipment. I'm glad we had the kids with us, otherwise it would have gotten expensive. One of the sales women really got to work for her pay that day. Isar decided to throw all the balls out of the childrens ball room. When Pär and I finally got a hold of him (we couldn't jump in there ourselves...), Pär caught a leg and I caught an arm, he was screaming so that the whole shop heard us. I was going to try to sit down with him on a chair, but sat on the side of the chair and we both fell. Still holding him, I got up again and then found a piece of candy that I shoved into his mouth. I continued and he finally calmed down, he was apparently too hungry. We all got out of there at the end of the day. The sales woman, after having picked up all the balls Isar threw out (he's quick and fast), she ran back and forth helping Pär buy a pair of pants. And I bought myself a birthday present. My birthday is in a week and I know Pär will forget to buy me a present, and when he will finally think of it, it'll be too late and we'll be out in the bush, so, now it's packed down together with his clothes, and I'll give him a hint when it's about time.... :-)
We'll be leaving Cologne tomorrow, going in the direction of the Mosel valley. Will see when we're online again.
24 mars
Dagens stora händelse blev en badutflykt. Det blev tidig lunch, då vi introducerade Rachel till Fattiga Riddare. Sedan åkte Pär, Vida och Isar till ett badhus och hade jättekul!
Rachel, Theo, jag och Lilja tog en tur ner till centrum. Vi passerade Kölns katedral som antingen är störst eller äldst eller någonting sådant. Den var stor och gammal.
Sen passerade vi 4711-huset, där den första Eau de Colognen gjordes.
Efter det gick vi till det gamla Köln. Vid bombningarna under andra världskriget kom plötsligt en massa ruiner fram. Utgrävningarna fortsatte och en massa gamla byggnader upptäcktes. Det var Köln från det gamla romarriket. Sedan föll det och staden blev sakta en ruin som försvann ner i jorden när saker och ting växte över den. Därefter byggdes det nya Köln ovanpå, väldigt många år senare. Allt detta finns nu bevarat, nere i en källare finns det möjlighet att gå runt och titta på dessa ruiner som är blottlagda. Rekonstruktioner av den finns tillgängliga att titta på för att förstå hur det såg ut när det var levande. Otroligt häftigt! Vi var helt ensamma därnere, det är inte ens en turistattraktion! Jag tog på ruinerna och tänkte att precis den stenen hade någon gammal romare lagt dit för väldigt länge sedan, fascinerande.
Efter det perspektivet på tid satte vi oss som moderna lattemorsor på en italiensk glassbar och hade det trevligt.
Rachel fortsätter envisas med att det är kul att ha oss här. Först tänkte vi stanna en natt. Sedan alldeles innan vi kom hit kom vi på att det nog behövde bli två ifall vi skulle hinna träffas ordentligt. Så insåg vi att det var söndag och vi inte kunde fixa några praktiska saker för allting var stängt, så då stannade vi ytterligare en natt. Sedan på måndag kväll var det så trevligt att vi inte orkade packa, så då blev vi kvar en natt till. Men i morgon åker vi söderöver och vet inte när vi uppdaterar igen nästa gång. Vi kommer att ta oss neröver mot Moseldalen och därefter in i Frankrike.
Rachel, Theo, jag och Lilja tog en tur ner till centrum. Vi passerade Kölns katedral som antingen är störst eller äldst eller någonting sådant. Den var stor och gammal.
Sen passerade vi 4711-huset, där den första Eau de Colognen gjordes.
Efter det gick vi till det gamla Köln. Vid bombningarna under andra världskriget kom plötsligt en massa ruiner fram. Utgrävningarna fortsatte och en massa gamla byggnader upptäcktes. Det var Köln från det gamla romarriket. Sedan föll det och staden blev sakta en ruin som försvann ner i jorden när saker och ting växte över den. Därefter byggdes det nya Köln ovanpå, väldigt många år senare. Allt detta finns nu bevarat, nere i en källare finns det möjlighet att gå runt och titta på dessa ruiner som är blottlagda. Rekonstruktioner av den finns tillgängliga att titta på för att förstå hur det såg ut när det var levande. Otroligt häftigt! Vi var helt ensamma därnere, det är inte ens en turistattraktion! Jag tog på ruinerna och tänkte att precis den stenen hade någon gammal romare lagt dit för väldigt länge sedan, fascinerande.Efter det perspektivet på tid satte vi oss som moderna lattemorsor på en italiensk glassbar och hade det trevligt.
Rachel fortsätter envisas med att det är kul att ha oss här. Först tänkte vi stanna en natt. Sedan alldeles innan vi kom hit kom vi på att det nog behövde bli två ifall vi skulle hinna träffas ordentligt. Så insåg vi att det var söndag och vi inte kunde fixa några praktiska saker för allting var stängt, så då stannade vi ytterligare en natt. Sedan på måndag kväll var det så trevligt att vi inte orkade packa, så då blev vi kvar en natt till. Men i morgon åker vi söderöver och vet inte när vi uppdaterar igen nästa gång. Vi kommer att ta oss neröver mot Moseldalen och därefter in i Frankrike.
Kaos och bollhav
Pär och jag hittade vår drömaffär, Globetrotter. Vilket Mecka! Fyra våningar med bara friluftsutstyrsel. Som tur är hade vi barnen med, så det blev inte så dyrt.
Vi kommer in i affären och åker genast ner till understa våningen, där finns en jättestor pool i mitten och tusen andra saker, bla lite tältutställning. Vida och Isar kryper genast in i tältet. Isar tar direkt av sig skor och strumpor och sätter sig till rätta och rensar bort strumpludd från tårna. Pär är på tredje våningen för att pröva ut nya byxor. Jag tar med barnen för att pröva skor, Isar behöver gummistövlar. En expedit får verkligen jobba för sin lön under dagen. Isar får nog av att pröva stövlar och springer in i bollhavet som finns precis bredvid barnkläderna. Därifrån försöker han fylla affären med bollar istället för bollhavet. Just det. Han kastar ut alla bollarna från bollhavet ut i affären. Jag hade gärna velat se en film av oss när både Pär och jag försöker ta ut honom utan att själva krypa in, samtidigt som Lilja hänger på en kvart hos någon av oss, jag tror det var Pär. Slutligen får Pär tag i ett ben och jag en arm och vi lyfter ut honom under vilda skrik som faktiskt hörs i alla fyra våningarna, eftersom det är öppet upp till taket i mitten… Jag vänder rumpan mot en pall för att sätta mig med en vilt sprattlande Isar i famnen, men hamnar lite snett och så ligger vi på golvet. Isar försöker med all kraft komma loss och jag försöker med all kraft hålla kvar honom och komma upp på pallen. Jag tar mig upp, lyckas få fram någon slags kexchoklad jag har i bärstolen samtidigt som jag benhåller Isar och sedan tvångsmatar jag honom. Han blir helt lugn och bara tuggar och gapar. Aldrig någonsin förut har han suttit i mammas knä och blivit matad med godis. Men blodsockerhalten var lite för låg uppenbarligen. Samtidigt går en expedit dubbelböjd och plockar bollar över hela barnavdelningen.
Det blev i alla fall ett par byxor till Pär. Samma expedit som plockat bollarna visade sig prata bra engelska, så efter bollplockningen sprang hon ut och in från butiken till provhytten med byxor till Pär.
När jag slutligen skulle betala slank det ner en födelsedagspresent till mig själv. Jag fyller om en vecka och jag känner min make som jag vet kommer att börja tänka på present ungefär dagen innan. Eftersom vi då förhoppningsvis inte befinner oss i befolkade områden så kommer han inte att kunna köpa någon present och jag vill väldigt gärna ha en present, så då fixade jag det själv. Den ligger nu i hans klädlåda, så när det är dags ska jag tipsa honom.
På kvällen kom Tatjana på besök, hon är en god vän till Rachel och vi har träffat henne tidigare. Hon är från Slovakien och vi fick massor av bra resetips. Det blev en mycket sen och mycket trevlig kväll med god middag.
Vi kommer in i affären och åker genast ner till understa våningen, där finns en jättestor pool i mitten och tusen andra saker, bla lite tältutställning. Vida och Isar kryper genast in i tältet. Isar tar direkt av sig skor och strumpor och sätter sig till rätta och rensar bort strumpludd från tårna. Pär är på tredje våningen för att pröva ut nya byxor. Jag tar med barnen för att pröva skor, Isar behöver gummistövlar. En expedit får verkligen jobba för sin lön under dagen. Isar får nog av att pröva stövlar och springer in i bollhavet som finns precis bredvid barnkläderna. Därifrån försöker han fylla affären med bollar istället för bollhavet. Just det. Han kastar ut alla bollarna från bollhavet ut i affären. Jag hade gärna velat se en film av oss när både Pär och jag försöker ta ut honom utan att själva krypa in, samtidigt som Lilja hänger på en kvart hos någon av oss, jag tror det var Pär. Slutligen får Pär tag i ett ben och jag en arm och vi lyfter ut honom under vilda skrik som faktiskt hörs i alla fyra våningarna, eftersom det är öppet upp till taket i mitten… Jag vänder rumpan mot en pall för att sätta mig med en vilt sprattlande Isar i famnen, men hamnar lite snett och så ligger vi på golvet. Isar försöker med all kraft komma loss och jag försöker med all kraft hålla kvar honom och komma upp på pallen. Jag tar mig upp, lyckas få fram någon slags kexchoklad jag har i bärstolen samtidigt som jag benhåller Isar och sedan tvångsmatar jag honom. Han blir helt lugn och bara tuggar och gapar. Aldrig någonsin förut har han suttit i mammas knä och blivit matad med godis. Men blodsockerhalten var lite för låg uppenbarligen. Samtidigt går en expedit dubbelböjd och plockar bollar över hela barnavdelningen.
Det blev i alla fall ett par byxor till Pär. Samma expedit som plockat bollarna visade sig prata bra engelska, så efter bollplockningen sprang hon ut och in från butiken till provhytten med byxor till Pär.
När jag slutligen skulle betala slank det ner en födelsedagspresent till mig själv. Jag fyller om en vecka och jag känner min make som jag vet kommer att börja tänka på present ungefär dagen innan. Eftersom vi då förhoppningsvis inte befinner oss i befolkade områden så kommer han inte att kunna köpa någon present och jag vill väldigt gärna ha en present, så då fixade jag det själv. Den ligger nu i hans klädlåda, så när det är dags ska jag tipsa honom.
På kvällen kom Tatjana på besök, hon är en god vän till Rachel och vi har träffat henne tidigare. Hon är från Slovakien och vi fick massor av bra resetips. Det blev en mycket sen och mycket trevlig kväll med god middag.
Frukost / Breakfast
Isar, Lilja och Vida äter frukost vid bardisken i Rachels kök.________________
Isar, Lilja and Vida are eating breakfast in Rachels kitchen.
måndag 23 mars 2009
Dagens stora händelse / The happening of the day
Idag fick barnen se hur sophämtningen går till här i Köln, det var en stor händelse! Det är inte som hemma. Här kommer en sopbil, så hoppar en massa gubbar i oranga kläder ut ur bilen och drar fram soptunnor från alla håll och kanter och drar sedan fram dem till bilen som tömmer dem där bak och inte från sidan. Tunnorna krockar med alla bilar som står parkerade överallt när de dras fram och tillbaka. Det var oerhört spännande att se...
Vida och jag var och handlade mat, det tog en evighet. Vi hamnade på en vansinnigt stor mataffär i flera våningar med så många grejer att vi blev helt snurriga. Det finns ett oerhört stort utbud av ekologisk varor här, hela avdelningar i affären var bara ekologiskt. Det gjorde valen lätta. Fast allting känns väldigt dyrt. Men så är vår krona ju inte värd så jättemycket heller.
Vida och jag var och handlade mat, det tog en evighet. Vi hamnade på en vansinnigt stor mataffär i flera våningar med så många grejer att vi blev helt snurriga. Det finns ett oerhört stort utbud av ekologisk varor här, hela avdelningar i affären var bara ekologiskt. Det gjorde valen lätta. Fast allting känns väldigt dyrt. Men så är vår krona ju inte värd så jättemycket heller.
söndag 22 mars 2009
English version part 6
So, now we're in Cologne and have had a great day. There is a petting zoo just around the corner and in the morning, Rachel and I took the children over there, and then later to the playground. Pär stayed at home fixing with the car. In the afternoon, Pär took Vida and Isar over to the petting zoo and the play ground, as I took a run in the park with Lilja in Theos stroller. Theo slept at home and Rachel got some time to herself. Having a family of five with three children under the age of five is not always a relaxing visit... :-)
In the petting zoo, you can feed and pet fallow deers, sheep, goats and Vida just loved it!
The children crash again for the night, Pär goes back out to the car and I spend some time on the computer updating this. Tomorrow, we're off for some shopping, there are a few things we need to update our car with.
In the petting zoo, you can feed and pet fallow deers, sheep, goats and Vida just loved it!
The children crash again for the night, Pär goes back out to the car and I spend some time on the computer updating this. Tomorrow, we're off for some shopping, there are a few things we need to update our car with.
English version part 5
This morning, we get all our things together, then Isar falls down in a hole full of newly spread fertilizer. They're actually spreading fertilizer all over the area, this seems to be THE week of the year when they do it in this area. The smell is all over. Isar is not happy to be stripped and cleaned outside this cold morning. I'm happy we're heading for Cologne and a washing machine this evening...
We're being picked up by the daughters von Laer, Felicitas and Pauline and head off for breakfast. It's been cold this night as well, although we're not cold in the tent. It's just getting out of the tent, getting the kids dressed in the mornings, that is a hassel when it's cold. We end up in their warm home, to a set breakfast table with lots of coffee and everything else. We have such a great meeting, such a great breakfast, that it's unbeliavable! We're just so excited to get another great experience of Germany and generous people. The girls play with the kids, and Isar finds a corner with old toys upstairs which he loves. He does NOT want to leave.
Before we leave, we ask for a really German restaurant, and end up at Jagdhaus in Bad Wurtemberg. We order Wiender schnitzel and the children eat and eat and eat. Isar has not been eating too well the last 24 hours which has made him rather cranky, but now he's all happy again. We end up driving the next 190 km to Cologne right away and with the help of our gps, we find the house of Rachel and Gerrit right away. Their door is decorated with a Swedish flag and we're so happy to arrive! The kids love running around in just one set of clothes! We get a great dinner and a well needed bath and are off to warm beds in a warm house.
We're being picked up by the daughters von Laer, Felicitas and Pauline and head off for breakfast. It's been cold this night as well, although we're not cold in the tent. It's just getting out of the tent, getting the kids dressed in the mornings, that is a hassel when it's cold. We end up in their warm home, to a set breakfast table with lots of coffee and everything else. We have such a great meeting, such a great breakfast, that it's unbeliavable! We're just so excited to get another great experience of Germany and generous people. The girls play with the kids, and Isar finds a corner with old toys upstairs which he loves. He does NOT want to leave.
Before we leave, we ask for a really German restaurant, and end up at Jagdhaus in Bad Wurtemberg. We order Wiender schnitzel and the children eat and eat and eat. Isar has not been eating too well the last 24 hours which has made him rather cranky, but now he's all happy again. We end up driving the next 190 km to Cologne right away and with the help of our gps, we find the house of Rachel and Gerrit right away. Their door is decorated with a Swedish flag and we're so happy to arrive! The kids love running around in just one set of clothes! We get a great dinner and a well needed bath and are off to warm beds in a warm house.
English version part 4
We ask again at a house for a nice camping spot, are told that we can park anywhere. We drive down a small road, which ends with a bar with a lock on it. A sign says something like "only accessible for forest work". It's kind of muddy on the side, and I don't want us to be stuck there (we don't have 4 wheel drive). But, I say to Pär, it's Friday night, and I don't think they'll do much work here until tomorrow morning, when it's Saturday so lets just park here on the road. We get settled and right before night time at 7 pm, a car comes driving. From the other side of the gate... We talk to them and find out that they are doing work in the area and trucks will be driving there during the night and in the morning... The man is so nice to us and says he'll help us find a new campsite. He goes off and we get everything together. We haven't packed our stuff in that fast before. He comes back and drives ahead of us to a new spot. Way out of the gps network, totally quiet. We keep talking and before he leaves us, we're invited for breakfast the next morning!!!
English version part 3
It's been frost during the night, everything is frosen. But we're doing ok in the tent with our thick bed covers. Pär takes the kids down to play an hour as I pack up, and we continue our drive down south, leaving another really nice campingspot and a great family behind. All these meetings!
We continue down south. While getting gas, the woman in the gas station is talking and looking at our car, ending up giving me two frisbees for the kids. What has happened to Germany? Being a student here 15 years ago, I remember people being pretty rude. Now, everywhere, people are just so nice to us!
We continue down south. While getting gas, the woman in the gas station is talking and looking at our car, ending up giving me two frisbees for the kids. What has happened to Germany? Being a student here 15 years ago, I remember people being pretty rude. Now, everywhere, people are just so nice to us!
English version part 2
We continue driving south. Stopping at two places asking if we can stay for the night, but they say no. In Germany, there is no "Right of common access" as in Sweden, so you have to ask for permission. The third big farm we stop at say "of course" and we find a great camping spot in the corner of a field. It's sunny, and an hour later, the kids Frieke and Lennart comes for a visit and plays with our children. That day, Pär makes a great dinner, we get a whisky, and the sun is shining, we're doing really great. After dinner, we go down to the farm to visit with the children. They have play tractors you can sit on, horses, a whole bunch of pigs, hens and BIG tractors. Isar sits up on one and we have to get him out of there with violence, carrying him back to the tent afterwards. He is the king driving the big tractor with a smile from ear to ear.
English version part 1
OK, the English version will be a lot shorter than the Swedish one. There is so much happening, so many small things we would love to tell you, all these memories. Give us a call one day and we will give you the whole story!
We passed Denmark, we weren't really lucky with the weather, rain, wind, storm, fog... But we had a good time. We spent time at the westcoast and enjoyed being alone at the beach searching for rocks and sea shells. Not many people decide to spend time on the beach mid-March in the freezing cold wind...
We travelled down through Germany, taking the small roads, seeing a beautiful landscape of small villages. We took the ferry over Elbe, which made us really late that day. We just picked out a small village on the map, drove over there and went into a house and asked if we could camp in the neighborhood for the night. We end up camping in their backyard. We end up being invited for tea, and we end up meeting a really nice family. The children are invited to play, and they get out their old toys, Isar is in heaven, he's never seen so many toy tractors at once before. So, before the evening is over, they have given Vida and Isar a bunch of toys as gifts, and candy too. They are so excited and Isar goes to bed and falls asleep hugging a big red tractor. In the morning, Pär takes the children for a walk and I run around being as effective as only I can, getting everything together.
We passed Denmark, we weren't really lucky with the weather, rain, wind, storm, fog... But we had a good time. We spent time at the westcoast and enjoyed being alone at the beach searching for rocks and sea shells. Not many people decide to spend time on the beach mid-March in the freezing cold wind...
We travelled down through Germany, taking the small roads, seeing a beautiful landscape of small villages. We took the ferry over Elbe, which made us really late that day. We just picked out a small village on the map, drove over there and went into a house and asked if we could camp in the neighborhood for the night. We end up camping in their backyard. We end up being invited for tea, and we end up meeting a really nice family. The children are invited to play, and they get out their old toys, Isar is in heaven, he's never seen so many toy tractors at once before. So, before the evening is over, they have given Vida and Isar a bunch of toys as gifts, and candy too. They are so excited and Isar goes to bed and falls asleep hugging a big red tractor. In the morning, Pär takes the children for a walk and I run around being as effective as only I can, getting everything together.
22 mars Köln
Tidigt morgon med Lilja och en kopp gott, nybryggt kaffe. En efter en vaknar familjen till liv och kommer nertassandes. De njutar av att inte behöva så mycket kläder direkt på morgonen. Men framåt halv tio tiden klär vi ändå på oss och promenerar bort till en jättestor park där det finns en liten djurpark där man får mata djuren. Man köper en liten kartong med speciell djurmat och sedan kommer dovhjortarna springande och buffar på oss. Vida är helt begeistrad och matar hur länge som helst. Även storbocken med spretiga horn får massor av mat av henne. Isar är lite mer restriktiv och vägrar kliva ur vagnen. Vi blir länge kvar där och promenerar sedan vidare till lekparken. Framåt tolv kommer vi tillbaka och äter lunch. Sedan vill barnen absolut tillbaka till parken, så vi låter Rachel få lite lugn och ro. Det är faktiskt inte helt enkelt att få besök av en trebarnsfamilj med mycket spring i benen… Jag lånar hennes vagn och tar med Lilja på en joggingtur i parken. Pär tar med barnen till djurparken och lekparken igen. Under förmiddagen ägnade sig Pär åt att strukturera om i bilen, så nu får han en liten utflykt. Barnen kommer verkligen att minnas Köln! Där fick man ju klappa dovhjortar! Precis vad alla människor tänker på när de tänker på Köln, eller? Det är häftigt att se kön till bageriet utanför parken, där står många joggare, som kommer direkt från parken och köper med sig lite bröd hem till eftermiddagen. Alla dessa bagerier, bara inom 100 meter ligger det tre stycken.
Vida pratar gärna engelska, det är jättekul för henne att se att det fungerar och att Rachel förstår henne. Hon kommer och frågar vad en sak heter, sedan försöker hon att göra en ny mening.
Våra barn är härdade. I natt vaknade Pär av att Vida låg på golvet och sov. Ingen matta under, ingen kudde, inget täcke. Hon sov jättegott.
21 Mars, Fürstenberg - Köln och lite annat
Det hinner hända mycket på en morgon. Det är frostigt och överallt jobbar traktorer med gödselspridning. Detta är gödselspridningsveckan i det här området får vi veta senare idag. Vilken tajming! Isar kliver ner sig i en gödselhög och jag är oerhört glad över att vi ska landa i Köln ikväll, där det finns tvättmaskin. Han tycker inte om att bli avklädd och tvättad i kylan. Vi blir upphämtade av döttrarna till mannen från igår och följer efter dem in till Bad Fürstenberg. De bor inne på slottsområdet, det vi sett från första utsikten igår. Vi kommer in till ett varmt hus med ett underbart dukat frukostbord. Det är inte bara i Danmark de äter choklad på brödet, även här får barnen göra det. Mammorna också för den delen. Det är faktiskt mamman i vår familj som tycker bäst om att äta choklad på frukostbrödet. Mamman i vår familj är en riktig chokladmamma. Som tur är äter inte Isar upp sin chokladmacka, så då glufsar den hungriga chokladmamman i sig den också. Varmt kaffe, flera påtårer. Felicitas och Pauline, döttrarna, letar fram sina gamla pussel och Vida och Isar har kul. Isar äter dock ingen frukost, så han är lite lätt labil.
Som vuxen gäst i ett nytt hem brukar man ju oftast hålla sig till sällskapsutrymmena. Så tänker inte barn. I alla fall inte mina. De letar sig upp och överallt och slutligen sitter i längst inne i ett hörn på övervåningen, där familjen stuvat undan lite gamla leksaker. Vilket mecka! Det har varit många olika lekrum för dem sedan vi åkte hemifrån.
Vi åker mot Köln, cyklisterna har gått ur idet. Överallt syns de. Enligt våra frukostvärdar var det de första vårdagarna som kom nu och det är väl därför. Det ser oerhört härligt ut. Vi väljer konsekvent småvägar när vi kan och vi kör genom massor av små tyska byar, det är kulperat här i området väster om Köln och väldigt vackert. I varje dal ligger en liten by. Det går inte så fort, vi hinner aldrig växla upp till 100 förrän det är ner till 50 igen.
Vi har en jättetrevlig förmiddag och när vi åker ber vi om ett tips på en riktigt tysk restaurant. Vi åker till Jagdhaus och beställer Wienerschnitzel. Barnen äter hus mycket som helst och sedan är humöret på topp hela vägen till Köln. Bilden på stolen gjord av horn är från Jagdhaus.
Vi kör 19 mil i ett sträck och prisar gps’en som tar oss till Rachel och Gerrits hus där det sitter en svensk flagga på dörren. Barnen är överlyckliga, de kan springa utanför utan en massa tjocka kläder. Lilja promenerar omkring inne och plockar bland Theos leksaker och vi får god middag och mousserande vin. Sedan blir det badkarsbad för barnen och nattning, alldeles för sent som vanligt sedan vi åkte iväg. Vi har ju som sagt inga rutiner ännu. Pär somnar med barnen... tycker det känns som om det händer lite då och då... Vi äter god mat och det är så himla kul att träffas, det var ett år sedan sist.
Och så kivas vi om vems självsprickor som gör mest ont. Självsprickor, är det ett ålderstecken eller ett tecken på att vi använder händerna mycket och hårt ute i kylan? Vad säger ni kontorsråttor därhemma, hur mår era självsprickor?
Vi har kollat internettillgången i någon by när vi åkt förbi, nätverk finns, men de är alla låsta. McDonald’s ska visst ha nätverkstillgång, vi prövade, men det var ett jäkla strul med uppkoppling och man skulle betala, fast de gör reklam för en timmas gratis utnyttjande… Så, vi uppdaterar bloggen när möjlighet ges utan allt för mycket strul. Då kommer förhoppningsvis lite större sjok av information samtidigt. Och bilder, jag ska försöka lägga upp dem lite bättre än sist. Det ska ju visst vara enkelt står det…
Vi hittade förresten en skruv på taket häromdagen. Men vi hittar ingenstans där en skruv kan ha lossnat. Den kan omöjligt ha hängt med hela vägen från Gävle, eftersom det varit storm, snöglopp, sidledes regn och vi har kört både krokigt, autobahnfort och skumpigt. Gåtan fortfarande olöst. Skulle kunna bli en spännande utveckling!
Oanvända prylar hittills: ölöppnare, vinöppnare, parmesanrivare och vitlökspress.
Ytterligare en gyllene regel, töm aldrig ur vatten utan att tänka till om det inte kan användas till ytterligare något. Töm definitivt aldrig ut diskvattnet, det ligger alltid odiskade saker spridda runt tältet.
Vida hade massor av frågor kring det här med demokrati och diktatur idag. Jag och Pär svarar på hennes frågor och råkar säga ett ord hon inte känner till, då frågar hon ännu mer och till slut sitter vi och förklarar saker för en femåring som vi själva inte förstår. Varför är det inte demokrati överallt? Varför stoppar inte polisen diktaturen? Varför får en massa dumma gubbar bestämma en massa? Varför får mamma och pappa bestämma en massa, varför har vi inte demokrati i våran familj?
Så säger Vida:” Jag hann inte lära mig danska ens, så hade vi redan åkt över till Tyskland. ” Eh, högt ställda krav, eller?
Isar har lärt sig ett nytt ord: Strumpludd. Så fort han får möjlighet sitter han med en våtservett och tvättar mellan tårna. Han asvskyr strumpludd. Det är lite trist, eftersom det blir en hel del stumpludd när man går omkring i ullstrumpor hela tiden. Idag började han tvätta Theos tår från strumpludd också.
Vi har upplevt en otrolig vänlighet här i Tyskland. Inte alls vad jag minns från min tid som student här. Alla är trevliga och hjälpsamma. Vi stannar och tankar och damen i kassan är supertrevlig, hon frågar hur många barn jag har i bilen och ger mig sedan två frisbees att ta med till Vida och Isar. De leker vi sedan med i någon timma på kvällen.
Som vuxen gäst i ett nytt hem brukar man ju oftast hålla sig till sällskapsutrymmena. Så tänker inte barn. I alla fall inte mina. De letar sig upp och överallt och slutligen sitter i längst inne i ett hörn på övervåningen, där familjen stuvat undan lite gamla leksaker. Vilket mecka! Det har varit många olika lekrum för dem sedan vi åkte hemifrån.
Vi åker mot Köln, cyklisterna har gått ur idet. Överallt syns de. Enligt våra frukostvärdar var det de första vårdagarna som kom nu och det är väl därför. Det ser oerhört härligt ut. Vi väljer konsekvent småvägar när vi kan och vi kör genom massor av små tyska byar, det är kulperat här i området väster om Köln och väldigt vackert. I varje dal ligger en liten by. Det går inte så fort, vi hinner aldrig växla upp till 100 förrän det är ner till 50 igen.
Vi har en jättetrevlig förmiddag och när vi åker ber vi om ett tips på en riktigt tysk restaurant. Vi åker till Jagdhaus och beställer Wienerschnitzel. Barnen äter hus mycket som helst och sedan är humöret på topp hela vägen till Köln. Bilden på stolen gjord av horn är från Jagdhaus.
Vi kör 19 mil i ett sträck och prisar gps’en som tar oss till Rachel och Gerrits hus där det sitter en svensk flagga på dörren. Barnen är överlyckliga, de kan springa utanför utan en massa tjocka kläder. Lilja promenerar omkring inne och plockar bland Theos leksaker och vi får god middag och mousserande vin. Sedan blir det badkarsbad för barnen och nattning, alldeles för sent som vanligt sedan vi åkte iväg. Vi har ju som sagt inga rutiner ännu. Pär somnar med barnen... tycker det känns som om det händer lite då och då... Vi äter god mat och det är så himla kul att träffas, det var ett år sedan sist.
Och så kivas vi om vems självsprickor som gör mest ont. Självsprickor, är det ett ålderstecken eller ett tecken på att vi använder händerna mycket och hårt ute i kylan? Vad säger ni kontorsråttor därhemma, hur mår era självsprickor?
Vi har kollat internettillgången i någon by när vi åkt förbi, nätverk finns, men de är alla låsta. McDonald’s ska visst ha nätverkstillgång, vi prövade, men det var ett jäkla strul med uppkoppling och man skulle betala, fast de gör reklam för en timmas gratis utnyttjande… Så, vi uppdaterar bloggen när möjlighet ges utan allt för mycket strul. Då kommer förhoppningsvis lite större sjok av information samtidigt. Och bilder, jag ska försöka lägga upp dem lite bättre än sist. Det ska ju visst vara enkelt står det…
Vi hittade förresten en skruv på taket häromdagen. Men vi hittar ingenstans där en skruv kan ha lossnat. Den kan omöjligt ha hängt med hela vägen från Gävle, eftersom det varit storm, snöglopp, sidledes regn och vi har kört både krokigt, autobahnfort och skumpigt. Gåtan fortfarande olöst. Skulle kunna bli en spännande utveckling!
Oanvända prylar hittills: ölöppnare, vinöppnare, parmesanrivare och vitlökspress.
Ytterligare en gyllene regel, töm aldrig ur vatten utan att tänka till om det inte kan användas till ytterligare något. Töm definitivt aldrig ut diskvattnet, det ligger alltid odiskade saker spridda runt tältet.
Vida hade massor av frågor kring det här med demokrati och diktatur idag. Jag och Pär svarar på hennes frågor och råkar säga ett ord hon inte känner till, då frågar hon ännu mer och till slut sitter vi och förklarar saker för en femåring som vi själva inte förstår. Varför är det inte demokrati överallt? Varför stoppar inte polisen diktaturen? Varför får en massa dumma gubbar bestämma en massa? Varför får mamma och pappa bestämma en massa, varför har vi inte demokrati i våran familj?
Så säger Vida:” Jag hann inte lära mig danska ens, så hade vi redan åkt över till Tyskland. ” Eh, högt ställda krav, eller?
Isar har lärt sig ett nytt ord: Strumpludd. Så fort han får möjlighet sitter han med en våtservett och tvättar mellan tårna. Han asvskyr strumpludd. Det är lite trist, eftersom det blir en hel del stumpludd när man går omkring i ullstrumpor hela tiden. Idag började han tvätta Theos tår från strumpludd också.
Vi har upplevt en otrolig vänlighet här i Tyskland. Inte alls vad jag minns från min tid som student här. Alla är trevliga och hjälpsamma. Vi stannar och tankar och damen i kassan är supertrevlig, hon frågar hur många barn jag har i bilen och ger mig sedan två frisbees att ta med till Vida och Isar. De leker vi sedan med i någon timma på kvällen.
March 20 - Fürstenberg, Tyskland
Pär och barnen fortsätter leken nere på gården i Widdernhausen på morgonen. Vi åker vidare och passerar ett minnesmärke från Bergen-Belsen. Hade gärna stannat och besökt det, men just nu sover två barn i bilen. Då är det dumt att stanna. Riktigt dumt.
Vi ser ytterligare en fint målad bil, en husbil, som står parkerad bredvid vägen. Den har hjärtan målade. Dum nattplats tänker vi. Alldeles bredvid vägen. En stund senare står ytterligare en fint målad husbil parkerad, precis bredvid vägen. Men hallå, det finns ju finare platser än precis bredvid vägen, eller hur? Och förresten, vi trodde inte att det var så vanligt med fina hjärtan och dekorationer av stora bilar. I den tredje, med hjärtan fint prydda husbilen, sitter en väldigt avklädd kvinna, med bara en röd bh på sig. Då plötsligt förstår vi. Natobaser överallt, tydligen luktrativt. Med ens känns det inte alls lika kul att ha en stor bil med blommor och hjärtan på…
Vi har hittat en toppenplats för natten igen, stannade och frågade i en gård, gubben pekade och visade oss och vi parkerade. Jag var lite hispig eftersom det verkade mjukt och lerigt, så vi ställde oss precis på vägen, men det var bredvid en bom och det är fredag kväll. Endast för behörig skogsdrift stod det på en skylt bredvid bommen, men det borde inte vara så mycket sådan en fredag kväll/lördag morgon, så vi parkerade där. Traktorerna jobbade på åkrarna, två ryttare kommer förbi, solen går ner alldeles orange, vi har magnifik utsikt över en by, en kyrka, ett slott. Då, strax före läggdags kl 19 kommer en bil från insidan av bommen... Det visar sig att det kommer att gå trafik där hela natten, gödselspridning pågår i hela området och de är ute och öppnar bommarna eftersom alla lastbilar med gödsel ska fraktas just här i natt... Hmm, prekärt läge. Mannen är trevlig och lovar att åka och leta en annan plats åt oss medan vi packar ihop. Så snabbt har vi aldrig packat ihop. Jag bävar för att öppna bildörrarna igen, eftersom allting kommer att rasa ut... En stund senare kommer han tillbaka, vi står och pratar en del innan vi är helt klara och innan vi åker iväg är vi bjudna på frukost i morgon bitti. Han kör före oss en mil bort till en annan plats i lugn och ro, ett vackert läge, en bra bit utanför gps-nätets täckning. Det känns lite tufft att se på gps’n att vi kör mitt i ingenting… även om det är en asfalterad väg. Det blir en lite sen kväll, men i morgon vid ca 8:30 blir vi hämtade till frukost.
Vi ser ytterligare en fint målad bil, en husbil, som står parkerad bredvid vägen. Den har hjärtan målade. Dum nattplats tänker vi. Alldeles bredvid vägen. En stund senare står ytterligare en fint målad husbil parkerad, precis bredvid vägen. Men hallå, det finns ju finare platser än precis bredvid vägen, eller hur? Och förresten, vi trodde inte att det var så vanligt med fina hjärtan och dekorationer av stora bilar. I den tredje, med hjärtan fint prydda husbilen, sitter en väldigt avklädd kvinna, med bara en röd bh på sig. Då plötsligt förstår vi. Natobaser överallt, tydligen luktrativt. Med ens känns det inte alls lika kul att ha en stor bil med blommor och hjärtan på…
Vi har hittat en toppenplats för natten igen, stannade och frågade i en gård, gubben pekade och visade oss och vi parkerade. Jag var lite hispig eftersom det verkade mjukt och lerigt, så vi ställde oss precis på vägen, men det var bredvid en bom och det är fredag kväll. Endast för behörig skogsdrift stod det på en skylt bredvid bommen, men det borde inte vara så mycket sådan en fredag kväll/lördag morgon, så vi parkerade där. Traktorerna jobbade på åkrarna, två ryttare kommer förbi, solen går ner alldeles orange, vi har magnifik utsikt över en by, en kyrka, ett slott. Då, strax före läggdags kl 19 kommer en bil från insidan av bommen... Det visar sig att det kommer att gå trafik där hela natten, gödselspridning pågår i hela området och de är ute och öppnar bommarna eftersom alla lastbilar med gödsel ska fraktas just här i natt... Hmm, prekärt läge. Mannen är trevlig och lovar att åka och leta en annan plats åt oss medan vi packar ihop. Så snabbt har vi aldrig packat ihop. Jag bävar för att öppna bildörrarna igen, eftersom allting kommer att rasa ut... En stund senare kommer han tillbaka, vi står och pratar en del innan vi är helt klara och innan vi åker iväg är vi bjudna på frukost i morgon bitti. Han kör före oss en mil bort till en annan plats i lugn och ro, ett vackert läge, en bra bit utanför gps-nätets täckning. Det känns lite tufft att se på gps’n att vi kör mitt i ingenting… även om det är en asfalterad väg. Det blir en lite sen kväll, men i morgon vid ca 8:30 blir vi hämtade till frukost.
Frukost hos fam von Laer / Breakfast with the von Laer family
Säger tack och hej till familjen von Laer efter en mycket trevlig frukost. Vilken generositet!
_________
Having a talk with the von Laer family after a very nice breakfast. How generous!
_________
Having a talk with the von Laer family after a very nice breakfast. How generous!
________________
Kicki is packing up the tent and the kids is taking a small sandwich waiting for the breakfast.
Foto till moffa /A picture for grandpa
Denna bild ville Vida att vi skulle visa moffa! Dags att börja skjuta älgar med stora horn!Camping och lek i Widdernhausern.
Isar är traktorkung! Isar, the tractor king!
En massa nyfikna grisar, det var spännande för barnen att se! The kids thought it was exciting to see a bunch of curious pigs.
En toppenfin campingplats i Widdernhausen.
Frieke och Lennart kom och lekte med oss och sedan gick vi ner och lekte med dem. Frieke and Lennart came to play and then we went to play with them.Ytterligare en boendebild! Another picture of our living.
Det var här vi fick bo på gårdsplanen och barnen fick en massa leksaker. Isar somnade kramandes en stor röd traktor.
This is where we stayed in the backyard and the children got a bunch of toys as a gift. Isar fell asleep hugging his new red tractor.
Vida matar dovhjortar i Köln / Vida feeding fallow deers in Cologne
Vida tyckte det var jättekul att mata dobhjortarna i Kölns stadspark. Vida loved to feed the fallow deers in Cologne Central Park.
Nähe, du får vänta. Du har redan fått så mycket. No, you have to wait, you already had so much.
Ok då, bara några till. Ok then, just a few more.
lördag 21 mars 2009
19 mars, Widdernhausen, Tyskland
Vi sover förvånansvärt bra just nu, faktiskt bättre än hemma känns det som. Tyvärr fortfarande trist väder och ganska kalla nätter. Allting är lerigt då vi bott på en bondgård i natt. Pär tar en promenad med barnen och jag kör effektivitetsracet med ihoppackning av tält och prylar. Äntligen skiner solen!
Vi kör söderöver i Tyskland. Spanar in oss på ett område, letar upp en liten ord, knappar in den på GPS’en, förbannar GPS’en för att den väljer Autobahn och läser kartan istället. Skrev jag att vi köpte en GPS? Vi kunde inte låta bli. Det blev lite shopping i Köpenhamn.
På kvällningen stannar vi på två olika gårdar och frågar om vi kan få ställa oss någonstans över natten men får nej. På den tredje får vi ja och hittar en toppenfin plats uppe i ett ängshörn. Vi stannar relativt tidigt så det blir en lång eftermiddag. Vi klistrar på blommor på bilen och lagar god mat. Vi tar en whisky och njuter av solen. Barnen från gården kommer upp och leker en stund, Frieke och Lennart. Efter middagen går vi ner och leker med dem. De har både hästar, massor av grisar, stora traktorer, små traktorer, höns och rapphöns. Isar vill inte alls gå upp till tältet igen. På vägen tillbaka stannar vi vid deras maskinhall, de har eluttag där och vi skulle få ladda några av våra gadgets. Då ser Isar de stora traktorerna parkerade. Han klättrar upp, sitter som en kung med ett leende mellan öronen och bara kör. Nu blev det definitivt inte lättare att få upp honom till tältet. Pär och jag blir glada över att se nya saker. Barnen blir överlyckliga över att se saker de känner igen. Det finns samma djur här som i Sverige!
Det var kallt på kvällen, diskhandduken blev alldeles stel när den hängt en stund och väntat.
Allt pysslande tar tid, disk och plockning av prylar. Påklädning av alla varma kläder också. Vi hade gärna stannat längre i Danmark, men tog beslutet att ta oss söderöver fort så att vi kommer åt värmen. Vi lägger all mat i kylskåpet, för att den inte ska ligga framme och frysa över natten… Kulspetspennan slutar fungera för den fryser också. Men vi sover gott och har haft en toppendag!
Vi kör söderöver i Tyskland. Spanar in oss på ett område, letar upp en liten ord, knappar in den på GPS’en, förbannar GPS’en för att den väljer Autobahn och läser kartan istället. Skrev jag att vi köpte en GPS? Vi kunde inte låta bli. Det blev lite shopping i Köpenhamn.
På kvällningen stannar vi på två olika gårdar och frågar om vi kan få ställa oss någonstans över natten men får nej. På den tredje får vi ja och hittar en toppenfin plats uppe i ett ängshörn. Vi stannar relativt tidigt så det blir en lång eftermiddag. Vi klistrar på blommor på bilen och lagar god mat. Vi tar en whisky och njuter av solen. Barnen från gården kommer upp och leker en stund, Frieke och Lennart. Efter middagen går vi ner och leker med dem. De har både hästar, massor av grisar, stora traktorer, små traktorer, höns och rapphöns. Isar vill inte alls gå upp till tältet igen. På vägen tillbaka stannar vi vid deras maskinhall, de har eluttag där och vi skulle få ladda några av våra gadgets. Då ser Isar de stora traktorerna parkerade. Han klättrar upp, sitter som en kung med ett leende mellan öronen och bara kör. Nu blev det definitivt inte lättare att få upp honom till tältet. Pär och jag blir glada över att se nya saker. Barnen blir överlyckliga över att se saker de känner igen. Det finns samma djur här som i Sverige!
Det var kallt på kvällen, diskhandduken blev alldeles stel när den hängt en stund och väntat.
Allt pysslande tar tid, disk och plockning av prylar. Påklädning av alla varma kläder också. Vi hade gärna stannat längre i Danmark, men tog beslutet att ta oss söderöver fort så att vi kommer åt värmen. Vi lägger all mat i kylskåpet, för att den inte ska ligga framme och frysa över natten… Kulspetspennan slutar fungera för den fryser också. Men vi sover gott och har haft en toppendag!
English version...
Will follow later, it's been to busy to make it so far. I'm hoping to be able to write the English version during the next few days.
Onsdag den 18 mars - Danmark och Tyskland
I morse försökt vi ta tid på ihoppackningen av tältet. Det började riktigt bra, jag är ju en effektiv människa. Upptäcker då att någon av oss två amatörer hade glömt att sätta ihop remmarna som håller ihop galonöverdraget till tältet när vi kör. När jag drog lite för att få det på plats så åkte en rem tillbaka in i kanalen. Hade det varit ett snöre och tyg hade jag lätt fixat det med en säkerhetsnål: dra ur snöret helt, sätt fast det i säkerhetsnålen och skjut säkerhetsnålen genom kanalen så snöret följer med. Enkelt. Inte lika enkelt med en spännrem och ett galontyg. Vi slutade räkna minuter och började räkna Kickis svordomar istället. Men, morsan fixar. Och Vida talade med all tydlighet om att så där fula ord ville hon inte höra igen. Det var en skön känsla att sitta uppe på biltaket, i solskenet och lyckas få igenom spännremmen till sin rätta plats. Man ska lära av sina misstag. Detta ska vi inte göra igen.
Dagens händelse för barnen är när vi stannar och kollar lammungar. Pär och jag skådar massor av rovfåglar som seglar omkring. Vi kör fortfarande längs Jyllands västkust.
Vi kommer in i Tyskland på ett trevligt sätt, en liten väg med mysig omgivning. Autobahn är långt borta. ”Vet du vad jag tycker? Om man inte vet vart man ska köra när det är grönt, så kan man titta på vart de andra bilarna kör” säger Vida när vi snurrat runt och gjort några u-svängar. Vi tar färjan över Elbe och får stå länge i kön, det pajar vår tidplan totalt idag. Men det är kul att åka färja. Väl ute på vattnet kommer en man och tar betalt. Oj då, hade vi inte en tanke på. Oj då, att vi inte har några Euros än. Oj då. Men det löser sig, han tar våra danska kronor i alla fall och vi får fortsätta över. Nu är klockan alldeles för mycket, det går inte att stödmata barnen längre. Vi kör på måfå in på en väg och väljer ut ett hus där de ser snälla ut. Kicki knackar på med Isar på höften och tar fram sin bästa tyska, berättar lite om oss och vår resa och frågar om vi kan få ställa oss någonstans på deras mark över natten. Innan kvällen är slut är vi bjudna på te, står parkerade på gårdsplanen och barnen är inne och leker med deras gamla leksaker. Isar har aldrig sett någon som har så många leksakstraktorer förr och när vi ska gå och sova får han med sig två stycken i gåva. Han blir så glad att han ligger och kramar den röda traktorn när han somnar. Vida får också en hel hög med små presenter, en massa djur och små traktorer och jag vet inte allt. Godis och choklad bjuds vi på och låna toaletten får vi. Ojojoj vad trevliga människor det finns!
Dagens händelse för barnen är när vi stannar och kollar lammungar. Pär och jag skådar massor av rovfåglar som seglar omkring. Vi kör fortfarande längs Jyllands västkust.
Vi kommer in i Tyskland på ett trevligt sätt, en liten väg med mysig omgivning. Autobahn är långt borta. ”Vet du vad jag tycker? Om man inte vet vart man ska köra när det är grönt, så kan man titta på vart de andra bilarna kör” säger Vida när vi snurrat runt och gjort några u-svängar. Vi tar färjan över Elbe och får stå länge i kön, det pajar vår tidplan totalt idag. Men det är kul att åka färja. Väl ute på vattnet kommer en man och tar betalt. Oj då, hade vi inte en tanke på. Oj då, att vi inte har några Euros än. Oj då. Men det löser sig, han tar våra danska kronor i alla fall och vi får fortsätta över. Nu är klockan alldeles för mycket, det går inte att stödmata barnen längre. Vi kör på måfå in på en väg och väljer ut ett hus där de ser snälla ut. Kicki knackar på med Isar på höften och tar fram sin bästa tyska, berättar lite om oss och vår resa och frågar om vi kan få ställa oss någonstans på deras mark över natten. Innan kvällen är slut är vi bjudna på te, står parkerade på gårdsplanen och barnen är inne och leker med deras gamla leksaker. Isar har aldrig sett någon som har så många leksakstraktorer förr och när vi ska gå och sova får han med sig två stycken i gåva. Han blir så glad att han ligger och kramar den röda traktorn när han somnar. Vida får också en hel hög med små presenter, en massa djur och små traktorer och jag vet inte allt. Godis och choklad bjuds vi på och låna toaletten får vi. Ojojoj vad trevliga människor det finns!
17 mars
Passerade Vidaslusen idag, lät som ett roligt ställe.
Vi letade länge efter en camping, stort behov av att tvätta kläder. Fjolårets campingbok stämde inte med öppettiderna. Slutligen hittade vi den optimala campingen. I alla fall enligt alla som vill ha platta gräsmattor, blomlådor, paraboler och permanenta ljuslyktor på marken. Vi ryser och härdar ut, men prisar tvättmaskinen, torktumlaren, golvvärmen i familjeduschrummet och lågsäsongen.
Vi stekte pannkakor till middag och firade Liljas ettårsdag. Sedan gick vi iväg på en familjedusch. Under tiden låg våra täcken i torktumlaren. Energislöseri? Tja, ibland får man välja sina strider. En stund senare lägger vi barnen i tältet och jag breder torra och fortfarande varma täcken över dem. Det är moderskärlek det! Barnen stortrivs att sova ihop i tältet, det är mysigt.
ORDNUNG MUSS SEIN! Grundregel nummer ett nu när vi lever så här. Det hade varit lite enklare om vi båda varit minimalistiska pedanter. Nu är ingen av oss känd för att hålla världens toppenordning. Många utipåfallatt/braåha grejer som vi behöver dissa någonstans. Alla viktiga projekt bör förekommas av ett pilotprojekt som sedan utvärderas. Tyvärr hann vi inte med det. Men det går visst hejans bra ändå. Och det finns visst kvar postkontor i vissa länder i Europa har jag hört, så kanske vi skickar hem en låda.
Idag när vi checkade in på campingen frågade kvinnan Vida var hon kom ifrån. ”Norra Europa” svarade Vida. Precis!
Vi letade länge efter en camping, stort behov av att tvätta kläder. Fjolårets campingbok stämde inte med öppettiderna. Slutligen hittade vi den optimala campingen. I alla fall enligt alla som vill ha platta gräsmattor, blomlådor, paraboler och permanenta ljuslyktor på marken. Vi ryser och härdar ut, men prisar tvättmaskinen, torktumlaren, golvvärmen i familjeduschrummet och lågsäsongen.
Vi stekte pannkakor till middag och firade Liljas ettårsdag. Sedan gick vi iväg på en familjedusch. Under tiden låg våra täcken i torktumlaren. Energislöseri? Tja, ibland får man välja sina strider. En stund senare lägger vi barnen i tältet och jag breder torra och fortfarande varma täcken över dem. Det är moderskärlek det! Barnen stortrivs att sova ihop i tältet, det är mysigt.
ORDNUNG MUSS SEIN! Grundregel nummer ett nu när vi lever så här. Det hade varit lite enklare om vi båda varit minimalistiska pedanter. Nu är ingen av oss känd för att hålla världens toppenordning. Många utipåfallatt/braåha grejer som vi behöver dissa någonstans. Alla viktiga projekt bör förekommas av ett pilotprojekt som sedan utvärderas. Tyvärr hann vi inte med det. Men det går visst hejans bra ändå. Och det finns visst kvar postkontor i vissa länder i Europa har jag hört, så kanske vi skickar hem en låda.
Idag när vi checkade in på campingen frågade kvinnan Vida var hon kom ifrån. ”Norra Europa” svarade Vida. Precis!
16 mars fortsättning
Olivoljan är stel och diskmedlet likaså. Det är lite småkyligt.
”Mamma, varför pratar de danska på radion?” Vi är i Danmark. ”Men vi har ju köpt radion i Sverige?” Jo, men radion är bara en manick som tar emot ljud och den tar emot ljudet från där vi är. ”Men varför kan inte radion ta emot ljud hemifrån Sverige?” Jo, men… äh, hur ska jag förklara allt? ”Hur stora är måsar när de är ute på havet?” ”Vad är paradiset?”
Det finns enklare sätt att börja en långresa på än med regn, lera, kyla och blåst. Jag förstår de som pratat om fördelarna med husbil. Vi har inte varit borta länge, men så pass länge att vi redan börjar gräva i smutstvättpåsen efter ”rena” kläder. Tog in på camping för att kunna tvätta, men då var ju tvättmaskinerna avstängda. Pär och jag unnade oss 20 minuters joggingtur idag (iklädda kläder från smutstvättpåsen). Få saker är i alla fall så underbara som att jogga längs kullarna med utsikt över Nordsjön.
Våra förväntningar har vi delvis uppfyllt redan:
- Pär fotat lite (måste köpa nya batterier för det visar sig att båda kamerabatterierna är SLUT)
- Jag har stickat flera maskor när vi kört bil (mellan all annan service, mellis och kartläsning. Det blev ett par handledsmuddar till Vida i garn av 100% mjölk. Jo, faktiskt. Det är gjort av mjölkproteiner i någon halvskum produktion som visst är helt eko-ok.)
- Vi har sett massor av får
- Vi har testat en lokal orts cuisine (Papas pizza i Nyborg på Fyn var outstanding)
- Träffat lokalbor (Både i Linköping, Lerum, Köpenhamn och Tårup)
- Njutit vackra vyer i folktomma områden (Nordsjöns kust i regn i mars – garanterat folktomt.)
- Hittat en garnbutik (den var stängd)
- Fått en varsin löprunda
- Lärt oss mer om Europa (det är mycket jag inte har koll på i Danmark, typ vilken ö som var Fyn och att det fanns många stora broar)
- Skratt, mys och bus (blandat med skrik bråk och otyg – det svänger fort i hockey)
Åsså veckans fråga: Det spöregnar ute. Helt kolsvart. Kallt. Klockan är halv nio på kvällen. Ett av barnen dyker upp ur täcket och säger att hon är bajsnödig. Vad gör du?
Förresten, vem trodde egentligen att ett safaritält från Sydafrika skulle vara regntätt?
Veckans slutsats: Det är bra att ha fungerande rutiner när det regnar och blåser. Det är svårt att sätta fungerande rutiner när det regnar och blåser.
Pär har gjort ett toppenjobb med eldragningen i alla fall – det är finfint ljus i tätet, en slinga längs hela taket. .
Halvstorm i natt, Pär var ut och fixade med tältet mitt i natten. Det var lite vingligt att klättra runt och försöka surra fast och spänna till. Men Pär är en hjälte. Själv låg jag under täcket och var varm.
”Mamma, varför pratar de danska på radion?” Vi är i Danmark. ”Men vi har ju köpt radion i Sverige?” Jo, men radion är bara en manick som tar emot ljud och den tar emot ljudet från där vi är. ”Men varför kan inte radion ta emot ljud hemifrån Sverige?” Jo, men… äh, hur ska jag förklara allt? ”Hur stora är måsar när de är ute på havet?” ”Vad är paradiset?”
Det finns enklare sätt att börja en långresa på än med regn, lera, kyla och blåst. Jag förstår de som pratat om fördelarna med husbil. Vi har inte varit borta länge, men så pass länge att vi redan börjar gräva i smutstvättpåsen efter ”rena” kläder. Tog in på camping för att kunna tvätta, men då var ju tvättmaskinerna avstängda. Pär och jag unnade oss 20 minuters joggingtur idag (iklädda kläder från smutstvättpåsen). Få saker är i alla fall så underbara som att jogga längs kullarna med utsikt över Nordsjön.
