På morgonen pratar jag med några italienare. De är helt fascinerade över vår resa. ”Wow!” Men för oss är det inte wow längre, det har blivit en vardag. Vi reser, ser en massa kul och upplever ännu mer kul, men det är ändå en vardag. Barnen är vana vid livet, vi har våra rutiner och en viss lunk i resandet som gör att det börjar kännas lite vanligt. Äventyret har blivit en vardag och vi har fått in vardagen i vårt äventyr. Nästa utmaning blir att få in äventyr i hemmavardagen om några veckor.
Vi slår ihop våra kloka hjärnor och lyckas laga ihop det trasiga tältstaget så att vi kan använda det. Sedan kör vi mot Litauen. Efter att ha kollat väderprognosen igår som bara sade mera kraftigt regn resten av veckan ger vi upp.
Vi kommer in i Litauen och slår läger på en äng. En man kommer förbi och pratar med oss. Han heter Antanas och innan han åker iväg skakar han hand. Vi tar det som ett ok på att stanna där, uppfattade det som att vi stod på hans mark.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar