March 20 - Fürstenberg, Tyskland

Pär och barnen fortsätter leken nere på gården i Widdernhausen på morgonen. Vi åker vidare och passerar ett minnesmärke från Bergen-Belsen. Hade gärna stannat och besökt det, men just nu sover två barn i bilen. Då är det dumt att stanna. Riktigt dumt.

Vi ser ytterligare en fint målad bil, en husbil, som står parkerad bredvid vägen. Den har hjärtan målade. Dum nattplats tänker vi. Alldeles bredvid vägen. En stund senare står ytterligare en fint målad husbil parkerad, precis bredvid vägen. Men hallå, det finns ju finare platser än precis bredvid vägen, eller hur? Och förresten, vi trodde inte att det var så vanligt med fina hjärtan och dekorationer av stora bilar. I den tredje, med hjärtan fint prydda husbilen, sitter en väldigt avklädd kvinna, med bara en röd bh på sig. Då plötsligt förstår vi. Natobaser överallt, tydligen luktrativt. Med ens känns det inte alls lika kul att ha en stor bil med blommor och hjärtan på…

Vi har hittat en toppenplats för natten igen, stannade och frågade i en gård, gubben pekade och visade oss och vi parkerade. Jag var lite hispig eftersom det verkade mjukt och lerigt, så vi ställde oss precis på vägen, men det var bredvid en bom och det är fredag kväll. Endast för behörig skogsdrift stod det på en skylt bredvid bommen, men det borde inte vara så mycket sådan en fredag kväll/lördag morgon, så vi parkerade där. Traktorerna jobbade på åkrarna, två ryttare kommer förbi, solen går ner alldeles orange, vi har magnifik utsikt över en by, en kyrka, ett slott. Då, strax före läggdags kl 19 kommer en bil från insidan av bommen... Det visar sig att det kommer att gå trafik där hela natten, gödselspridning pågår i hela området och de är ute och öppnar bommarna eftersom alla lastbilar med gödsel ska fraktas just här i natt... Hmm, prekärt läge. Mannen är trevlig och lovar att åka och leta en annan plats åt oss medan vi packar ihop. Så snabbt har vi aldrig packat ihop. Jag bävar för att öppna bildörrarna igen, eftersom allting kommer att rasa ut... En stund senare kommer han tillbaka, vi står och pratar en del innan vi är helt klara och innan vi åker iväg är vi bjudna på frukost i morgon bitti. Han kör före oss en mil bort till en annan plats i lugn och ro, ett vackert läge, en bra bit utanför gps-nätets täckning. Det känns lite tufft att se på gps’n att vi kör mitt i ingenting… även om det är en asfalterad väg. Det blir en lite sen kväll, men i morgon vid ca 8:30 blir vi hämtade till frukost.