Väl hemma firar vi Isar igen och kollar kartan, var vi varit och vart vi ska åka nästa gång...
På Finlandsbåten fick Isar sin sista förväntan uppfylld - träffa Mumintrollet.
Isar och mamma vilar i psykedeliska finlandsbåtssoffor.torsdag 23 juli 2009
7 juli - Finland - Sverige
Det var urk-kallt i natt igen. Vi vaknar urk-tidigt. Lyfter ner barnen i bilen, ger dem en välling och en tjock filt, packar ihop och drar. Det går rekordsnabbt. Är på plats i färjeterminalen i alldeles för god tid. Det blir en urk-lång väntan. Men våra barn är så tappra.
Kommer på båten. Antiklimax, lekrummet är så fullt att det inte går att leka där. Då hittar vi Tallinks barnschema för resan och gud förlåte, vi följer det. Börjar med att se Mumintrollet och Lilla My. Då kan vi bocka av Isars förväntan också, han sade innan resan att han ville se Mumin. Sedan springer vi på ansiktsmålning. Därefter ser vi en dans-show, som enligt Isar handlade om ”troll som hoppade och byggde en koja”... Handla en whisky och svenska nubbar ska man ju också göra, så det bockar vi av. Sedan springer vi några varv i de långa hyttkorridorerna och klättrar lite i trapporna mellan våningarna. Lite mer show. Lite mer Mumin. Lite Följa John. Sedan hittar vi världens bästa lekrum, som ligger så långt bort att få barn hittar dit. Det är paradiset. Resan går toppen, trots att vi är ganska trötta nu efter två väldigt korta nätter. Isar sover på en soffa en stund. Vi köper två pizzaslice för hutlösa 50 kr styck och nöjer oss sedan med medhavd matsäck.
Vi ankommer Värtahamnen, stannar vid KTH och köper lite varmkorv på en 7-11 och bränner sedan hemmåt. Det är fin väg numera. Vida och Isar vägrar att somna. Väl hemma blir det kaos. Isar river ut ALLT i lekrummet och är helt speedad över alla leksaker som finns där. Vi duschar och kraschar i säng.
Det blev 1400 mil. 118 nätter, varav 109 i tält (hade räknat fel sist). 24 länder. 4 månader minus 4 dagar.
Kommer på båten. Antiklimax, lekrummet är så fullt att det inte går att leka där. Då hittar vi Tallinks barnschema för resan och gud förlåte, vi följer det. Börjar med att se Mumintrollet och Lilla My. Då kan vi bocka av Isars förväntan också, han sade innan resan att han ville se Mumin. Sedan springer vi på ansiktsmålning. Därefter ser vi en dans-show, som enligt Isar handlade om ”troll som hoppade och byggde en koja”... Handla en whisky och svenska nubbar ska man ju också göra, så det bockar vi av. Sedan springer vi några varv i de långa hyttkorridorerna och klättrar lite i trapporna mellan våningarna. Lite mer show. Lite mer Mumin. Lite Följa John. Sedan hittar vi världens bästa lekrum, som ligger så långt bort att få barn hittar dit. Det är paradiset. Resan går toppen, trots att vi är ganska trötta nu efter två väldigt korta nätter. Isar sover på en soffa en stund. Vi köper två pizzaslice för hutlösa 50 kr styck och nöjer oss sedan med medhavd matsäck.
Vi ankommer Värtahamnen, stannar vid KTH och köper lite varmkorv på en 7-11 och bränner sedan hemmåt. Det är fin väg numera. Vida och Isar vägrar att somna. Väl hemma blir det kaos. Isar river ut ALLT i lekrummet och är helt speedad över alla leksaker som finns där. Vi duschar och kraschar i säng.
Det blev 1400 mil. 118 nätter, varav 109 i tält (hade räknat fel sist). 24 länder. 4 månader minus 4 dagar.
6 juli - Estland - Finland
Vi har frusit i natt igen. Estnisk sommar är som svensk. Det kan bli så kallt att det ryker ur andedräkten. I juli. Inte konstigt att de kan göra bra yllegarner som håller varmt.
Kicki alltid lätt stressad och nervös när en viktig tid ska passas. Vill absolut inte missa färjan till Finland, så det blir en tidig morgon. Idag är dock alla vägspärrar i Tallinn borta, så vi kommer tryggt till färjeterminalen i alldeles för god tid. Resan över går bra. Barnen leker i lekrummet en stor del av tiden. Så många leksaker!!!
Vi sover i bushen utanför Åbo. Hittar en plats. Kicki går upp i huset i närheten och knackar på.
”Moj!”
”Jo, hej, talar du svenska?”
”Nej.”
”Engelska?”
”Nej.” Ler. Ropar på frugan och säger något. Hör ett stort ”Nej.” innifrån huset. Ok, vinkar och ber honom följa med ut. Pekar på bilen. Låtsas sova. Pekar på platsen vi hittat. Säger ”Yx natt.” Yxi kaxi kolmi” och ”Ei saa peitää.” är mina finska kunskaper. Det fungerar. ”jajaja” säger han och viftar med armen, skrattar och går in. Vi parkerar. Vida tar sin virkning och ett sittunderlägg och går och sätter sig på en höjd i skogen ovanför och virkar.