Våra förväntningar har vi delvis uppfyllt redan:
- Pär fotat lite (måste köpa nya batterier för det visar sig att båda kamerabatterierna är SLUT)
- Jag har stickat flera maskor när vi kört bil (mellan all annan service, mellis och kartläsning. Det blev ett par handledsmuddar till Vida i garn av 100% mjölk. Jo, faktiskt. Det är gjort av mjölkproteiner i någon halvskum produktion som visst är helt eko-ok.)
- Vi har sett massor av får
- Vi har testat en lokal orts cuisine (Papas pizza i Nyborg på Fyn var outstanding)
- Träffat lokalbor (Både i Linköping, Lerum, Köpenhamn och Tårup)
- Njutit vackra vyer i folktomma områden (Nordsjöns kust i regn i mars – garanterat folktomt.)
- Hittat en garnbutik (den var stängd)
- Fått en varsin löprunda
- Lärt oss mer om Europa (det är mycket jag inte har koll på i Danmark, typ vilken ö som var Fyn och att det fanns många stora broar)
- Skratt, mys och bus (blandat med skrik bråk och otyg – det svänger fort i hockey)
Åsså veckans fråga: Det spöregnar ute. Helt kolsvart. Kallt. Klockan är halv nio på kvällen. Ett av barnen dyker upp ur täcket och säger att hon är bajsnödig. Vad gör du?
Förresten, vem trodde egentligen att ett safaritält från Sydafrika skulle vara regntätt?
Veckans slutsats: Det är bra att ha fungerande rutiner när det regnar och blåser. Det är svårt att sätta fungerande rutiner när det regnar och blåser.
Pär har gjort ett toppenjobb med eldragningen i alla fall – det är finfint ljus i tätet, en slinga längs hela taket. .
Halvstorm i natt, Pär var ut och fixade med tältet mitt i natten. Det var lite vingligt att klättra runt och försöka surra fast och spänna till. Men Pär är en hjälte. Själv låg jag under täcket och var varm.
Måndag 16 mars - Västra Jylland
Det finns enklare sätt att resa på. Det finns tillfällen då det vore skönt med en husbil, typ när det regnar och allting är blött och lerigt.
Men få saker är så underbara som att somna in till regnsmatter mot tältduken och se barnen sova djupt. Att sedan vakna till ljudet av koltrastar som hyllar våren och se solstrålar spricka igenom… Mums.
Satt inne i bussen i morse och åt frukost, brödet hade precis tagit slut och barnen var lite småkinkiga. Jag är precis på väg att krångla mig ut när det knackar på rutan. Där står en man med en liten flätad brödkorg. I den ligger en rutig duk med fyra brödbullar i. Vaersågo! Säger han med ett leende. Vi är helt förstummade. Barnen blir tysta. Bröden är fortfarande varma. Innan vi riktigt hunnit fatta är han på väg tillbaka till sin husvagn. Det blir helt lugnt i bilen och vi äter och njuter. Jag blir alldeles varm av glädje när jag tänker på gesten. Att det kan vara så enkelt att göra någons dag!
Vi tar en promenad över kullarna och tittar på Nordsjön. Havet är vågigt. Vi letar bland stenar och snäckskal. Barnen är lika fascinerade som vi över naturens under. Det finns stenar som ser ut som hjärtan, får och människoansikten.
Men få saker är så underbara som att somna in till regnsmatter mot tältduken och se barnen sova djupt. Att sedan vakna till ljudet av koltrastar som hyllar våren och se solstrålar spricka igenom… Mums.
Satt inne i bussen i morse och åt frukost, brödet hade precis tagit slut och barnen var lite småkinkiga. Jag är precis på väg att krångla mig ut när det knackar på rutan. Där står en man med en liten flätad brödkorg. I den ligger en rutig duk med fyra brödbullar i. Vaersågo! Säger han med ett leende. Vi är helt förstummade. Barnen blir tysta. Bröden är fortfarande varma. Innan vi riktigt hunnit fatta är han på väg tillbaka till sin husvagn. Det blir helt lugnt i bilen och vi äter och njuter. Jag blir alldeles varm av glädje när jag tänker på gesten. Att det kan vara så enkelt att göra någons dag!
Vi tar en promenad över kullarna och tittar på Nordsjön. Havet är vågigt. Vi letar bland stenar och snäckskal. Barnen är lika fascinerade som vi över naturens under. Det finns stenar som ser ut som hjärtan, får och människoansikten.
Söndag 15 mars
For English version, press zero or wait for operator. It might appear in the near future.
09:00 Mamma fått kaffe. Pappa fårr en macka, Lilja leverpastej och Vida och Isar fått se kaniner. Allt på topp. Nu ska vi bara göra någonting åt alla blöta saker, typ duntäcken och annat viktigt.
Redan i Danmark börjar klagomålen från barnen på att maten inte smakar som hemma. Till och med youghurten är konstig. Vi pratar om olika maträtter, vad tror ni vi ska äta i Slovenien då? ”Mommas fiskbullar” svarar Isar. Skulle inte tro det.
Tog med alldeles för mycket torrmat. När vi nu inte ätit upp den där burken borlottibönor senaste året, vad fick mig att tro att jag skulle få lust på den nu? Bra att ha som nödmat? Förresten, äta bönor när vi bor fem personer i tält, är det smart eller?
Vad har vi lärt oss idag? Att fråga barnen om de behöver kissa INNAN vi hoppar in i bilen och börjar köra. Det är trist att köra ut på motorvägen och knappt hinna komma av påfarten innan första kissfrågan kommer. Strax därefter kommer frågan om när vi ska äta, när vi ska åka hem och hur långt det är kvar. BILRESEBINGO! Full pott.
Isar bajsar ner sig, vattnet är slut och köket krånglar. Djupa andetag.
09:00 Mamma fått kaffe. Pappa fårr en macka, Lilja leverpastej och Vida och Isar fått se kaniner. Allt på topp. Nu ska vi bara göra någonting åt alla blöta saker, typ duntäcken och annat viktigt.
Redan i Danmark börjar klagomålen från barnen på att maten inte smakar som hemma. Till och med youghurten är konstig. Vi pratar om olika maträtter, vad tror ni vi ska äta i Slovenien då? ”Mommas fiskbullar” svarar Isar. Skulle inte tro det.
Tog med alldeles för mycket torrmat. När vi nu inte ätit upp den där burken borlottibönor senaste året, vad fick mig att tro att jag skulle få lust på den nu? Bra att ha som nödmat? Förresten, äta bönor när vi bor fem personer i tält, är det smart eller?
Vad har vi lärt oss idag? Att fråga barnen om de behöver kissa INNAN vi hoppar in i bilen och börjar köra. Det är trist att köra ut på motorvägen och knappt hinna komma av påfarten innan första kissfrågan kommer. Strax därefter kommer frågan om när vi ska äta, när vi ska åka hem och hur långt det är kvar. BILRESEBINGO! Full pott.
Isar bajsar ner sig, vattnet är slut och köket krånglar. Djupa andetag.
Lite bilder i total oordning/ A disorder of pictures
Det ska tydligen vara oerhört enkelt att blogga. Bara lägg in bilderna och skriv texten. Ändå lyckas jag inte. Kan det bero på vitt mousserande vin här i Köln och att klockan är efter 23? Det får bli som ett sån't där pyssel när man ska dra rätt text till rätt bild....
________________
It's supposed to be very easy to blog. Just attach your pictures and write your text. Still, I cannot make it. Can it depend on sparkling white wine and almost midnight here in Cologne? Use it as one of those passtimes, where you have to draw a line between the text and picture that belongs together....
Lilja fyller ett år och vi firar med pannkakor. Lilja turns one year old and we're celebrating with pancakes.
________________
It's supposed to be very easy to blog. Just attach your pictures and write your text. Still, I cannot make it. Can it depend on sparkling white wine and almost midnight here in Cologne? Use it as one of those passtimes, where you have to draw a line between the text and picture that belongs together....
Lilja fyller ett år och vi firar med pannkakor. Lilja turns one year old and we're celebrating with pancakes.
Kicki och Lilja på Jyllands västkust. Kicki and Lilja on the west coast of Jylland.
Vida
Bron över Stora Bält. The bridge over Stora Bält.
Öresundsbron. The Öresund Bridge. Eller tvärtom med bilden ovanför. Lika jävla trist väder och dålig utsikt. Or mixed up with the above picture. Just as bad weather and no view.
Här är vi på en riktigt tråkig rastplats på väg mot svenska västkusten. Men någonstans var vi tvungna att stanna och äta. 
Kicki lagar lunch i Gränna. Kicki making lunch in Gränna.
Isar och Vida ritar i sanden. Isar and Vida are drawing pictures in the sand.
VidaIsar
Pär och Vida på väg mot fyren. Pär and Vida taking a walk to the lighthouse
Vädret kan bara bli bättre, men än har stormen inte börjat... The weather can only get better. But the storm hasn't begun yet...
Vi sitter inne i bilen och äter. We're sitting inside the car eating.
Vi sitter utanför bilen och äter. We're sitting outside the car eating.
Bron över Stora Bält. The bridge over Stora Bält.
Öresundsbron. The Öresund Bridge. Eller tvärtom med bilden ovanför. Lika jävla trist väder och dålig utsikt. Or mixed up with the above picture. Just as bad weather and no view.
Här är vi på en riktigt tråkig rastplats på väg mot svenska västkusten. Men någonstans var vi tvungna att stanna och äta. __________________
This is us on a really boring stop on our way through Sweden. But we had to stop and eat somewhere.
Barnen får sig ett bad i Lerum. The kids taking a bath in Lerum.
Barnen får sig ett bad i Lerum. The kids taking a bath in Lerum.
Kicki lagar lunch i Gränna. Kicki making lunch in Gränna.
Vidare i Danmark 14 mars
Vi lämnar Köpenhamn och kör vidare mot Fyn. Stannar strax efter bron över Stora Bält och campar. Hittar en stängd camping. Blir mött av en frejdig man. Jo det är stängt. Ska ni sova? Frågar han. Jo, det var tanken. Men ska ni sova så ska ni sova. Ställ er här. Behöver ni något? Hur bor ni? PÅ TAKET??? Vi backar in och han återkommer många gånger och småpratar och kollar in oss. De tre första gångerna han tittar förbi ser han ett nytt barn. Inte bara ska vi sova på taket, vi gör det med tre barn också. Han skrattar och skakar på huvudet.
_________________
We're leaving Copenhagen and drive towards Fyn. We stop right after the bridge over Stora Bält and approach a camp site. We're being met by a happy man who tells us it's closed. Are you sleeping here? Well, if it's closed... Well, if you need to sleep, you need to sleep. Ok, does that mean we can stay? Of course. Stop right here, do you need anything? Where are you sleeping? ON THE ROOF? He comes back a few times to check us out. The first three times he comes by he sees a new child each time. Not only are we sleeping on the roof, we're doing it with there children. He just laughs and shakes his head.
_________________
We're leaving Copenhagen and drive towards Fyn. We stop right after the bridge over Stora Bält and approach a camp site. We're being met by a happy man who tells us it's closed. Are you sleeping here? Well, if it's closed... Well, if you need to sleep, you need to sleep. Ok, does that mean we can stay? Of course. Stop right here, do you need anything? Where are you sleeping? ON THE ROOF? He comes back a few times to check us out. The first three times he comes by he sees a new child each time. Not only are we sleeping on the roof, we're doing it with there children. He just laughs and shakes his head.
