21 Mars, Fürstenberg - Köln och lite annat

Det hinner hända mycket på en morgon. Det är frostigt och överallt jobbar traktorer med gödselspridning. Detta är gödselspridningsveckan i det här området får vi veta senare idag. Vilken tajming! Isar kliver ner sig i en gödselhög och jag är oerhört glad över att vi ska landa i Köln ikväll, där det finns tvättmaskin. Han tycker inte om att bli avklädd och tvättad i kylan. Vi blir upphämtade av döttrarna till mannen från igår och följer efter dem in till Bad Fürstenberg. De bor inne på slottsområdet, det vi sett från första utsikten igår. Vi kommer in till ett varmt hus med ett underbart dukat frukostbord. Det är inte bara i Danmark de äter choklad på brödet, även här får barnen göra det. Mammorna också för den delen. Det är faktiskt mamman i vår familj som tycker bäst om att äta choklad på frukostbrödet. Mamman i vår familj är en riktig chokladmamma. Som tur är äter inte Isar upp sin chokladmacka, så då glufsar den hungriga chokladmamman i sig den också. Varmt kaffe, flera påtårer. Felicitas och Pauline, döttrarna, letar fram sina gamla pussel och Vida och Isar har kul. Isar äter dock ingen frukost, så han är lite lätt labil.

Som vuxen gäst i ett nytt hem brukar man ju oftast hålla sig till sällskapsutrymmena. Så tänker inte barn. I alla fall inte mina. De letar sig upp och överallt och slutligen sitter i längst inne i ett hörn på övervåningen, där familjen stuvat undan lite gamla leksaker. Vilket mecka! Det har varit många olika lekrum för dem sedan vi åkte hemifrån.

Vi åker mot Köln, cyklisterna har gått ur idet. Överallt syns de. Enligt våra frukostvärdar var det de första vårdagarna som kom nu och det är väl därför. Det ser oerhört härligt ut. Vi väljer konsekvent småvägar när vi kan och vi kör genom massor av små tyska byar, det är kulperat här i området väster om Köln och väldigt vackert. I varje dal ligger en liten by. Det går inte så fort, vi hinner aldrig växla upp till 100 förrän det är ner till 50 igen.

Vi har en jättetrevlig förmiddag och när vi åker ber vi om ett tips på en riktigt tysk restaurant. Vi åker till Jagdhaus och beställer Wienerschnitzel. Barnen äter hus mycket som helst och sedan är humöret på topp hela vägen till Köln. Bilden på stolen gjord av horn är från Jagdhaus.

Vi kör 19 mil i ett sträck och prisar gps’en som tar oss till Rachel och Gerrits hus där det sitter en svensk flagga på dörren. Barnen är överlyckliga, de kan springa utanför utan en massa tjocka kläder. Lilja promenerar omkring inne och plockar bland Theos leksaker och vi får god middag och mousserande vin. Sedan blir det badkarsbad för barnen och nattning, alldeles för sent som vanligt sedan vi åkte iväg. Vi har ju som sagt inga rutiner ännu. Pär somnar med barnen... tycker det känns som om det händer lite då och då... Vi äter god mat och det är så himla kul att träffas, det var ett år sedan sist.

Och så kivas vi om vems självsprickor som gör mest ont. Självsprickor, är det ett ålderstecken eller ett tecken på att vi använder händerna mycket och hårt ute i kylan? Vad säger ni kontorsråttor därhemma, hur mår era självsprickor?

Vi har kollat internettillgången i någon by när vi åkt förbi, nätverk finns, men de är alla låsta. McDonald’s ska visst ha nätverkstillgång, vi prövade, men det var ett jäkla strul med uppkoppling och man skulle betala, fast de gör reklam för en timmas gratis utnyttjande… Så, vi uppdaterar bloggen när möjlighet ges utan allt för mycket strul. Då kommer förhoppningsvis lite större sjok av information samtidigt. Och bilder, jag ska försöka lägga upp dem lite bättre än sist. Det ska ju visst vara enkelt står det…

Vi hittade förresten en skruv på taket häromdagen. Men vi hittar ingenstans där en skruv kan ha lossnat. Den kan omöjligt ha hängt med hela vägen från Gävle, eftersom det varit storm, snöglopp, sidledes regn och vi har kört både krokigt, autobahnfort och skumpigt. Gåtan fortfarande olöst. Skulle kunna bli en spännande utveckling!

Oanvända prylar hittills: ölöppnare, vinöppnare, parmesanrivare och vitlökspress.

Ytterligare en gyllene regel, töm aldrig ur vatten utan att tänka till om det inte kan användas till ytterligare något. Töm definitivt aldrig ut diskvattnet, det ligger alltid odiskade saker spridda runt tältet.

Vida hade massor av frågor kring det här med demokrati och diktatur idag. Jag och Pär svarar på hennes frågor och råkar säga ett ord hon inte känner till, då frågar hon ännu mer och till slut sitter vi och förklarar saker för en femåring som vi själva inte förstår. Varför är det inte demokrati överallt? Varför stoppar inte polisen diktaturen? Varför får en massa dumma gubbar bestämma en massa? Varför får mamma och pappa bestämma en massa, varför har vi inte demokrati i våran familj?

Så säger Vida:” Jag hann inte lära mig danska ens, så hade vi redan åkt över till Tyskland. ” Eh, högt ställda krav, eller?

Isar har lärt sig ett nytt ord: Strumpludd. Så fort han får möjlighet sitter han med en våtservett och tvättar mellan tårna. Han asvskyr strumpludd. Det är lite trist, eftersom det blir en hel del stumpludd när man går omkring i ullstrumpor hela tiden. Idag började han tvätta Theos tår från strumpludd också.

Vi har upplevt en otrolig vänlighet här i Tyskland. Inte alls vad jag minns från min tid som student här. Alla är trevliga och hjälpsamma. Vi stannar och tankar och damen i kassan är supertrevlig, hon frågar hur många barn jag har i bilen och ger mig sedan två frisbees att ta med till Vida och Isar. De leker vi sedan med i någon timma på kvällen.