Kicki alltid lätt stressad och nervös när en viktig tid ska passas. Vill absolut inte missa färjan till Finland, så det blir en tidig morgon. Idag är dock alla vägspärrar i Tallinn borta, så vi kommer tryggt till färjeterminalen i alldeles för god tid. Resan över går bra. Barnen leker i lekrummet en stor del av tiden. Så många leksaker!!!
Vi sover i bushen utanför Åbo. Hittar en plats. Kicki går upp i huset i närheten och knackar på.
”Moj!”
”Jo, hej, talar du svenska?”
”Nej.”
”Engelska?”
”Nej.” Ler. Ropar på frugan och säger något. Hör ett stort ”Nej.” innifrån huset. Ok, vinkar och ber honom följa med ut. Pekar på bilen. Låtsas sova. Pekar på platsen vi hittat. Säger ”Yx natt.” Yxi kaxi kolmi” och ”Ei saa peitää.” är mina finska kunskaper. Det fungerar. ”jajaja” säger han och viftar med armen, skrattar och går in. Vi parkerar. Vida tar sin virkning och ett sittunderlägg och går och sätter sig på en höjd i skogen ovanför och virkar.
5 juli - Estland
Aina kommer och pratar med oss på morgonen. Jag berättar om alla fantastiska dräkter igår och all sångglädje. ”Det var vår väg till friheten. Vi hade en sjungande revolution, ingen dödades. Dräkterna visade var vi stod.”
Vi åker in till Tallinn igen, det är fortfarande fest och allting är avstängt. Vi parkerar och tar oss en snabb promenad genom den fanstastiskt vackra och romantiska staden. Visst, fullt med turister, men ändå hanterbart. Och vi spenderar ju en hel del av tiden i garnaffärer och andra hantverksbutiker. I en liten affär får jag hjälp av en tjej som det visar sig att jag mailat med inför besöket, för att få tips av vilka affärer jag skulle ta mig till. Hon var också där och shoppade! Vi blir toppenpolare och diskuterar alla projekt vi vill ta oss an och alla underbara garnkvaliteter som finns. Nördigt värre.
Det blir en lunch på parkeringen och så genom stan och runt stan igen för att ta oss till City campingen. Vi får se en del av Tallinns förorter också. Många betonghöghus finns det faktiskt här också. Campingen är lika överfull som den vi kollade igår, det finns lite plats mitt på en asfaltsparkering, och vi kommer att ha campinggrannar så nära att det är svårt att öppna bildörrarna. Vi drar ut i bushen igen. För trots allt, gillar vi det ju bäst där. Och så sparar vi pengar (de som jag köpte garner för idag…). Det är schweinekallt hela kvällen. Vi förbereder oss för båtresan över till Finland.
Vi åker in till Tallinn igen, det är fortfarande fest och allting är avstängt. Vi parkerar och tar oss en snabb promenad genom den fanstastiskt vackra och romantiska staden. Visst, fullt med turister, men ändå hanterbart. Och vi spenderar ju en hel del av tiden i garnaffärer och andra hantverksbutiker. I en liten affär får jag hjälp av en tjej som det visar sig att jag mailat med inför besöket, för att få tips av vilka affärer jag skulle ta mig till. Hon var också där och shoppade! Vi blir toppenpolare och diskuterar alla projekt vi vill ta oss an och alla underbara garnkvaliteter som finns. Nördigt värre.
Det blir en lunch på parkeringen och så genom stan och runt stan igen för att ta oss till City campingen. Vi får se en del av Tallinns förorter också. Många betonghöghus finns det faktiskt här också. Campingen är lika överfull som den vi kollade igår, det finns lite plats mitt på en asfaltsparkering, och vi kommer att ha campinggrannar så nära att det är svårt att öppna bildörrarna. Vi drar ut i bushen igen. För trots allt, gillar vi det ju bäst där. Och så sparar vi pengar (de som jag köpte garner för idag…). Det är schweinekallt hela kvällen. Vi förbereder oss för båtresan över till Finland.
4 juli - Estland
Det är svårt att vakna före barnen för att gå ner och fixa tårta, men det helt otroliga händer och efter lite tumult några gånger i natt sover alla till efter sju! Då har jag hunnit ner och börjat skaka grädde och göra tårta. Isar hade önskat sig jordgubbstårta på sin födelsedag men vi hittade aldrig några färska jordgubbar igår, så vi fick köpa frysta. De hade dock hållit sig väl eftersom vi drog ner kylen till 2 grader och lade dem i ett hörn. Det blir en toppenfin tårta med jordgubbar på. Vår underbara burkugn gjorde ytterligare en tårtbotten, den tredje på resan. Och vår underbara familj svullar i sig nästan hela tårtan till frukost. Konstigt, inget gnäll alls till frukosten idag! Vida slår in Isars paket i filtar så att det ska bli lite paketöppning, han får ett tåg i fem delar som borde hålla för en del lek. Tyvärr har ju även hans suveräna fyrhjulsdrivna nya bil blivit kvar någonstans… Solen skiner och killen blåser ut tre ljus och ler med hela kroppen.
Vi anländer Tallinn, där det är STOR fest i dagarna tre, en sång- och dansfestival. Överallt går människor omkring i folkdräkter och i all den här festivern lyckas vi hitta en parkering, mitt i stan. Inte nog med det, bredvid en lekplats! Jag och Vida drar till en garnbutik som visar sig vara den största pysselbutiken jag varit in i. Det blir lite shopping… Pär är med Isar och Lilja på lekparken och när vi kommer tillbaka har han lagat lunch och vi sitter och kollar folkdräkter och äter. Vi försöker ta oss ut ur stan, men det är kört, allt är avspärrat. Vi hittar en parkering till, bara ett kvarter från den stora festivalparaden. Eftersom paraden pågått en stund kastar vi oss ur bilen och går och tittar på den, med förhoppning om att åtminstone hinna se de sista. Ha! Det är helt ofattbart. Estland har ca 1,4 miljoner invånare, Tallinn har 400 000 invånare. Men den här paraden är nästan större. Det slutar med att vi sitter på asfalten, helt förtrollade av all prakt. Varenda liten kör som är på plats har på sig sin lilla bys folkdräkt och det är en orgie i hemslöjd. Kicki dregglar och fascineras över alla biljontals biljarder timmar som är nedlagda på att sy, brodera, sticka, smycka dräkterna på alla dessa människor. I slutändan sitter vi på asfalten och bara gapar, Isar halvligger i min famn och somnar nästan. Då går vi mot bilen. En halvtimma senare har vi ännu inte lyckats ta oss ut ur stan. Paraden fortgår. Vi körde länge i motsatt riktning mot den med förhoppning om att kunna runda den bakifrån, men den tog aldrig slut, så vi fick vända och göra en stor runda runt hela stan från andra hållet. Prisad vare GPS’en.
Vi tar oss till en camping som är dyr och riktigt dålig. Den andra är så överfull att husbilarna knappt kan öppna dörrarna. Glöm det. Vi åker ut ur stan igen och letar en liten grusväg. Ingen bra plats så till slut frågar vi på en gård. En äldre kvinna pratar lite engelska och ber oss att stanna inne på gräsmattan på hennes gård. Aina är jättetrevlig och har alla sina fem barnbarn på plats, varav det äldsta också pratar engelska. När vi äter middag, Isar har önskat pannkakor till födelsedagsmiddag, så kommer hon ut med jordgubbar och säger Grattis! Sedan lägger hon på dynorna i hammocken och där sitter vi sedan och myser. Vida vill lära sig att virka en filt, så hon och jag sitter och gungar och övar fasta maskor. Vilken toppenplats! En en gång har vi lyckats fråga en vänlig människa! Vi somnar med bilen parkerad bredvid syrenerna och det är lugnt och skönt.
Vi anländer Tallinn, där det är STOR fest i dagarna tre, en sång- och dansfestival. Överallt går människor omkring i folkdräkter och i all den här festivern lyckas vi hitta en parkering, mitt i stan. Inte nog med det, bredvid en lekplats! Jag och Vida drar till en garnbutik som visar sig vara den största pysselbutiken jag varit in i. Det blir lite shopping… Pär är med Isar och Lilja på lekparken och när vi kommer tillbaka har han lagat lunch och vi sitter och kollar folkdräkter och äter. Vi försöker ta oss ut ur stan, men det är kört, allt är avspärrat. Vi hittar en parkering till, bara ett kvarter från den stora festivalparaden. Eftersom paraden pågått en stund kastar vi oss ur bilen och går och tittar på den, med förhoppning om att åtminstone hinna se de sista. Ha! Det är helt ofattbart. Estland har ca 1,4 miljoner invånare, Tallinn har 400 000 invånare. Men den här paraden är nästan större. Det slutar med att vi sitter på asfalten, helt förtrollade av all prakt. Varenda liten kör som är på plats har på sig sin lilla bys folkdräkt och det är en orgie i hemslöjd. Kicki dregglar och fascineras över alla biljontals biljarder timmar som är nedlagda på att sy, brodera, sticka, smycka dräkterna på alla dessa människor. I slutändan sitter vi på asfalten och bara gapar, Isar halvligger i min famn och somnar nästan. Då går vi mot bilen. En halvtimma senare har vi ännu inte lyckats ta oss ut ur stan. Paraden fortgår. Vi körde länge i motsatt riktning mot den med förhoppning om att kunna runda den bakifrån, men den tog aldrig slut, så vi fick vända och göra en stor runda runt hela stan från andra hållet. Prisad vare GPS’en.