Vi skriver när det finns möjlighet
Så här såg det ut när vi åkte iväg. This is when we left.
Vi har inte försvunnit, vi har bara inte haft internettillgång. Om ni inte hör något är allt bra. Är det inte bra hör vi av oss och ber om hjälp. Vi har det toppenbra. Är nu i Köln och ska försöka uppdatera de närmaste dagarna.
____________________
We haven't disappeared, we just haven't had internetaccess. We've now arrived Cologne and will try to update the blog the next few days.
lördag 14 mars 2009
Det ær vår!
Gissa hur længe vi sov i morse? Till 7:30, allihopa i tæltet. Ojojoj vad mysigt och varmt det var! Krokusarna blommar och solen lyser!
___________________________
Guess how long we slept this morning? Until 7:30, all of us in the tent! So warm and cozy. Spring flowers are in bloom and the sun is shining!
___________________________
Guess how long we slept this morning? Until 7:30, all of us in the tent! So warm and cozy. Spring flowers are in bloom and the sun is shining!
fredag 13 mars 2009
Framme i Køpenhamn
Nu har vi landat hos Pærs kollega Peter och hans familj utanfør Køpenhamn. I natt har vi FAKTISKT slagit upp tæltet och tænker sova i det. Fast vi sitter inomhus och dricker caipirinha, eller, hick, hur det nu, hick, stavas...
Det går oerhørt bra att åka bil med barnen. Vi kør lite længre stræckor nu førsta dagarna før att snabbt komma søderøver. Vi hade sett fram emot Øresundsbron, men det var så dimmigt att vi knappt såg broræcket - antiklimax...
__________________________________
We've landet in the home of Pærs colleague Peter and his family outside of Copenhagen. Tonight, we have actually raised our cool roof-top tent and decided to sleep in it. But right now, we're inside, drinking caipirinha, which is really nice.
All goes very well with the kids in the car. We're driving a bit longer these first days to get south quickly. We'd really been looking forward to the big bridge between Sweden and Denmark, but the weather was so cloudy we couldn't see anything...
Det går oerhørt bra att åka bil med barnen. Vi kør lite længre stræckor nu førsta dagarna før att snabbt komma søderøver. Vi hade sett fram emot Øresundsbron, men det var så dimmigt att vi knappt såg broræcket - antiklimax...
__________________________________
We've landet in the home of Pærs colleague Peter and his family outside of Copenhagen. Tonight, we have actually raised our cool roof-top tent and decided to sleep in it. But right now, we're inside, drinking caipirinha, which is really nice.
All goes very well with the kids in the car. We're driving a bit longer these first days to get south quickly. We'd really been looking forward to the big bridge between Sweden and Denmark, but the weather was so cloudy we couldn't see anything...
torsdag 12 mars 2009
Rött vin och färdigbäddade sängar
Vi är en tuff familj som reste iväg igår med taktältet. Snöglopp. Minusgrader. Det är nu andra natten vi sover inomhus. Det finns principer och när de inte fungerar finns andra.
Vi kom inte iväg förrän vid 14-snåret. Körde några minuter och insåg att vi var superhungriga, eftersom vi ätit lunch kl halv elva då vi trodde att vi redan skulle ha åkt. Snabbt samtal till Pärs föräldrar i Örsundsbro, svängde in där till dukat bord och tog en timmas paus. Därefter vidare till Linköping där vi stormade in till familjen Isaksson vid niotiden. Slog upp taktältet, drog ur alla sängkläder och madrasser och ockuperade hela vardagsrummet. Varmt och skönt.
Nu har vi landat i Lerum. Fem personer i familjen kommer på besök: "Ester, vi är häääääääääär nu." Här sitter vi inomhus och dricker rödvin och nattar barnen i färdigbäddade sängar. Det är snöigt och kallt ute. Trist väglag men det går toppenbra att resa. Mycket plats i bilen och underbara barn. Ett kort stopp i Gränna där vi köpte polkagrisar och lagade lunch i hamnen. Det blev den första lagade lunchen på köket som hänger på insidan av högerdörren bak. Fungerar toppen. Det gäller bara att parkera plant. Det gjorde vi på parkeringen. Nu bor vi hos Kickis kompis sedan kyrkis, Agneta.
---------------------------------------------------------
We are a tough family who left home yesterday, with our roof top tent on the car. Heavy snowfall. Below freezing point. So, tonight is the second night we're sleeping indoors. We have principles. And when they don't work, we have other principles.
We didn't leave home until 2 pm. We drove a few minutes and realized that we were superhungry, as we had our lunch at 10:30 when we thought we should have left already. A quick call to Pärs parents in Örsundsbro, and a while later, we drove up to a set table and took a break. Thereafter, we drove to Linköping, where we visited the Isaksson family. We arrived at nine pm, set up the roof top tent, took all the sleeping equipment, including our covers and matresses and ockupied the livingroom. Warm and cozy.
We've now landed in Lerum. We're sitting indoors drinking red wine and are putting the children to bed upstairs. Outside it's snowing and cold. Bad weather to drive in, but the children have been great and the car is big with lots of space. We took a short stop in Gränna, famous for their polkagris-candy(red'n'white mintsugar something). We parked in their harbour and cooked our first lunch on the primus kitchen hanging on the inside of the right back door. Works great. We just have to make sure to find a flat parking. Now we're staying at Kickis friend since forever, from good old Ope.
Vi kom inte iväg förrän vid 14-snåret. Körde några minuter och insåg att vi var superhungriga, eftersom vi ätit lunch kl halv elva då vi trodde att vi redan skulle ha åkt. Snabbt samtal till Pärs föräldrar i Örsundsbro, svängde in där till dukat bord och tog en timmas paus. Därefter vidare till Linköping där vi stormade in till familjen Isaksson vid niotiden. Slog upp taktältet, drog ur alla sängkläder och madrasser och ockuperade hela vardagsrummet. Varmt och skönt.
Nu har vi landat i Lerum. Fem personer i familjen kommer på besök: "Ester, vi är häääääääääär nu." Här sitter vi inomhus och dricker rödvin och nattar barnen i färdigbäddade sängar. Det är snöigt och kallt ute. Trist väglag men det går toppenbra att resa. Mycket plats i bilen och underbara barn. Ett kort stopp i Gränna där vi köpte polkagrisar och lagade lunch i hamnen. Det blev den första lagade lunchen på köket som hänger på insidan av högerdörren bak. Fungerar toppen. Det gäller bara att parkera plant. Det gjorde vi på parkeringen. Nu bor vi hos Kickis kompis sedan kyrkis, Agneta.
---------------------------------------------------------
We are a tough family who left home yesterday, with our roof top tent on the car. Heavy snowfall. Below freezing point. So, tonight is the second night we're sleeping indoors. We have principles. And when they don't work, we have other principles.
We didn't leave home until 2 pm. We drove a few minutes and realized that we were superhungry, as we had our lunch at 10:30 when we thought we should have left already. A quick call to Pärs parents in Örsundsbro, and a while later, we drove up to a set table and took a break. Thereafter, we drove to Linköping, where we visited the Isaksson family. We arrived at nine pm, set up the roof top tent, took all the sleeping equipment, including our covers and matresses and ockupied the livingroom. Warm and cozy.
We've now landed in Lerum. We're sitting indoors drinking red wine and are putting the children to bed upstairs. Outside it's snowing and cold. Bad weather to drive in, but the children have been great and the car is big with lots of space. We took a short stop in Gränna, famous for their polkagris-candy(red'n'white mintsugar something). We parked in their harbour and cooked our first lunch on the primus kitchen hanging on the inside of the right back door. Works great. We just have to make sure to find a flat parking. Now we're staying at Kickis friend since forever, from good old Ope.
onsdag 11 mars 2009
Svenska and English
Varför am I writing på två språk?
Well, vi har några av våra närmaste vänner som bara pratar svenska. Och vi har några av våra närmaste som bara pratar engelska. Sedan har vi massor av vänner däremellan som pratar alla möjliga språk. De får avhålla sig från att bedöma mina översättningar. De får ägna sig åt att skratta åt mina kreativa översättningar istället.
___________________________
Jo, we have some of our closest friends who only speak Swedish. And we have some of our closest friends who only speak English. Then we have thousands in between who speak all different kinds of languages. The latter group should not spend too much time comparing my translations. They should try to get a laugh out of them instead.
Well, vi har några av våra närmaste vänner som bara pratar svenska. Och vi har några av våra närmaste som bara pratar engelska. Sedan har vi massor av vänner däremellan som pratar alla möjliga språk. De får avhålla sig från att bedöma mina översättningar. De får ägna sig åt att skratta åt mina kreativa översättningar istället.
___________________________
Jo, we have some of our closest friends who only speak Swedish. And we have some of our closest friends who only speak English. Then we have thousands in between who speak all different kinds of languages. The latter group should not spend too much time comparing my translations. They should try to get a laugh out of them instead.
Spänningen är olidlig!
Ska vi ta oss iväg? Det snöar, hallen är full med packning och köket kaos. Vi nyttjar skiftarbetestekniken. Pär sover. Stafettsovning känner väl de flesta föräldrar till... Kommer vi ta oss till Linköping till kl 17?
______________________________
It's extremely exciting. Will we be able to leave today? It's snowing big time, the hallways is jammed with our stuff and the kitchen is a chaos. Pär is sleeping (as he worked the longer night shift). Will we make it to Linköping to 5 pm?
______________________________
It's extremely exciting. Will we be able to leave today? It's snowing big time, the hallways is jammed with our stuff and the kitchen is a chaos. Pär is sleeping (as he worked the longer night shift). Will we make it to Linköping to 5 pm?
tisdag 10 mars 2009
Nej, men det här går ju inte...
Hur ska vi få med allt? Vart ska alla saker få plats? När ska vi hinna få klar bilen? Avresa i morgon fm...
______________________________
How are we going to fit everything into the car? When will the car be finished? We're leaving tomorrow morning...
______________________________
How are we going to fit everything into the car? When will the car be finished? We're leaving tomorrow morning...
Första natten i tältet
Pär, Vida och Isar har sovit första natten i tältet. Nu har vi lösningen på allt. De sov hela natten. Vi kommer att bo i tält länge och sova underbart gott. Eller inte. För Pär vaknade vid vartenda ljud utanför: plogbilen, fotgängare, någon som skottar fram bilen. Vida vaknade på morgonen och låg och lyssnade på fåglarna och snön som föll.
____________________________
Pär, Vida and Isar have slept the first night in the tent. Now we have the solution for everything, as they slept through the night. We will live in the tent for a long time and sleep very well. Or not. Because Pär woke up for every sound outside: the truck plowing the snow, anyone walking by, the neighbor showling the snow. Vida woke up this morning listening to the birds and the snow that fell.
____________________________
Pär, Vida and Isar have slept the first night in the tent. Now we have the solution for everything, as they slept through the night. We will live in the tent for a long time and sleep very well. Or not. Because Pär woke up for every sound outside: the truck plowing the snow, anyone walking by, the neighbor showling the snow. Vida woke up this morning listening to the birds and the snow that fell.
måndag 9 mars 2009
Dagis på besök
Barnen från dagis kom på besök i tre olika omgångar idag. Det var oerhört spännande att få klättra upp på bilen och kika in in tältet. Det tyckte även fröknar och herrknar. Många bra frågor också. "Men var ska ni ställa skorna?" "Vem ska köra bilen då, när ni ligger där och sover?"En liten herre funderade länge och klättrade överallt och kollade in i bilen, tittade sedan allvarligt på mig och frågade: "Men var ska ni bajsa då?"
_____________________________
The friends from daycare came to visit, three groups all together. It was very exciting to climb up on the car and check out the tent. Even the teachers thought so. Many good questions came up: "Where will you put our shoes?" "Who's going to drive the car, when you're there sleeping?" One little gentleman was thinking hard, climbing around checking every place, then looking seriously at me and asked: "But where are you going to poop?"
Tältets ankomst och montering
Tältet ankom, till vår stora glädje, i fredags. Det blev jubel i hela familjen, alla fem klädda i pyjamas sprang ut och tog emot och började riva i kartongen. Sedan haffade vi två grannar till lyfthjälp och så låg det plötsligt på taket. Barnen trivdes på lastgallret och Kicki skruvade.
Finally, our tent arrived on Friday. Halleluja, all five of us said and ran out in our pyjamas to receive the big package and start tearing it open. We then caught 2 neighbors as help to lift it up on the car, and then, it was just there... The kids loved sitting on top of the car, and Kicki got to mount the ladders.torsdag 5 mars 2009
Varför? Vart?
"Vill du vara snäll och tala om för mig, hur jag ska gå för att komma härifrån?
- Det beror mycket på vart du ska, svarade katten.
- Det betyder inte så mycket vart, sade Alice.
- Då kvittar det åt vilket håll du går, sade katten.
- Bara jag kommer någonstans, tillbade Alice som en förklaring.
- Det gör du säkert, sade katten, om du bara går tillräckligt långt."
Till alla er som undrar vart vi är på väg. Söderut. Kanske Uppsala, Linköping, Lerum, Köpenhamn, Köln, östra Frankrike, norra Italien, Slovenien, Kroatien, Montenegro, Bosnien, Serbien, eller Albanien, Makedonien? Bulgarien, Rumänien, Ungern, Polen, Litauen, Lettland, Estland. Kanske Norge.
I rörelse av Karin Boye:
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Vi kanske vänder i Säffle. Men då har vi i alla fall försökt.
- Det beror mycket på vart du ska, svarade katten.
- Det betyder inte så mycket vart, sade Alice.
- Då kvittar det åt vilket håll du går, sade katten.
- Bara jag kommer någonstans, tillbade Alice som en förklaring.
- Det gör du säkert, sade katten, om du bara går tillräckligt långt."
Till alla er som undrar vart vi är på väg. Söderut. Kanske Uppsala, Linköping, Lerum, Köpenhamn, Köln, östra Frankrike, norra Italien, Slovenien, Kroatien, Montenegro, Bosnien, Serbien, eller Albanien, Makedonien? Bulgarien, Rumänien, Ungern, Polen, Litauen, Lettland, Estland. Kanske Norge.
I rörelse av Karin Boye:
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Vi kanske vänder i Säffle. Men då har vi i alla fall försökt.
Det är kallt...
Det är kallt ute. Men Pär härdar ut och bygger. Kicki stannar inne och packar sommarkläder.
It's cold outside. But Pär is tough and keeps on building. Christine stays inside packing summer clohtes.Hela uppfarten är full av sågspån.
Inredningen börjar ta form. Gul bil. Röd inredning. Åsså blir det limegröna gardiner med flodhästar på. Till höger på dörren syns det nerfällbara bordet som vi ska ha gasspisen på. Till vänster ser ni kylskåpet. Ikealådor för bestick och andra köksprylar, samt stora bänkar för förvaring. Ovanpå dem kommer vi att sitta och mysa om det blir väldigt kallt och regnigt väder.
The inside of the car is shaping up. Yellow outside. Red inside. Limegreen curtains with hippopotamous on. On the door to the right is the foldable table for our stove. The fridge is to the left. Ikea drawers for kitchen appliances and big benches for storage. If the weather gets bad, we can sit on them and enjoy our meals.onsdag 4 mars 2009
Närmare
Nu är visst tältet i Stockholm. Har vi hört. Får se i morgon. Spänningen stiger.
Kombinationen av förkylning, ont i halsen och kräksjuka är ingen bra uppladdning när det finns en del förberedelser att ta hand om. Inte annars heller. Men nu är vi på gång igen. Och alla sängkläder skulle ju ändå tvättas inför resan. Det är mycket som ska fixas, barnen provar kläder tills deras hår står åt alla håll, jag syr gardiner och Pär monterar inredning. Jag hade köpt självhäftande kardborreband som gardinerna skulle sitta uppe med. Pyttsan. Som om det skulle hålla. Så jag försökte sy fast dem på gardinerna. Då kackade symaskinen ur. Efter extensiv felsökning hittade jag problemet. Nålen fixade inte att sy genom klistret. Så nu blir det till att åka ner och shoppa några meter oklistrade kardborreband.
Vi har kört en liten förväntningsövning igen. Pär fick lite mer att säga till om.
-Träffa lokalbor
-Få ta del av de lokala orternas cuisine
-Njuta vackra vyer i folktomma områden
-Fotografera
-Hitta en skön lunk och fungerande rutiner
Vi skriver alla under.
Så frågade vi Vida hur hon tycker att vi ska göra på morgnarna när vi vaknar olika tider. "Hålla för öronen och fortsätta sova." Bra, den ska vi vuxna genast pröva. Om vi bråkar då, vad ska vi göra då? "Ge mig ett konkurrent (läs konkret) exempel på bråk" svarar Vida. Tja, om alla är hungriga, trötta, sömnlösa, ni skriker åt varandra, mamma skriker åt er att hålla tyst och pappa skriker åt mamma att sluta skrika, vad gör vi då? "Då tar jag mina öronproppar och så stoppar jag morötter i era öron." Tänk att konflikthantering kan vara så enkelt.
___________________________________
Our tent is supposed to be in Stockholm now, and should arrive tomorrow. We'll see. It's extremely exciting now.
The combination of a cold, a sore throat and a vomiting disease at the same time is not the best condition to be in when having to do lots of preparations... Not at other times either. But we survived and are back on track. And all the bedwear should be washed before the trip anyways. There are tons of things to fix, the kids are trying on the clothes so that their hair goes straight out in the air, I'm sewing curtains and Pär is mounting in the car. I'd bought self-adhesive kardborreband (sorry, not in my dictionary) to glue on the curtains and on the car for easy mountain, but of course, that didn't stick at all. So I tried to sew them onto the curtains, but the the sewing machine went crazy. After extensive looking for errors in everything in the machine, I realized that it couldn't sew through the glue, it got stuck to the needle... So, I have to go shopping for "kardborre" without glue.
We did a new excercise about expectations. Pär got a few more words to his.
-Meet locals.
-Try the local cuisine.
-Enjoy beautiful scenery in rural areas
-Photograph
-Find good routines
We all agree to those.
Then we asked Vida what to do in the mornings when we all wake up at different times. "Put your hands over your ears and continue to sleep." Perfect, the grown-ups in the familiy will definitely try that one. What if we fight then? "Give me a concrete example of a fight." she says. Well, if we're all tired and hungry and sleep-deprived, you are fighting, mom is screaming at you to stop fighting and dad is screaming at mom to stop screaming? "Then I'll use my ear plugs and put carrots in your ears." I never new that conflicts could be managed that easily.
Kombinationen av förkylning, ont i halsen och kräksjuka är ingen bra uppladdning när det finns en del förberedelser att ta hand om. Inte annars heller. Men nu är vi på gång igen. Och alla sängkläder skulle ju ändå tvättas inför resan. Det är mycket som ska fixas, barnen provar kläder tills deras hår står åt alla håll, jag syr gardiner och Pär monterar inredning. Jag hade köpt självhäftande kardborreband som gardinerna skulle sitta uppe med. Pyttsan. Som om det skulle hålla. Så jag försökte sy fast dem på gardinerna. Då kackade symaskinen ur. Efter extensiv felsökning hittade jag problemet. Nålen fixade inte att sy genom klistret. Så nu blir det till att åka ner och shoppa några meter oklistrade kardborreband.
Vi har kört en liten förväntningsövning igen. Pär fick lite mer att säga till om.
-Träffa lokalbor
-Få ta del av de lokala orternas cuisine
-Njuta vackra vyer i folktomma områden
-Fotografera
-Hitta en skön lunk och fungerande rutiner
Vi skriver alla under.
Så frågade vi Vida hur hon tycker att vi ska göra på morgnarna när vi vaknar olika tider. "Hålla för öronen och fortsätta sova." Bra, den ska vi vuxna genast pröva. Om vi bråkar då, vad ska vi göra då? "Ge mig ett konkurrent (läs konkret) exempel på bråk" svarar Vida. Tja, om alla är hungriga, trötta, sömnlösa, ni skriker åt varandra, mamma skriker åt er att hålla tyst och pappa skriker åt mamma att sluta skrika, vad gör vi då? "Då tar jag mina öronproppar och så stoppar jag morötter i era öron." Tänk att konflikthantering kan vara så enkelt.
___________________________________
Our tent is supposed to be in Stockholm now, and should arrive tomorrow. We'll see. It's extremely exciting now.
The combination of a cold, a sore throat and a vomiting disease at the same time is not the best condition to be in when having to do lots of preparations... Not at other times either. But we survived and are back on track. And all the bedwear should be washed before the trip anyways. There are tons of things to fix, the kids are trying on the clothes so that their hair goes straight out in the air, I'm sewing curtains and Pär is mounting in the car. I'd bought self-adhesive kardborreband (sorry, not in my dictionary) to glue on the curtains and on the car for easy mountain, but of course, that didn't stick at all. So I tried to sew them onto the curtains, but the the sewing machine went crazy. After extensive looking for errors in everything in the machine, I realized that it couldn't sew through the glue, it got stuck to the needle... So, I have to go shopping for "kardborre" without glue.
We did a new excercise about expectations. Pär got a few more words to his.
-Meet locals.
-Try the local cuisine.
-Enjoy beautiful scenery in rural areas
-Photograph
-Find good routines
We all agree to those.
Then we asked Vida what to do in the mornings when we all wake up at different times. "Put your hands over your ears and continue to sleep." Perfect, the grown-ups in the familiy will definitely try that one. What if we fight then? "Give me a concrete example of a fight." she says. Well, if we're all tired and hungry and sleep-deprived, you are fighting, mom is screaming at you to stop fighting and dad is screaming at mom to stop screaming? "Then I'll use my ear plugs and put carrots in your ears." I never new that conflicts could be managed that easily.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
