Vi har frusit i natt igen. Estnisk sommar är som svensk. Det kan bli så kallt att det ryker ur andedräkten. I juli. Inte konstigt att de kan göra bra yllegarner som håller varmt.
Kicki alltid lätt stressad och nervös när en viktig tid ska passas. Vill absolut inte missa färjan till Finland, så det blir en tidig morgon. Idag är dock alla vägspärrar i Tallinn borta, så vi kommer tryggt till färjeterminalen i alldeles för god tid. Resan över går bra. Barnen leker i lekrummet en stor del av tiden. Så många leksaker!!!
Vi sover i bushen utanför Åbo. Hittar en plats. Kicki går upp i huset i närheten och knackar på.
”Moj!”
”Jo, hej, talar du svenska?”
”Nej.”
”Engelska?”
”Nej.” Ler. Ropar på frugan och säger något. Hör ett stort ”Nej.” innifrån huset. Ok, vinkar och ber honom följa med ut. Pekar på bilen. Låtsas sova. Pekar på platsen vi hittat. Säger ”Yx natt.” Yxi kaxi kolmi” och ”Ei saa peitää.” är mina finska kunskaper. Det fungerar. ”jajaja” säger han och viftar med armen, skrattar och går in. Vi parkerar. Vida tar sin virkning och ett sittunderlägg och går och sätter sig på en höjd i skogen ovanför och virkar.
torsdag 23 juli 2009
5 juli - Estland
Aina kommer och pratar med oss på morgonen. Jag berättar om alla fantastiska dräkter igår och all sångglädje. ”Det var vår väg till friheten. Vi hade en sjungande revolution, ingen dödades. Dräkterna visade var vi stod.”
Vi åker in till Tallinn igen, det är fortfarande fest och allting är avstängt. Vi parkerar och tar oss en snabb promenad genom den fanstastiskt vackra och romantiska staden. Visst, fullt med turister, men ändå hanterbart. Och vi spenderar ju en hel del av tiden i garnaffärer och andra hantverksbutiker. I en liten affär får jag hjälp av en tjej som det visar sig att jag mailat med inför besöket, för att få tips av vilka affärer jag skulle ta mig till. Hon var också där och shoppade! Vi blir toppenpolare och diskuterar alla projekt vi vill ta oss an och alla underbara garnkvaliteter som finns. Nördigt värre.
Det blir en lunch på parkeringen och så genom stan och runt stan igen för att ta oss till City campingen. Vi får se en del av Tallinns förorter också. Många betonghöghus finns det faktiskt här också. Campingen är lika överfull som den vi kollade igår, det finns lite plats mitt på en asfaltsparkering, och vi kommer att ha campinggrannar så nära att det är svårt att öppna bildörrarna. Vi drar ut i bushen igen. För trots allt, gillar vi det ju bäst där. Och så sparar vi pengar (de som jag köpte garner för idag…). Det är schweinekallt hela kvällen. Vi förbereder oss för båtresan över till Finland.
Vi åker in till Tallinn igen, det är fortfarande fest och allting är avstängt. Vi parkerar och tar oss en snabb promenad genom den fanstastiskt vackra och romantiska staden. Visst, fullt med turister, men ändå hanterbart. Och vi spenderar ju en hel del av tiden i garnaffärer och andra hantverksbutiker. I en liten affär får jag hjälp av en tjej som det visar sig att jag mailat med inför besöket, för att få tips av vilka affärer jag skulle ta mig till. Hon var också där och shoppade! Vi blir toppenpolare och diskuterar alla projekt vi vill ta oss an och alla underbara garnkvaliteter som finns. Nördigt värre.
Det blir en lunch på parkeringen och så genom stan och runt stan igen för att ta oss till City campingen. Vi får se en del av Tallinns förorter också. Många betonghöghus finns det faktiskt här också. Campingen är lika överfull som den vi kollade igår, det finns lite plats mitt på en asfaltsparkering, och vi kommer att ha campinggrannar så nära att det är svårt att öppna bildörrarna. Vi drar ut i bushen igen. För trots allt, gillar vi det ju bäst där. Och så sparar vi pengar (de som jag köpte garner för idag…). Det är schweinekallt hela kvällen. Vi förbereder oss för båtresan över till Finland.
4 juli - Estland
Det är svårt att vakna före barnen för att gå ner och fixa tårta, men det helt otroliga händer och efter lite tumult några gånger i natt sover alla till efter sju! Då har jag hunnit ner och börjat skaka grädde och göra tårta. Isar hade önskat sig jordgubbstårta på sin födelsedag men vi hittade aldrig några färska jordgubbar igår, så vi fick köpa frysta. De hade dock hållit sig väl eftersom vi drog ner kylen till 2 grader och lade dem i ett hörn. Det blir en toppenfin tårta med jordgubbar på. Vår underbara burkugn gjorde ytterligare en tårtbotten, den tredje på resan. Och vår underbara familj svullar i sig nästan hela tårtan till frukost. Konstigt, inget gnäll alls till frukosten idag! Vida slår in Isars paket i filtar så att det ska bli lite paketöppning, han får ett tåg i fem delar som borde hålla för en del lek. Tyvärr har ju även hans suveräna fyrhjulsdrivna nya bil blivit kvar någonstans… Solen skiner och killen blåser ut tre ljus och ler med hela kroppen.
Vi anländer Tallinn, där det är STOR fest i dagarna tre, en sång- och dansfestival. Överallt går människor omkring i folkdräkter och i all den här festivern lyckas vi hitta en parkering, mitt i stan. Inte nog med det, bredvid en lekplats! Jag och Vida drar till en garnbutik som visar sig vara den största pysselbutiken jag varit in i. Det blir lite shopping… Pär är med Isar och Lilja på lekparken och när vi kommer tillbaka har han lagat lunch och vi sitter och kollar folkdräkter och äter. Vi försöker ta oss ut ur stan, men det är kört, allt är avspärrat. Vi hittar en parkering till, bara ett kvarter från den stora festivalparaden. Eftersom paraden pågått en stund kastar vi oss ur bilen och går och tittar på den, med förhoppning om att åtminstone hinna se de sista. Ha! Det är helt ofattbart. Estland har ca 1,4 miljoner invånare, Tallinn har 400 000 invånare. Men den här paraden är nästan större. Det slutar med att vi sitter på asfalten, helt förtrollade av all prakt. Varenda liten kör som är på plats har på sig sin lilla bys folkdräkt och det är en orgie i hemslöjd. Kicki dregglar och fascineras över alla biljontals biljarder timmar som är nedlagda på att sy, brodera, sticka, smycka dräkterna på alla dessa människor. I slutändan sitter vi på asfalten och bara gapar, Isar halvligger i min famn och somnar nästan. Då går vi mot bilen. En halvtimma senare har vi ännu inte lyckats ta oss ut ur stan. Paraden fortgår. Vi körde länge i motsatt riktning mot den med förhoppning om att kunna runda den bakifrån, men den tog aldrig slut, så vi fick vända och göra en stor runda runt hela stan från andra hållet. Prisad vare GPS’en.
Vi tar oss till en camping som är dyr och riktigt dålig. Den andra är så överfull att husbilarna knappt kan öppna dörrarna. Glöm det. Vi åker ut ur stan igen och letar en liten grusväg. Ingen bra plats så till slut frågar vi på en gård. En äldre kvinna pratar lite engelska och ber oss att stanna inne på gräsmattan på hennes gård. Aina är jättetrevlig och har alla sina fem barnbarn på plats, varav det äldsta också pratar engelska. När vi äter middag, Isar har önskat pannkakor till födelsedagsmiddag, så kommer hon ut med jordgubbar och säger Grattis! Sedan lägger hon på dynorna i hammocken och där sitter vi sedan och myser. Vida vill lära sig att virka en filt, så hon och jag sitter och gungar och övar fasta maskor. Vilken toppenplats! En en gång har vi lyckats fråga en vänlig människa! Vi somnar med bilen parkerad bredvid syrenerna och det är lugnt och skönt.
Vi anländer Tallinn, där det är STOR fest i dagarna tre, en sång- och dansfestival. Överallt går människor omkring i folkdräkter och i all den här festivern lyckas vi hitta en parkering, mitt i stan. Inte nog med det, bredvid en lekplats! Jag och Vida drar till en garnbutik som visar sig vara den största pysselbutiken jag varit in i. Det blir lite shopping… Pär är med Isar och Lilja på lekparken och när vi kommer tillbaka har han lagat lunch och vi sitter och kollar folkdräkter och äter. Vi försöker ta oss ut ur stan, men det är kört, allt är avspärrat. Vi hittar en parkering till, bara ett kvarter från den stora festivalparaden. Eftersom paraden pågått en stund kastar vi oss ur bilen och går och tittar på den, med förhoppning om att åtminstone hinna se de sista. Ha! Det är helt ofattbart. Estland har ca 1,4 miljoner invånare, Tallinn har 400 000 invånare. Men den här paraden är nästan större. Det slutar med att vi sitter på asfalten, helt förtrollade av all prakt. Varenda liten kör som är på plats har på sig sin lilla bys folkdräkt och det är en orgie i hemslöjd. Kicki dregglar och fascineras över alla biljontals biljarder timmar som är nedlagda på att sy, brodera, sticka, smycka dräkterna på alla dessa människor. I slutändan sitter vi på asfalten och bara gapar, Isar halvligger i min famn och somnar nästan. Då går vi mot bilen. En halvtimma senare har vi ännu inte lyckats ta oss ut ur stan. Paraden fortgår. Vi körde länge i motsatt riktning mot den med förhoppning om att kunna runda den bakifrån, men den tog aldrig slut, så vi fick vända och göra en stor runda runt hela stan från andra hållet. Prisad vare GPS’en.
Vi tar oss till en camping som är dyr och riktigt dålig. Den andra är så överfull att husbilarna knappt kan öppna dörrarna. Glöm det. Vi åker ut ur stan igen och letar en liten grusväg. Ingen bra plats så till slut frågar vi på en gård. En äldre kvinna pratar lite engelska och ber oss att stanna inne på gräsmattan på hennes gård. Aina är jättetrevlig och har alla sina fem barnbarn på plats, varav det äldsta också pratar engelska. När vi äter middag, Isar har önskat pannkakor till födelsedagsmiddag, så kommer hon ut med jordgubbar och säger Grattis! Sedan lägger hon på dynorna i hammocken och där sitter vi sedan och myser. Vida vill lära sig att virka en filt, så hon och jag sitter och gungar och övar fasta maskor. Vilken toppenplats! En en gång har vi lyckats fråga en vänlig människa! Vi somnar med bilen parkerad bredvid syrenerna och det är lugnt och skönt.
3 juli - Estland
På förmiddagen badas det igen. Det kan liksom aldrig badas nog mycket när vattnet är ljummet. Men efter lunch tar vi ändå packet och drar mot fastlandet. Ett kort stopp för att handla mat och present till Isar.
På kvällen bakar jag tårtbotten och letar fram tårtljus. I morgon ska vi ju fira en stor kille.
På kvällen bakar jag tårtbotten och letar fram tårtljus. I morgon ska vi ju fira en stor kille.
tisdag 7 juli 2009
Nästan hemma
Nästan fyra månader har vi varit ute, nu är det bara några timmar kvar hem. Nästan 1400 mil. 24 länder och 111 nätter i tält. Det blir nästan en tredjedel av år 2009. Många underbara minnen och många andra minnen. Om några dagar kommer sista delarna och bilderna från den här resan.
torsdag 2 juli 2009
Vi kör ut bilen på ett gammalt betongfundament bredvid skyttegraven och utkikstornet för direktkontakt med havet på lunchrasten.
Författaren Vida sitter vid havet och jobbar på sin senaste bok.
Lunchutsikt över skyttevärn och utkikstorn.
Därinne som en liten prick står Gula Faran. Vi är ute i det ljumma och långgrunda havet och badar. Sedan sover vi där, precis så nära havet.
I vattnet fanns många döda spiggar. Den här var bara halvdöd och lite slö så Vida kunde fånga den med handen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