Vi tar oss till en camping som är dyr och riktigt dålig. Den andra är så överfull att husbilarna knappt kan öppna dörrarna. Glöm det. Vi åker ut ur stan igen och letar en liten grusväg. Ingen bra plats så till slut frågar vi på en gård. En äldre kvinna pratar lite engelska och ber oss att stanna inne på gräsmattan på hennes gård. Aina är jättetrevlig och har alla sina fem barnbarn på plats, varav det äldsta också pratar engelska. När vi äter middag, Isar har önskat pannkakor till födelsedagsmiddag, så kommer hon ut med jordgubbar och säger Grattis! Sedan lägger hon på dynorna i hammocken och där sitter vi sedan och myser. Vida vill lära sig att virka en filt, så hon och jag sitter och gungar och övar fasta maskor. Vilken toppenplats! En en gång har vi lyckats fråga en vänlig människa! Vi somnar med bilen parkerad bredvid syrenerna och det är lugnt och skönt.
3 juli - Estland
På förmiddagen badas det igen. Det kan liksom aldrig badas nog mycket när vattnet är ljummet. Men efter lunch tar vi ändå packet och drar mot fastlandet. Ett kort stopp för att handla mat och present till Isar.
På kvällen bakar jag tårtbotten och letar fram tårtljus. I morgon ska vi ju fira en stor kille.
På kvällen bakar jag tårtbotten och letar fram tårtljus. I morgon ska vi ju fira en stor kille.
tisdag 7 juli 2009
Nästan hemma
Nästan fyra månader har vi varit ute, nu är det bara några timmar kvar hem. Nästan 1400 mil. 24 länder och 111 nätter i tält. Det blir nästan en tredjedel av år 2009. Många underbara minnen och många andra minnen. Om några dagar kommer sista delarna och bilderna från den här resan.
torsdag 2 juli 2009
Vi kör ut bilen på ett gammalt betongfundament bredvid skyttegraven och utkikstornet för direktkontakt med havet på lunchrasten.
Författaren Vida sitter vid havet och jobbar på sin senaste bok.
Lunchutsikt över skyttevärn och utkikstorn.
Därinne som en liten prick står Gula Faran. Vi är ute i det ljumma och långgrunda havet och badar. Sedan sover vi där, precis så nära havet.
I vattnet fanns många döda spiggar. Den här var bara halvdöd och lite slö så Vida kunde fånga den med handen. 2 juli - Estland
Vi ägnar morgonen åt att boka hemresa över vattnet. Det blir via Tallinn – Helsingfors och Åbo – Stockholm. Pär och storbarnen hittar en folktom och underbar strand där de tillbringar förmiddagen. Lilja får sova i vagnen när Kicki tar en promenad till en hemslöjdsbutik och handlar lite garn. Sedan går vi också och badar. Det är alldeles ljummet i vattnet och hela familjen badar länge. Sedan blir det pannkakor och glass och så ytterligare eftermiddagsbad. På kvällen plockar barnen massor av smultron och vi sparkar lite boll. Det är så idylliskt och mysigt, då kommer en tysk och frågar om vår familj alltid lever i en sådan idyll… Oja, jämt och ständigt säger jag med ett stort leende…
1 juli - Estland
Solen värmer tältet på morgonen och det blir bastu. Vi äter frukost före 7 och är i vattnet före 7:30. långgrunt och lek. Vidare 9.59 – det är riktigt bra jobbat!
Vi kör längs norra delen av ön, små vägar. Det är ödsligt, skulle kunna vara Norrlands inland. Det går fortfarande att hitta många öde platser att sova på precis vid havet. Massor av låg kust, helt obebodd. Vi tar en lång lunch bredvid ett gammalt skyttevärn och kan köra upp bilen på två betongfundament med utsikt över vattnet.
Dagens mysterium är hur en liten myra kan ha kommit in under glaset i taklampan bak. Den kommer i alla fall inte ut utan kryper omkring länge där, barnen är förundrade.
Vi kör till Mändjala strandcamping. Kicki och barnen går ner till vattnet. Det är oerhört långgrunt, Vida och Isar springer och leker på en sandbank 100 meter ut, det var 2 dm vatten att gå i hela vägen dit. Kicki och Lilja sitter på stranden och myser. När vi kommer tillbaka har Pär packat ihop allting igen och lagat mat. Efter en dispyt med campinggrannarna har han bestämt att vi åker vidare. Flera andra campinggäster är upprörda och en har lämnat redan, två andra kommer att åka tidigare än planerat. Festprissarna har bilen på tomgångskörning för att kunna köra riktigt hög musik och har tydligen festat i flera nätter redan. De började bli riktigt hotfulla och väldigt otrevliga. Vi åt och drog. Campingvakten tyckte att deras festande var ok, men förlorade ett antal andra gäster. Vi hittar en camping några kilometer bort som är jättetrevlig. Där fanns dessutom två fiskdammar där man får mata fiskarna med gammalt bröd. Barnen kastar i några skivor och några hundra fiskar kommer och snaskar. Det var väldigt roligt tyckte de!
