26 april

Hotellfrukost. Inte helt lätt att njuta av alla godsaker med tre småbarn. Men vi gör vårt bästa. Isar sätter någonting i halsen och kräks, jag hinner få fram en djuptallrik framför honom, så det klarar vi bra, men sedan vill han inte äta så mycket mer än vindruvor. Toppen, en sockerkick som heter duga. Efter det äter han ägg med Nutella på. Ungefär lika gott som korvsockerkaka tänker jag mig. Men det går ner.

Vi har inga resväskor så allting bärs ut till bilen igen i kassar och högar. Kicki tar det som ett träningspass och springer upp och ner till femte våningen med prylar. Vilket jäkla pack vi är. Sedan styr vi kosan till en djurpark i Rosegg. Skillnaden mellan äventyr och turism kan vara hårfin. Men barnen gillar verkligen djurparken. Vi köper såna där strutar med foder så att de får gå omkring och mata. Det är lika kul att mata djur överallt i världen. Åsnor är extra roliga. Vi går en lång runda och tittar bl a på lodjur, det sitter länge och poserar. Vår nyinköpta franska cityvagn får kämpa hårt med stenar och rötter.
Vi åker till Gasthauset vi hittade igår. Lämnar in tvättkassarna, och börjar laga mat. Efter en stund kommer en kvinna och skäller ut mig efter noter. Hur kan jag vara så fräck att komma hit med min tvätt? Den får jag minsann ta med mig hem. Så elak kan man inte vara mot gamla tanter. Hon går på och idiotförklarar mig totalt. Jag försöker få ett ord i luften och förklara att vi tagit in här eftersom vi blev lovade igår att vi kan få tvätten gjord och att jag inte alls kan ta med mig tvätten hem. Men hon lyssnar inte utan fortsätter att tala om för mig vilken idiot jag är. Den gamla damen som har Gasthauset och som jag pratade med igår hade tydligen lovat för mycket. Damen som skäller ut mig nu säger sig vara någon kusin till någon, jag förstår inte riktigt. Det är bara så obehagligt. Jag skulle aldrig utnyttja en gammal tant. Jag trodde jag gjort en överenskommelse om att vi skulle ta in där och betala för att få vår tvätt körd i tvättmaskinen. Jag är helt gråtfärdig, säger åt Pär att packa in våra saker i bilen. Vi äter. Sedan går vi till huset, nu är det en man som öppnar. Jag ger honom pengar och säger att det är för att vi fått använda köket. Nu har vi tagit beslut att åka, det här stället var inte vad vi blivit lovade. Så vi åker. Vi har inte så många alternativ, det är sent. Så vi åker till bilfirman, vår bil står ju kvar på parkeringen och vi behöver ha den klar för verkstaden 7:45 i morgon. Fäller upp tältet och börjar fixa. Då kommer vår vän som lånat ut bilen till oss och frågar om vi har lust att komma hem till honom och ta ett glas vin. Kanske vi vill låna dusch och tvättmaskin? Ibland tänker jag att allting måste ha en mening. Han var på väg hem från något idrottsevenemang och åket förbi för att kolla om vi var vid bilen. JA TACK! Säger Kicki. Men vänta, säger Pär, klockan är sex och barnen är trötta efter en dag på djurparken och… JA TACK! Säger Kicki. Åsså får vi adressen och åker dit.

Det blir en jättetrevlig kväll. I slutändan äter vi lite sallad och fryspizza ihop, innan vi åker har han gett oss sin nyckel och frågat om vi inte vill parkera på hans uppfart i morgon, vi kan laga middag ihop. Barnen har jättekul på hans stora uteplats, det finns ett litet hål i väggen där man kan stoppa en tennisboll, så kommer den ut på andra sidan. Man kan även köra en liten leksaksfolkabuss eller en traktor där. Sedan får de låna slangen till centraldammsugaren, då kan man stå på varsin ända om huset och prata till varandra genom den. De har hur kul som helst och vi tackar ännu en gång ja.