Vi kör längs norra delen av ön, små vägar. Det är ödsligt, skulle kunna vara Norrlands inland. Det går fortfarande att hitta många öde platser att sova på precis vid havet. Massor av låg kust, helt obebodd. Vi tar en lång lunch bredvid ett gammalt skyttevärn och kan köra upp bilen på två betongfundament med utsikt över vattnet.
Dagens mysterium är hur en liten myra kan ha kommit in under glaset i taklampan bak. Den kommer i alla fall inte ut utan kryper omkring länge där, barnen är förundrade.
Vi kör till Mändjala strandcamping. Kicki och barnen går ner till vattnet. Det är oerhört långgrunt, Vida och Isar springer och leker på en sandbank 100 meter ut, det var 2 dm vatten att gå i hela vägen dit. Kicki och Lilja sitter på stranden och myser. När vi kommer tillbaka har Pär packat ihop allting igen och lagat mat. Efter en dispyt med campinggrannarna har han bestämt att vi åker vidare. Flera andra campinggäster är upprörda och en har lämnat redan, två andra kommer att åka tidigare än planerat. Festprissarna har bilen på tomgångskörning för att kunna köra riktigt hög musik och har tydligen festat i flera nätter redan. De började bli riktigt hotfulla och väldigt otrevliga. Vi åt och drog. Campingvakten tyckte att deras festande var ok, men förlorade ett antal andra gäster. Vi hittar en camping några kilometer bort som är jättetrevlig. Där fanns dessutom två fiskdammar där man får mata fiskarna med gammalt bröd. Barnen kastar i några skivor och några hundra fiskar kommer och snaskar. Det var väldigt roligt tyckte de!
30 juni Lettland - Estland
Morgonen ägnas åt lek i sanden. Det är så kallt i vattnet att det gör ont i fötterna, inte över 10 grader. Dessutom var vattnet lite otrevligt med grönt gegg, så vi käkar tacos och åker vidare. Det är massor av mygg och väldigt varmt. Vore skönt om AC’n i bilen hade fungerat…
Vi vittrar Sverige och bränner på mot Tallinn. Men när vi kollat vidare transport därifrån och dessutom ser väderprognosen girar vi västerut mot Ösel/Saaremaa. Det där med badsemester kan ju vara kul och att ha sand överallt har vi haft för lite av.
Precis när vi påmint varandra om att det alltid är svårt att hitta en bra nattplats längs kusten så gör vi det. En inofficiell, officiell badplats där det är många på dagarna, några få kvällsdoppare och för övrigt totaltomt. Massor av kvälls sol och långgrunt. Om det var 10 grader i morse så är det ljummet nu. När vi frågar ”vem vill bada?” så får vi tre skrikande ”JAAAA!” till svar. Vi njuter alla ett kvällsbad, Lilja är så stor nu att hon tassar omkring själv i vattnet. Efter att barnen somnat går Pär och jag och badar igen. En lite skum upplevelse då ytvattnet är mycket kallar än bottenskiktet som är ljummet. Ju längre ut, desto varmare vatten, många graders skillnad. Väldigt många döda spiggar flyter omkring också.
Vi börjar närma oss Sverige. Känns lite som hemma. Samma sorts bröd, samma märken på vissa varor. En lastbil med svensk text.
Vi vittrar Sverige och bränner på mot Tallinn. Men när vi kollat vidare transport därifrån och dessutom ser väderprognosen girar vi västerut mot Ösel/Saaremaa. Det där med badsemester kan ju vara kul och att ha sand överallt har vi haft för lite av.
Precis när vi påmint varandra om att det alltid är svårt att hitta en bra nattplats längs kusten så gör vi det. En inofficiell, officiell badplats där det är många på dagarna, några få kvällsdoppare och för övrigt totaltomt. Massor av kvälls sol och långgrunt. Om det var 10 grader i morse så är det ljummet nu. När vi frågar ”vem vill bada?” så får vi tre skrikande ”JAAAA!” till svar. Vi njuter alla ett kvällsbad, Lilja är så stor nu att hon tassar omkring själv i vattnet. Efter att barnen somnat går Pär och jag och badar igen. En lite skum upplevelse då ytvattnet är mycket kallar än bottenskiktet som är ljummet. Ju längre ut, desto varmare vatten, många graders skillnad. Väldigt många döda spiggar flyter omkring också.
Vi börjar närma oss Sverige. Känns lite som hemma. Samma sorts bröd, samma märken på vissa varor. En lastbil med svensk text.
29 juni - Lettland
Vi bestämmer oss för att skippa vattenparken och istället gå på kompisen Lasses tips om Livu Aquaparks som ligger några kilometer bort. Vilket ställe! Här är det superkul för alla familjen Hägglunds barn från 16 månader till dryga 40 år. Vi kör järnet i flera timmar.
Sen försöker vi ta oss ut ur Riga. Under tiden spanar vi efter garnbutiker, men det blir billigt, för vi hittar inga längs vägen. En sympatisk stad ser det ut att vara.
Sen försöker vi ta oss ut ur Riga. Under tiden spanar vi efter garnbutiker, men det blir billigt, för vi hittar inga längs vägen. En sympatisk stad ser det ut att vara.
28 juni - Lettland
Nu tar vi lite badsemester och hittar en camping som ligger bredvid både en vattenpark och beachen. Beachen är toppen, men vattenparken är långt ifrån vad det lät som. Den har haft sina glansdagar. Pär och barnen tar beachen och jag åker och handlar mat. Det går väldigt mycket mat nu, alla fem äter en hel del…
På kvällen är det lite party i en av husbilarna. Så vill vi inte ha det. Nu är det semestertider och campingarna fylls av semesterfirare som dricker bira, lever om och spelar musik. Huvvaligen. Dock får partyt en naturlig avslutning när husbilen ska backa lite närmare kompisen och backar rakt in i hans stora, nya, blanka SUV och kvällen blir lugn.
På kvällen är det lite party i en av husbilarna. Så vill vi inte ha det. Nu är det semestertider och campingarna fylls av semesterfirare som dricker bira, lever om och spelar musik. Huvvaligen. Dock får partyt en naturlig avslutning när husbilen ska backa lite närmare kompisen och backar rakt in i hans stora, nya, blanka SUV och kvällen blir lugn.
onsdag 1 juli 2009
Vi är i Estland nu. Vi var på väg mot Tallin, men så hörde vi att det var finväder på gång, så vi girade vänster ut på Ösel, eller Saaremaa som det heter här. Toppenställe! Förutom att vi tog in på en camping ikväll, vid beachen för barnens skull. Men där var det party. Såna där riktigt läbbiga campingpartynissar. Pär försökte prata med dem. Men när de började knyta nävarna och tala om för honom att han pratade fel språk valde vi att begära pengarna tillbaka och byta camping, tillsammans med ett antal andra gäster. Nu njuter vi av värmen några dagar till. Fullt ut eftersom AC'n i bilen inte fungerar längre... och den här campingen har två dammar med fiskar som man får mata med bröd. Barnen är exalterade! De får se hundratals fiskar käka deras mackor.
Det här är en korsning av en bison och en vanlig ko. Den är större än bådadera, den är enorm, fast det syns inte riktigt på bilden. Såna korsningar gör man i polen.
Kan det bli bättre än en sandlåda precis bredvid tältet?
Ja, vi behövde ju kolla lite ruiner också.
Barnen i ett ruinfönster. Tur att ni inte ser hur brant det var bakom fönstret...
Det är kul att klättra i ruiner!
27 juni - Litauen - Lettland
Vi ägnar förmiddagen åt strandlek och åker sedan mot Lettland. Nu är vi i land nr 22 på denna resa. Motivationen till upplevelser börjar dala nu när vi når slutet av resan och är i höjd med Sverige. Det finns visserligen massor av kul saker att göra här, men nu börjar det bli semestertider och det är folk överallt. Det gillar inte vi, så vi börjar planera överfarten över Östersjön.
26 juni - Litauen
Någonting äckligt har läckt i kylskåpet, så det är bara att sanera det också. Morgonstund har guld i mun.
Vi tar färjan mot Curonian Split, som också är ett Unesco världsarv. Vet faktiskt inte hur jag ska beskriva det på svenska, men det är en lång sanddyn/ö utanför Litauens kust, de delar den med Kaliningrad och det finns flera längs med den här kusten.
En bit ner på vägen dyker det uppå en betalstation, det visar sig kosta över 200 svenska kronor att köra längre ner på vägen, mot samhället. Vi har inte nog med kontanter, så vi backar in på parkeringen och överlägger. Då kommer polisen som står vid bommarna fram till oss och erbjuder oss att åka förbi om vi istället ger honom 150 kr i fickan. Då får vi köra runt, men får inget kvitto. Det är den första korrupta polisen vi mött, trots alla varningar i alla länder tidigare. Men vi vänder ändå. Sån’t skit stöder vi inte i onödan. Vi tar oss till en fin strand ändå. Sanden är så finkornig att det gnisslar när vi går i den.
Isar och Lilja behöver sova så Pär tar dem i bilen och kör en kort sväng. Vida och jag sitter på en filt på stranden, äter nötter och myser. Det är mulet och skönt. ”Mamma, varför glömde du min virkning i bilen?” Pär blir alldeles matt av kommentaren, nu har han två garnbesatta i familjen.
Vi åker till ett Akvarium på em, det ligger också ute på ön. När vi kommer dit har delfinshowen börjat för en minut sedan. Vi kan vara oerhört snabba ibland och några minuter senare sitter vi i publiken. Barnen är helt absorberade och Lilja klappar händerna. Delfinerna spelar basket, dansar och hoppar över vattenstrålar. De simmar runt med sina tränare på ryggen eller nosen och gör alla möjliga konster. Sedan kommer ett sjölejon också, han kan både sjunga och spela basket. Riktigt bra tyckte vi alla! Vi går vidare till akvariet och tittar på fiskar, Lilja har ögon som tefat när hon får stå och ta på glasrutorna och se fiskarna precis på andra sidan.
Pär ska fylla på vatten och upptäcker hur äckliga våra vattendunkar egentligen är. Jo, vi har tvättat ur dem ordentligt, det var, hm, låt se, eh, jo, längesen… Det blir vattendunksskurning på kvällen. Alltid är det något. Precis som hemma.
Vi tar färjan mot Curonian Split, som också är ett Unesco världsarv. Vet faktiskt inte hur jag ska beskriva det på svenska, men det är en lång sanddyn/ö utanför Litauens kust, de delar den med Kaliningrad och det finns flera längs med den här kusten.
En bit ner på vägen dyker det uppå en betalstation, det visar sig kosta över 200 svenska kronor att köra längre ner på vägen, mot samhället. Vi har inte nog med kontanter, så vi backar in på parkeringen och överlägger. Då kommer polisen som står vid bommarna fram till oss och erbjuder oss att åka förbi om vi istället ger honom 150 kr i fickan. Då får vi köra runt, men får inget kvitto. Det är den första korrupta polisen vi mött, trots alla varningar i alla länder tidigare. Men vi vänder ändå. Sån’t skit stöder vi inte i onödan. Vi tar oss till en fin strand ändå. Sanden är så finkornig att det gnisslar när vi går i den.
Isar och Lilja behöver sova så Pär tar dem i bilen och kör en kort sväng. Vida och jag sitter på en filt på stranden, äter nötter och myser. Det är mulet och skönt. ”Mamma, varför glömde du min virkning i bilen?” Pär blir alldeles matt av kommentaren, nu har han två garnbesatta i familjen.
Vi åker till ett Akvarium på em, det ligger också ute på ön. När vi kommer dit har delfinshowen börjat för en minut sedan. Vi kan vara oerhört snabba ibland och några minuter senare sitter vi i publiken. Barnen är helt absorberade och Lilja klappar händerna. Delfinerna spelar basket, dansar och hoppar över vattenstrålar. De simmar runt med sina tränare på ryggen eller nosen och gör alla möjliga konster. Sedan kommer ett sjölejon också, han kan både sjunga och spela basket. Riktigt bra tyckte vi alla! Vi går vidare till akvariet och tittar på fiskar, Lilja har ögon som tefat när hon får stå och ta på glasrutorna och se fiskarna precis på andra sidan.
Pär ska fylla på vatten och upptäcker hur äckliga våra vattendunkar egentligen är. Jo, vi har tvättat ur dem ordentligt, det var, hm, låt se, eh, jo, längesen… Det blir vattendunksskurning på kvällen. Alltid är det något. Precis som hemma.
25 juni - Litauen
Vi kör mot Klaipeda på Litauiska kusten. Rutten lägger vi på vägen längst Kaliningrad, så vi kan kika på det. Men vi ser bara skog. Passerar dock massor av gamla Sovjetlämningar. Stora moderna ruiner i form av nedlagda industribyggnader. De används inte och är för dyra att riva ner. Ser väldigt trist ut på sina håll. I lägenhetsbyggnaderna kring bor människorna kvar.
Jag och Vida hittar en garnbutik och shoppar lite. Hon har lärt sig virka och får nu välja ett nystan själv. Sedan kör vi till en camping och vad gör Kicki? Jo, det vet alla vid det här laget. Kastar sig iväg mot tvättmaskinerna. Det finns två och en är upptagen, men färdig. Nöden har ingen lag, Kicki plockar ur den lite fint och tar över den också. Det bästa av allt, de har torktumlare, så all tvätt blir torr på momangsen!!!!! Lyx. Härlig lyx.
Pär tar med barnen till stranden en stund medan Kicki röjer järnet. Tältresning, mat, tvätt och så visar det sig att vi har vatten i flera av våra lådor, bl a torrfoderlådan… Måste ha kommit in under stormen häromdagen. Bara att sanera och slänga det som blivit dåligt.
På kvällen går jag med ett barn i taget till duschen. Vidas ögon lyser när hon ska torka sig. ”Får jag en stor och torr handduk alldeles själv?” säger hon och ler. Japp, idag är det lyxigt.
Jag och Vida hittar en garnbutik och shoppar lite. Hon har lärt sig virka och får nu välja ett nystan själv. Sedan kör vi till en camping och vad gör Kicki? Jo, det vet alla vid det här laget. Kastar sig iväg mot tvättmaskinerna. Det finns två och en är upptagen, men färdig. Nöden har ingen lag, Kicki plockar ur den lite fint och tar över den också. Det bästa av allt, de har torktumlare, så all tvätt blir torr på momangsen!!!!! Lyx. Härlig lyx.
Pär tar med barnen till stranden en stund medan Kicki röjer järnet. Tältresning, mat, tvätt och så visar det sig att vi har vatten i flera av våra lådor, bl a torrfoderlådan… Måste ha kommit in under stormen häromdagen. Bara att sanera och slänga det som blivit dåligt.
På kvällen går jag med ett barn i taget till duschen. Vidas ögon lyser när hon ska torka sig. ”Får jag en stor och torr handduk alldeles själv?” säger hon och ler. Japp, idag är det lyxigt.
24 juni - Polen - Litauen
På morgonen pratar jag med några italienare. De är helt fascinerade över vår resa. ”Wow!” Men för oss är det inte wow längre, det har blivit en vardag. Vi reser, ser en massa kul och upplever ännu mer kul, men det är ändå en vardag. Barnen är vana vid livet, vi har våra rutiner och en viss lunk i resandet som gör att det börjar kännas lite vanligt. Äventyret har blivit en vardag och vi har fått in vardagen i vårt äventyr. Nästa utmaning blir att få in äventyr i hemmavardagen om några veckor.
Vi slår ihop våra kloka hjärnor och lyckas laga ihop det trasiga tältstaget så att vi kan använda det. Sedan kör vi mot Litauen. Efter att ha kollat väderprognosen igår som bara sade mera kraftigt regn resten av veckan ger vi upp.
Vi kommer in i Litauen och slår läger på en äng. En man kommer förbi och pratar med oss. Han heter Antanas och innan han åker iväg skakar han hand. Vi tar det som ett ok på att stanna där, uppfattade det som att vi stod på hans mark.
Vi slår ihop våra kloka hjärnor och lyckas laga ihop det trasiga tältstaget så att vi kan använda det. Sedan kör vi mot Litauen. Efter att ha kollat väderprognosen igår som bara sade mera kraftigt regn resten av veckan ger vi upp.
Vi kommer in i Litauen och slår läger på en äng. En man kommer förbi och pratar med oss. Han heter Antanas och innan han åker iväg skakar han hand. Vi tar det som ett ok på att stanna där, uppfattade det som att vi stod på hans mark.
23 juni - Polen
Vi åker till Białowieski National Park i östra Polen. Nationalparken delas med Vitryssland och är unik på så sätt att den har dubbelt Unesco skydd – både som världsarv och som Biosphere Reserve, vad nu det heter på svenska. Men vi skippar den fina nationalparken, vi tar en tur på det lilla djurreservatet som finns. Här finns nämligen bisonoxar. Och inte bara det, här finns också korsningar av bisonoxar och kossor, sådant ägnar man sig åt här i Polen och då får man kossor och tjurar som är dubbelt så stora som sina föräldrar. De är enorma. Vi tittar länge på vargarna som ligger precis vid stängslet. Vi får också en uppvisning i vargmakt. Två honor ligger och vilar, tre hanar kommer en bit bort, samlar ihop sig och springer sedan fram och skrämmer undan honorna. De underkastar sig direkt, tar svansen mellan benen, hukar sig och smyger undan. Typiskt karlar att försöka sätta skräck i omgivningen. Under den här resan har vi pratat mycket politik och historia. De länder vi rest igenom har haft många dumma gubbar vid makten. Vi har inte kunnat komma på en enda dum kärring vid makten i de här länderna. Vida frågar och frågar, men förstår liksom inte varför många gubbar är så dumma när de vill bestämma så mycket.
Hur som helst, vi kollar vildsvin också, de har massor av ungar som ligger och sover huller om buller i skuggan. Hjortar, polska hästar, rådjur var det också. Isar är trött och när vi sätter oss i bilen för att åka iväg får han lite mellis, han hinner inte svälja, han somnar med munnen full av mat.
Det blir varmt under dagen, men på kvällen smäller det lös med ett av de absolut värsta regnväder vi någonsin skådat. Ett skyfall som hällde någon en hink vatten rakt ner. Det är liksom ingen luft, utan bara regn. Det åskar och stormar och vårt lilla regnskydd bak på bilen går sönder, ett av stagen som sticker ut bryts av. Kicki sitter på ett motell en bit bort med datorn i högsta hugg när regnet anfaller. En svag tanke att springa tillbaka och stötta Pär infinner sig, men den faller snabbt undan när hon inser omöjligheten i att ta sig till bilen. Någon timma senare har det lugnat ner sig till vanligt skyfall och då är det bara att klafsa tillbaka i 2 dm vatten till bilen.
Hur som helst, vi kollar vildsvin också, de har massor av ungar som ligger och sover huller om buller i skuggan. Hjortar, polska hästar, rådjur var det också. Isar är trött och när vi sätter oss i bilen för att åka iväg får han lite mellis, han hinner inte svälja, han somnar med munnen full av mat.
Det blir varmt under dagen, men på kvällen smäller det lös med ett av de absolut värsta regnväder vi någonsin skådat. Ett skyfall som hällde någon en hink vatten rakt ner. Det är liksom ingen luft, utan bara regn. Det åskar och stormar och vårt lilla regnskydd bak på bilen går sönder, ett av stagen som sticker ut bryts av. Kicki sitter på ett motell en bit bort med datorn i högsta hugg när regnet anfaller. En svag tanke att springa tillbaka och stötta Pär infinner sig, men den faller snabbt undan när hon inser omöjligheten i att ta sig till bilen. Någon timma senare har det lugnat ner sig till vanligt skyfall och då är det bara att klafsa tillbaka i 2 dm vatten till bilen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
